När jag var tonåring så hängde jag i stallet minst 5 dagar i veckan. Även om jag bara red 1-2 timmar i veckan så ville jag vara där och rykta, mocka, städa och umgås. Jag hade egna sköthästar och vi gick till skogen och lät hästarna äta och njuta. Det var aldrig bråttom och jag var liksom alltid nöjd när jag kom hem.

Sedan tog idrotten över och jag hann inte åka till stallet lika ofta. Under några år var trav min enda kontakt med hästar och då pratar vi heller inte om någon närkontakt. Jag har bara varit på trav några få gånger, men det är verkligen en speciell stämning där.

Men den inre längtan, den har levt kvar. Det är något med hästar och stalliv. Hästar liksom bromsar en och stress existerar bara inte i stallet. Många vittnar om det och jag kan bara själv säga samma sak. Numera har jag ett krävande jobb och två barn och behovet av avstressning är större än någonsin. Det är nu jag inser vilken fantastisk stressfri zon stallet är. Så tacksam att jag börjat rida igen.

Author

Write A Comment