Hur ofta har man inte hört frågan om vem som egentligen är en löpare? Måste man springa snabbt, långt eller tillräckligt ofta för att bli en löpare? Tävla/ delta i lopp? Nej, löpare är man om man springer. Hur snabbt eller hur ofta spelar ingen roll.  Lite grann som ”If you have a body, you’re an athlete”. Det står på väggen på Nike Town i New York och jag älskar det.

Yoga då. När är man tillräckligt seriös/duktig/vig/hängiven yoga-utövare för att kunna kallas yogi? När börjar just din yoga räknas som ”riktig” eller ”viktig”? Är det när du kan köra dina solhälsningar i ett flöde utantill eller kanske vet vad alla yogapositioner heter på sanskrit?

Jag har själv hållit på med yoga tillochfrån sedan 2005. Det blir 12 år nu. Precis som Paolo Roberto säger i sin nya yogabok att han fortfarande efter 17 år känner sig som en nybörjare, så gör jag det. Jag kan nog en hel del positioner och kan lägga ihop klasser i ett naturligt flöde, men jag känner mig absolut inte yogisk på samma sätt som jag anser att vissa yogalärare (obs! lååångt ifrån alla) är. Men jag känner att just min yoga är viktig. Den är alltid välkomnande för mig hur stel jag än känner mig och framför allt gör den så mycket med mig. Det är vetenskapligt bevisat hur yoga sänker blodtrycket och pulsen samt balanserar dina hormoner och jag påstår att jag kan känna allt detta hända i min kropp samtidigt som lugnet sprider sig. Jag kan jobba hårdare utan att ta skada om jag yogar (och vistas i naturen!) regelbundet.


Jag har som sagt inte utövat yoga regelbundet alla perioder sedan 2015, men när jag väl gör det så är det så uppenbart hur välgörande det är. Det är egentligen konstigt att jag kan pausa så ibland, men tröskeln blir högre ju längre paus man tar. Så som det blir med det mesta och med träning generellt.

Ikväll yogade jag 90 minuter på SATS. Den bästa klassen SATS har levererat hittills av det jag testat. Jag blir nästan lite lyrisk och har redan bokat in samma klass nästa söndag. Och yogi? Det brukar jag inte uttryckligen tänka att just jag är, men jag är det faktiskt lika mycket som alla andra som utövar yoga och tror på den. För det är något magiskt kring yoga som du måste uppleva för att fullt kunna ta på atmosfären och lugnet som skapas.

På bilden kör jag och Alvar yoga. Han är den av mina barn som verkar ha fattat lite grann vad yoga går ut på. Häromdagen hittade jag honom sittandes framför brasan med slutna ögon och handflatorna ihop framför hjärtat.

Author

Write A Comment