Long time no see. Det har varit en hektiskt period sedan i julas och jag har fått dra ner nästan allt med mitt eget företag under 3 månader. En ny tjänst (på mitt heltidsjobb) och så en annan heltid som hockeymamma för våra 2. Därav glest med inlägg här. MEN, nu har vi semester! Ishockeysäsongen är över, vi har överlevt vintern som varit isig och regnig på samma gång, jag har överlevt första kvartalet med mycket press på mig. Så grattis till oss, vi har verkligen förtjänat att vara lite lediga!

Vi befinner oss i Krabi och bor på ett nytt, helt ekologiskt hotell (Anana Ecological Resort) som precis hade öppnats när vi bokade resan för ca 2 månader sedan. Här på hotellet råder lugnet (vi har inte sett några andra barn här), på morgonen yogas det på taket med de dramatiska gröna bergen som inramning, infinity-poolen är helt underbar med barstolar i vattnet och direkt tillgång till poolbaren, den ekologiska maten odlas av hotellet här intill, byns enda veganska restaurang ligger här… Listan kan göras lång. Vi är nöjda med vårt hotellval och jag kan rekommendera stället om du åker hit någon gång. Eftersom hotellet är nyöppnat så är allt såklart extrafräscht.

En vegansk couscoussallad gjord på saker de odlat här. Ovanför matbilden ser ni en del av odlingarna.

Vi har rest mycket med barnen sedan de var små och det betalar av sig nu. Allt är enkelt och de visar sedan ett par år tillbaka även intresse för resmålens historia och sevärdheter. Idag började vi dagen med att se ett thai-kinesiskt tempel, tillägnat den mest kända bodhisattvan i Östasien. Svettigt med 256 trappor, men givande! En annan grej vår 8-åring nu upptäckt är massagen i Thailand. Han går i mina fotspår- jag måste ta en massage varje dag när vi är här- och har gått på massage 3 gånger på 2 dagar. Stora killen!

Detta är såklart i första hand en familjeresa, men utöver tid med familjen så är mina mål här att yoga och läsa mycket samt lämna mobilen på hotellrummet. Och gå på massage varje dag. Och dricka mangoshakes. Då är jag mer än nöjd.

… det är när man glömmer bort allt annat och är i det som sker just nu och njuter, bara följer med. Det är för mig på hästryggen, på en lugn skogspromenad, galen galopp på en grusväg eller under ett fokuserat dressyrpass på banan. Inga ord kan beskriva hur lycklig jag är över att ha så fina hästar i mitt liv.

Den största lyckan för mina barn är när de spelar ishockey. Den lilla är målvakt all sin vaken tid och man behöver bara se hans leende så förstår man.

Vad är din största lycka? Ibland kommer vi in i perioder där barn (som också är största lyckan iochförsig) och jobb tar all vår tid och det är lätt att glömma bort att/ inte hinna ägna sig åt sina roligaste intressen. Vi överlever ju säkert utan intressen och passioner, men herregud vad livet får en fin guldkant när man hittar det man älskar att göra!

Veckan började med ridning i skogen, yoga och hockeyförälderliv, fortsatte med 3 mycket intensiva dagar i Polen och har åter landat i skogen på hästryggen, efter några galna timmar på dagen idag när veckans backlog skulle betas av. Därför har jag inte hunnit skriva ett ord här på en vecka. Jag har helt enkelt kraschat i (skön hotell-)säng när möjligheten getts.

Jag har tidigare haft tjänster med många resdagar, men i min nuvarande tjänst reser jag kanske 5-10 dagar på ett år om ens det. Jag älskar att resa och har alltid gjort det och har faktiskt alltid tyckt att jobbresande är helt okej även om självklart inte samma sak som semesterresor. Planerar man lite, så brukar det gå att hinna se lite av de städer man reser till trots intensiva mötesdagar och gemensamma middagar. Jag promenerar eller springer en sväng på morgonen och försöker se något under den lediga timmen innan middagen. I Polen är ju taxi också billigt, vilket underlättar.

Detta var min andra gång i otroligt vackra konststaden Lodz och totalt sett fjärde gången i Polen. Jag kan varmt rekommendera Polen som semestermål pga prisvärt, historiskt intressant och lite annorlunda. Människorna är hjärtliga, maten förmodligen enda minuset. Men det finns ju vanlig europeisk mat överallt, så maten är inget problem.

Från socialt och kulturellt till min ensamhet i skogen igen. Eller ensam är jag inte när jag har min fina vän under mig. Där mår jag som bäst.