Ja, ni här kanske märkt att inläggen inte duggat så tätt här. Jag har inte mäktat med samma tempo i livet som vanligt och så har också träningen varit halvdan då framförallt löpningen har varit tung som attan. Jag har fixat mina (ganska få) PT-klienter utan problem, men de dagar jag jobbat dubbelt med både kontorsjobb och PT har jag inte fått något annat gjort utan craschat i soffan när jag kommit hem. Och jag känner mig själv och vet att jag inte är personen som älskar soffan. Jag har kämpat  mig iväg på cykelturer/ korta löpturer med pojkarna på kvällarna, men varit helt slut efteråt. 

Jag har idag också fått förklaringen till mitt mående. Jag äter sedan 10 år tillbaka sköldskörtelhormon för underfunktion och medicineringen har inte funkat denna vår. Jag har de senaste veckorna (månaderna?) haft för låg dos och alltså kämpat mig igenom en trötthet (och illamående väldigt ofta) som inte är från denna värld. Först för 2 veckor sedan sa jag detta högt och mer eller mindre gav upp löpningen som känts som en betongvägg. Jag har bara motionerat med barnen dvs gått med dem när de cyklat, joggat med dem eller spelat lite fotboll. Och så spelar vi fotboll på tomten, jag ofta i klänning. Så på den nivån har min träning varit och det genererar inte heller så mycket stuff till en träningsblogg. Mina 15 min trädgårdspass ett par gånger i veckan hade väl kunnat göra det iochförsig.

Men visst är det tokigt att man (jag) bara ignorerar och kör på med det mesta? 

Jag ska också börja ta tillskott av järn för att ge min kropp en välbehövlig boost efter en seg vår. Och med seg menar jag absolut inte deppig. Nej, jag har känt mig lycklig hela tiden. Bara trött. Alltså TRÖTT. Men nu är jag desto lyckligare som vet att jag kan bli PIGG. 

Bilderna är från motionsspåret idag. Barnen cyklade dryga 4 km och jag hände med ömsom joggandes ömsom gåendes. Och den sista bilden är från vår tomt. En mysig, helt orädd kompis. 

Author

Write A Comment