Som jag skrev i förra inlägget så brottas jag med min bristfälliga ork just nu.  Jag vill mycket, men orkar inte genomföra allt. Med tröttheten kommer andra sämre vanor såsom hög förbrukning av kaffe och socker. Vem har inte testat en kexchoklad mot en eftermiddagsdipp liksom? Och 7 koppar kaffe under dagen. 5 dagar i veckan på dem på mig just nu, check. Inget är i min värld förbjudet, men måttlighet är generellt att eftersträva. Med en matthet i kroppen hoppar jag inte upp ur sängen på morgnarna. Jag älskar verkligen livet, men varenda stund är inte rolig ändå. Det är inte kul att känna sig svag och mjuk i gymet (som jag just nu nästan bara besöker för att träna andra) och jag längtar verkligen efter att kunna ta ett löppass med lätta steg.

Men när man tar ett längre perspektiv, vad spelar egentligen stor roll och vad betyder mindre? Det är en fråga jag ställer mig själv när det känns lite tokigt. Jag har inte energi att göra mycket extrasaker i mitt liv såsom att skriva bloggen lika ofta som jag brukar: PT-klienterna och de sporadiska företagspass och event jag har kommer alltid först när det kommer mitt företagande!. Det är ändå möten med människor i det verkliga livet.  Jag orkar inte träna målmedvetet själv, jag har svårt att orka vara den organiserade mamma som har förberett barnens vintergarderob med 2 par extravantar och allt annat INNAN första snön kommer. Tänka sig att jag inte ens handlat julklappar ännu, jag som brukar börja i september!

MEN, istället för att fokusera på det jag inte gjort:  jag går till skogen eller cyklar med barnen flera gånger i veckan (dessutom brukar jag gå/småjogga och de cykla, nästan träning faktiskt. Tjoho!), jag engagerar mig i deras idrott, de får bra mat hemma, de har rena, hela och varma kläder även om jag inte ligger steget före och har förberett för vintern, jag läser med dem. Jag laddar dessutom mina egna batterier i skogen och naturen, flera gånger i veckan. Jag övar mindfulness en stund varje dag. Att jag inte fått till ett yogapass på år och dar och är stel, ja- det är tråkigt, men det spelar inte så stor roll om hundra år. När jag ligger vid min dödsbädd så vill jag kunna säga att jag varit med mina barn och fört vidare kärleken till naturen för dem. I naturen hittar en människa perspektiv.

 

Igår tog Sofia med mig till en av mina favoritplatser på jorden, Björnö Naturreservat. Just då kändes livet jättehärligt att leva och det är dessa minnen jag mer än gärna samlar på. Det är stunder som dessa som betyder något. Bilderna har Sofia tagit. förutom den på henne då, den knäppte jag. Vi träffade den fina höglandskalven också, så gossig!

När detta inlägg publiceras så är jag ute i naturen med mina barn. Kanske kommer det en bildbomb imorgon, om jag inte glömt kameran vilket också hänt mer på senare tid än tidigare. Kanske har det varit meningen så att jag kunnat lagra minnena inom mig istället. Det är där de alltid gör allra mest nytta.

Från mitt instagram. Och för att ni ska förstå varför jag inte lyckats producera så väldigt många blogginlägg i veckan den senaste tiden. Jag mår bra i övrigt, men den där känslan av energilöshet, den är inte kul.

”Jag skriver aldrig om det, men att leva med underfunktion av sköldkörteln är en evig kamp. En kamp om rätt nivåer på medicinering som i sin tur blir en kamp om energinivåer. 2017 har varit en enda bergochdalbana när det gäller just detta och jag som ”inte är en trött person” har kämpat med vardagen, jobb x2, barnen och såklart med min träning (som varit svår att orka få till öht, löpningen vissa månader omöjlig). Och när jag dessutom är ”en tränande person” så är det också lite småjobbigt att förhålla sig till. När man sover och sover, men ändå inte blir pigg- det är liksom inte så tacksamt. Men idag har dosen för mig höjts igen och 2 barnkalas i helgen väntar ➡️ stålkvinnandräkten på bara 👊🏻 Ps. En evig kamp är just rätt namn iochmed att medicinerna följer med en livet ut. 📷 från Björnö Naturreservat dit jag alltid åker när jag inte orkar hålla ihop det längre. Fungerar varje gång och hem kommer jag med mer energi.”

Det har gått ett tag sedan senaste skönhetsinlägg, så nu tänkte jag det var hög tid att skriva lite om ämnet igen. Jag vet att ni är många som väljer ekologiska skönhetsprodukter!

Sommaren är ett minne blott och det blir bara kallare och kallare. Iochmed det blir huden torrare och torrare och det är en bra idé att peela och addera fukt. Så här kommer några favoriter i den kategorin, för både kroppen och ansiktet och samtidigt passar jag på att skriva om ekofavoriter för hela familjen som jag inte skrivit om tidigare. Allt jag nämner i inlägget är inte nyheter, men riktiga favoriter som jag använt en längre tid. Jag använder inte så många skönhetsprodukter i min vardag och byter sällan märke när jag hittat något som jag gillar. Därför syns Maria Åkerberg återkommande på min blogg och jag brukar också gå till en ansiktsterapeut nära oss som både använder MÅ i behandlingar och säljer det.

 

Produkt nummer ett, lyssna på detta: Det här är en kroppskrubb skapad av kasserade kaffesumpar från Londons kaféer, barer och restauranger. Förutom att huden blir mjuk och smidig hjälper du till att återanvända avfall vilket leder till en mer miljövänlig framtid. Lägg Optiat på minnet! Scrubben luftar citronaktigt och piggar upp efter ett träningspass.

Den andra scrubben med vit choklad är en äldre favorit från Maria Åkerberg. Klarar mig inte utan! Doftar verkligen godis.

 

 

För ansiktet är denna fuktkur med två Maria Åkerberg-produkter supereffektiv: först peeling (Papaya Peeling) som man lämnar kvar och sedan en fuktmask på det (Face mask moist) som ska verka i minst 10 minuter. Peelingen förbereder huden för fuktboosten och ett tips är att sova med masken om du först testat ha den en längre tid och det har funkat bra. Det fina med MÅ-produkter är att det mesta går att köpa i små förpackningar och testa först. Jag brukar även köpa de små förpackningarna att ha med på resor.

 

 

En snäll ekodeo som är en av de få jag testat som faktiskt också funkar effektivt och bra: Dr Organic Virgin Coconut Oil Deodorant. Passar bra för både man och kvinna. Doftar enligt mig inte kokos utan bara neutralt fräscht.

 

 

Slutligen ett tips för alla föräldrar: vill du använda ekologisk tandkräm för barnen så är Jack n’ Jill en tandkräm med bra smak och den är 100% ofarlig att svälja. Vi har precis börjat använda denna för lillebror och han gillar verkligen smaken. Obs! Innehåller xylitol, men inte fluor. Storebror fyller 7 och fick hos tandläkaren rådet att börja använda vuxentandkräm (han och jag använder Urtekrams ekologiska tandkräm) (mannen vägrar ”mesiga” ekotandkrämer och väljer typ Golgate).