Godmorgon!

Med en mat- och nappflaskevägrande bebis blir det mycket amning på nätterna. Jag sover som längst 2 timmar i sträck och detta har nu alltså pågått i snart 8 månader. Och då menar jag verkligen som längst. Inatt var jag nog vaken varje timme och så ville Ivar upp en halvtimme innan min klocka ringde. Jag överlever och behöver inte (eller brukar iallafall inte) sova på dagarna, men kaffe blir ändå väldigt viktigt för mig. Om inte annat, så mentalt. Jag skulle säkerligen kunna fungera utan kaffe, men jag inbillar mig ändå att jag inte gör det. Ett tag försökte jag dra ner kaffedrickandet till 1-2 koppar per dag, men det kändes inte roligt och jag behöver mina heliga stunder att se fram emot 2-3 gånger per dag. På samma sätt har jag frikort på latte på stan när det gäller ekonomiskt tänk under mammaledighet. Det går att spara in mycket pengar på det eviga lattedrickandet, men jag tycker faktiskt att det är så himla värt.

Ge mig min träning och ge mig mitt kaffe (och gärna lite något sött till, åtminstone ibland) så lovar jag att vara bästa mamman! Och apropå det så väntar nu lite PT-träning. Fortfarande en höjdpunkt i min vardag.

Nyinköpta finglas fyndade till budgetpris på Lagerhaus. En fin kopp eller ett lyxigt glas ger kaffestunden en guldkant.

Det känns tryggt att befinna sig i mammaledighetsbubblan. I ärlighetens namn så stressar jag inte så mycket även om det kan tyckas att det är stressigt med två små barn. Men det är en annorlunda stress, en mycket bättre stress.

Idag klev jag dock ur den där bubblan en liten stund när jag spenderade eftermiddagen på mitt jobb, ensam utan bebis. Jag kommer att stanna hemma ett bra tag till så vi kunde ändå inte diskutera konkreta projekt för mig, vilket känns bra.

Jag/vi planerar inga fler barn så jag vill inte skynda nu. Den största utmaningen för mig just nu är att inte boka upp mina dagar för mycket. Jag ser fram emot lite vårvärme så att det blir naturligare att bara hänga ute med barnen, lite oplanerat sådär. Nu måste vi oftast gå in så fort Ivar vaknar för han blir frustrerad i vagnen och det är inte direkt aktuellt heller att lägga ner honom på marken (som till stor del fortfarande täcks av is här hos oss. April, dags att leverera!).

Vägrar att ta på mig kostymbyxor innan jag verkligen måste, på jobbet eller ej. Det är jeans som gäller som nederdel i mammaledighetsuniformen. Alternativt mysbyxor eller tights.