Som PT får man ibland agera hobbypsykolog, med betoning på hobby. Jag är självklart tydlig med att jag inte är någon psykolog, men ibland får vi lyssna och stötta samt vägleda lite. Träning och olika hälsosatsningar påverkar även andra delar i livet och ibland är det just träningen som utlöser något på andra plan du behöver bearbeta.

En fråga jag har fått flera gånger är hur man äntligen kan börja vara nöjd med sin egen träning. Det är otroligt vanligt att hela tiden känna att man ”borde” träna mer eller oftare/hårdare/mer avancerat och en mycket vanlig sak är också att brottas med dåligt samvete när man är sjuk och inte kan träna. Det är heller inte alltid jag får denna fråga uttalat, men jag ser hur min klient går runt med dessa funderingar. Min uppgift är då att försöka komma med sunda tankar och rätt slags pepp som inte är hets.

Varje individ får hitta sina egna svar (och mig kan man bolla med!), men jag vet själv hur jag tänker och hur jag själv har lyckats. Jag kan som referens säga att jag som tonåring/runt 20 inte tyckte det var värt att ge sig ut och springa om man inte kunde vara ute minst en timme. Jag kunde köra 1 h aerobics efter 1,5 h basketträning (och några timmar i stallet innan dess) trots att jag inte hade hunnit äta ordentlig middag och således inte kunde fokusera på koreografin på aerobicspasset eftersom jag var så hungrig. Jag har absolut varit dum mot mig själv, men kommit till insikt tidigt, som tur är.

Idag försöker jag alltid tänka långsiktigt och jag tänker alltid att något är bättre än inget alls. Hinner jag inte ut och springa men jag kan promenera med en häst i 30 minuter så är det bättre än noll. Eller att köra 15 min yoga på köksgolvet istället för ingen träning alls. Ni fattar. När det gäller långsiktighet så har jag som mitt långsiktiga och viktigaste träningsmål att kunna leva ett aktivt, smärtfritt, frisk liv livet ut. Det viktiga är då regelbundenhet och en aktiv livsstil inklusive både svetträning och promenader och allt däremellan och inte innehållet i enstaka pass. Att välja benen framför bilen/tunnelbanan när det går, att gå ut, att vara aktiv med barnen. Det är inte enstaka beslutet som ligger i fokus utan den livsstil jag skapat och vill leva. Således händer inget farligt om jag skippar ett pass bara jag inte gör det jämt.

På liknande sätt försöker jag se mig själv i ett större sammanhang och tänker på folkhälsan som jag känner att jag har en roll i att bidra positivt till. Ibland är det viktigare att jag ser till att barnen rör på sig eller inspirerar en nybörjarvuxen (eller en hel grupp) till träning och skapar ringar på vattnet istället för att få till min egen träning. Jag har redan skapat min vana- nu behöver fler gör samma sak. Det kan lika gärna vara en annan prioritering, tex sömn efter en period med dålig sömn, att träffa en vän när man känner sig nere eller liknande. Våga se din träning i ett större sammanhang och inte något som är tvingande. Helheten ska bli bra och ibland är det något helt annat du behöver.

Efter en tuff höst och framförallt en dålig träningsmånad i december (ingen ork) så bestämde jag mig att unna mig själv lite mer fokus på min egen träning. Det enda jag gör annars är ju att fokusera på barnens träningar samt träna mina PT-klienter, så det är så väldigt lätt hänt att jag glömmer bort att tänka på mig själv. Att promenera eller rida i skogen kommer alltid naturligt, jogga ofta också, men att tänkta till och planera träningen- det är lätt att glömma bort.

På insta stories skrev jag häromdagen att jag börjat springa efter ett program och det ledde till några frågor som jag tänkte blir bättre att besvara i ett blogginlägg. Det är många som ska springa lopp i vår/sommar och då är det bra att ha en tanke bakom sin löpning. Jag planerar inte springa några långlopp utan satsar på att springa en mil och att göra det i ett för mig realistiskt tempo men ändå ta ut mig ordentligt när det väl gäller. Jag har inte pressat mig alls utan bara joggat och ibland kört lite fartlek (oregelbundna intervaller) för en skön urblåsning och därför innebär mitt program ingen rivstart utan snarare att i lugn och ro bygga en stabil grund. Det tycker jag är en bra grundregel för vem som helst som vill börja springa mer målmedvetet efter en paus.

 

Så här har jag tänkt när jag byggt mitt program:

  • Det ska kännas enkelt i början = börja kort/lätt
  • 3 pass i veckan med minst en vilodag (eller styrka/yoga) mellan passen. Ett fjärde pass som bonus är okej, men aldrig något måste.
  • Ta hjälp av en löparklocka för att få bättre koll på hastighet. Dock ska det aldrig vara så noga (jag är ingen elitidrottare!) med just hastigheterna, men nu i början vill jag hitta rätt i hur vissa intervaller tex ska kännas i kroppen och då är det bra att veta hur en viss fart känns just nu. Känslan kommer dock att förändras sen när jag blir bättre.
  • Alla 3 passen ska vara olika:
    • Distanspass som förlängs successivt (tex 5 min eller 0,5- 1 km längre för varje vecka tills du nått det du tänker är längsta du behöver springa) , prattempo. Ett perfekt må bra/ lyssna på en podd/ jogga med en vän- pass.
    • Kortare/snabbare intervaller (typ 100-200 meter, 30-40 sekunder). Här ökar antalet intervaller successivt.
    • Längre intervaller eller fartlek. När du springer fartlek så utnyttjar du terrängen och t.ex spurtar upp en längre backe, springer intervaller mellan lyktstolparna osv osv.
  • Minst ett styrkepass med fokus på ben och core i veckan.
  • Gärna yoga! (Kan dock i mitt eget fall inte skriva i programmet att jag måste träna 5 pass i veckan utan när det går så blir det det, annars är jag nöjd med 4 pass + vardaglig rörelse såsom promenader, stallarbete och ridning. Rörelse varje dag är min genomgående filosofi!)

Utgår du från punkterna ovan och anpassar både hastigheterna och distanserna efter din förmåga och känsla just nu så ska du kunna förbättra dig samtidigt som du behåller motivationen och kan längta efter nästa pass + håller skaderisken låg. Självklart behöver du ha bra löparskor anpassade för underlaget. Jag kör sällan med samma löparskor 2 pass i rad utan låter skorna ”hämta sig” och använder 2-3 par parallellt. Mer dämpade skor om det blir mycket asfalt (sällan i mitt fall) och följsamma, smidiga skor med bra grepp om det blir mycket skogsstigar.

För dig som är helt nybörjare kan det vara en bra idé att vara med i en löpgrupp eller ta hjälp av en PT i början för att komma igång. Det kan räcka med 1 månads coachning för att du sedan själv ska kunna veta var dina gränser går och hur du ökar belastningen klokt och undviker skador.

Hej kära läsare! Detta blir ett försök att knyta ihop säcken för 2019. Ingen krönika, men några tankar. Jag har velat uppdatera här många gånger, men kraften har inte funnits där. November och december 2019 blev tunga och jag har förstått nu hur jag legat på gränsen av mitt orkande en längre tid men ändå fortsatt framåt. Till slut tar det stopp. Jag borde förstått det när jag aldrig blir pigg även om jag sover 11 timmar per natt (vilket händer ett par gånger i veckan), när jag inte orkar träna, när jag konsumerar socker och kaffe i tid och otid och skippar ibland en måltid då jag helt enkelt inte orkar laga lunch till mig själv även om jag är hungrig (resultatet blir då väldigt mycket en Kexchoklad någon timme senare), när huvudvärken blir en ständig följeslagare. Jag borde självklart förstått. Jag borde stannat upp tidigare och plockat bort något.

Så julen har kanske inte heller varit vad jag hade önskat, men jag har haft tid att reflektera (och må dåligt, vilket man också måste göra ibland för att kunna må bättre) och också fatta ett smärtande beslut. Jag har under nästan hela 2019 åkt till ett stall där jag tagit hand om en kär ponny som min egen och utvecklats tillsammans med honom. Satsat massor av tid och pengar. Jag kan inte fortsätta att åka till flera stall utan måste välja det som är nära, vilket jag nu har gjort. En smärta och lättnad på en och samma gång. Men jag har en medryttehäst kvar och jag kommer att fortsätta träna dressyr. Jag kan också besöka min ponny och hjälpa till ibland.

Samma gäller mitt PT-jobb. Jag kommer bara att ta emot klienter på Ingarö under 2020. Här kanske någon tänker att varför ett extrajobb överhuvudtaget, men jag vill säga att jag från dag 1 har älskat att jobba som PT och det ger mig energi. Jag kommer att fortsätta, men bara skala bort transporterna som tär.

2019 lärde mig också tydligt att livet är kort. 3 människor i min närhet rycktes bort för tidigt. Jag har genom det känt ännu starkare hur vardagen är det riktiga livet och hur det är ett privilegium att få ha ett jobb, ett hus, en familj och befinna sig mitt i vardagskarusellen. Dessa fantastiska barn och att få vara en del av deras liv. Livet som hockeymamma är så fruktansvärt roligt samtidigt som det är tidskrävande (idag tex behöver vi vara vid ishallen ca 14:30- 18:30, på annandagen spenderade vi 9 timmar på en cup osv osv). Jag behöver planera min tid noggrannare, ta hjälp där det går. Vi står utan vardagshjälp och det kostar på. Taxi-verksamheten med barnens idrotter är det vi behöver tänka smartare kring för att få det att fungera och jag har nu redan tagit tag i detta. Det kommer att bli bra.

Vi har fått uppleva mycket, både nära och längre bort. Som jag brukar säga så ligger äventyret oftast runt hörnet, vilket jag tycker är viktigt att komma ihåg när man har barn. Medvetet har vi inte rest bort detta jullov utan gjort utflykter till skogen, stallet, simhallen, Livrustkammaren en kort bussresa bort och så vidare. Och uppehållet från ishockeyn var 24-25/12, så träningarna rullar på som vanligt. Vi har rest bort under alla andra loven och har några resor bokade till nästa år. Det älskar hela familjen och det vill jag fortsätta med, men i lagom dos. Att stanna hemma en ledighet som vi valde att göra nu kan också sänka stressnivåerna på ett bra sätt.

Jag älskar mitt liv oändligt och är tacksam för allt jag har. Det har vänt nu och energin börjar förhoppningsvis flöda åter. Det är av en anledning jag inte kunde förmå mig att skriva detta inlägg tidigare även om tanken har funnits där. Det är först nu när det har vänt som jag kunde hitta energin.

Önskar Dig ett lyckligt 2020, ett år fyllt med sådant som just Du har valt och som får Dig att må bra!

Ps. Bilden är från ett av jullovets äventyr.