Häromdagen pratade jag med en PT-klient som precis fyllt 40 om just hur det är att bli 40. Jag är ju lika gammal själv, även om 39-år i dryga 2 veckor till. Det händer såklart inte saker bara över natten när man fyller 40, men eftersom det lätt bli en liten wake up call (man blir medveten om att inte vara en ungdom längre, även om jag själv tror det om mig själv ibland) så är det naturligt att reflektera över kroppen och knoppen och alla förändringar som hänt.

Nedan är lite saker som jag kan konstatera har hänt just med mig:

  • Hetsar inte upp mig av minsta lilla. Lyckas hitta perspektiv oftare än när jag var yngre.
  • Är dock fruktansvärt blödig och tårarna rinner dagligen, mest av tacksamhet kring barnen och att få leva i landet Sverige. Så har jag inte alltid varit.
  • Smink trollar inte längre bort allting. Rynkorna sitter där de sitter (kråksparkar för min del) och jag har accepterat att de gör det.
  • Jag har blivit en långsammare löpare (hänger givetvis ihop med att jag både tränar mindre i mängd och mindre tufft)
  • Som en person som alltid haft samma klädstorlek som vuxen (oavsett hur jag tränar eller äter) så har jag upptäckt att jag tex har ett par jeans som inte tillåter blodet att cirkulera i benen. Tidigare var de bara tajta, men ändå ok.
  • Kroppen har också ändrat form. Jag tänker inte försöka med tvång ändra den tillbaka. Värdesätter fikastunder med godsaker av olika slag, men älskar å andra sidan träning över allt. Men precis så har jag alltid tänkt, det är bara att kroppen inte funkar likadant längre.
  • Bryr mig mindre om vad andra tänker.
  • Oroar mig mer för pension och framtida ekonomi överhuvudtaget. Har verkligen aldrig tidigare oroat mig för ekonomin, men nu kan jag liksom inte släppa det. Känner nog mest mitt ekonomiska ansvar inför barnen och deras framtid.
  • Möjligheten att vistas i naturen dagligen väger tyngre än möjligheten att äga designerväskor och sånt. Därmed inte sagt att man ibland inte kan välja båda, men jag vet ändå vad som betyder mest.
  • Får inte längre en chock när jag tex konstaterar att jag skulle kunna vara mamma till min frisör. Börjar liksom vänja mig.
  • Lägger ner betydligt mer tid på andras än min egen träning (barnen & PT-klienterna)
  • Förstår tydligare för varje dag att man inte kan leva på gamla meriter.
  • Förstår och tänker på att livet kan ta slut/ ändras drastiskt idag. Har därför tvingat mig själv att bli bättre på att leva i nuet.

Author

Write A Comment