Imorse vaknade jag med lätt halsont. Då går det inte att springa och framför allt inte att springa när det är 12 minusgrader ute. Jag bestämde mig snabbt för att istället för att bli ledsen över att vara lite förkyld (har bara lätta känningar) så justerar jag min löparutmaning en smula och vilar ett par dagar för att bli frisk innan jag blir sjuk ”på riktigt”. Och så säger jag att jag nu är färdig med utmaningen. Jag ger inte upp- den tanken har faktiskt aldrig slagit mig under dessa dagar. Men jag känner att jag kan bryta här och ändå känna mig nöjd. Utmaningen gick ut på att springa minst 20 min utomhus varje dag fram till julafton med start den 26e november. 28 pass. Jag har fått ihop 23 pass och istället för att känna mig missnöjd så känner jag mig faktiskt väldigt nöjd. Målet för mig var aldrig att ”se resultat” i form av något som t.ex en siffra på vågen, måttband eller något ett konditionstest kan visa. Nej, jag vet ju också att enformig, kortvarig, lågintensiv träning inte ger några sådana resultat. Det var inte därför heller jag hakade på denna utmaning. Men det jag var ute efter har jag också uppnått. Denna utmaning har gett mig följande:
– Jag har tagit mig ut i ur och skur. Det har varit krävande förhållanden varje dag sedan starten faktiskt. Först spöregn, sedan snöstorm, snorkallt, riktigt halt, blött & slaskigt, snömodd… Jag har tagit mig ut utan att försöka plocka fram en massa ursäkter. Bara ut och kör liksom.
– Jag har fått massor av frisk luft och fått lite egentid och tid för tankar.
– Jag har kommit in i en rutin. Kanske det allra viktigaste och det som var det största målet för mig. Härifrån är det lättare att fortsätta med regelbunden träning. Det blir ett smartare upplägg för mig nu, innehållandes en hel del styrketräning också (vilket jag iochförsig fått till de senaste 2 veckorna ändå, utöver utmaningen) och även högintensiv träning.
– Jag kan känna mig nöjd när jag tänker att jag sprungit så många pass i vinterförhållanden.
Hur har det gått för er andra som hakade på?
Jag besitter enorma mängder träningsmotivation just nu. Tycker att det är riktigt roligt att träna! Har också några saker som jag vill (måste) förändra. Det viktigaste av allt är mitt sjukliga sötsug som jag brottats med sedan Ivar kom till världen. Jag VILL ha en bra, tydlig och långvarig utmaning som jag ska sätta igång med senast i början av januari. Vad det är har inte riktigt kommit till mig än. Något lopp tror jag att jag definitivt vill springa. Dock får jag lite ångest när jag tänker på långpass som man måste avverka om jag tex skulle springa ett maraton. Ångesten har inget att göra med det fysiska utan mest att jag kommer ihåg från mina tidigare maror hur jag alltid haft lite ångest på söndagar innan jag tagit mig i kragen och gett mig iväg på mina långpass. De har liksom mentalt tagit hela min dag. Jag har inte tid med sådant nu!
Vad blir din tränings/hälsoutmaning 2013?
