Tag

ridning

Browsing

Jag är inne i en mycket spännande period just nu. Jag får nämligen leka hästägare (till 2 hästar!!) i ett par veckor. En häst har jag redan provat på att ha i någon vecka, men två alltså! Och mitt i barnens mest intensiva ishockeyperiod dessutom. Men ack så spännande och jag är tacksam för att ha fått chansen och smickrad av förtroendet.

Att det är mycket jobb med hästar i ett kollektivstall visste ju såklart redan- tar ju hand om en häst med allt jobb inkluderat oftast minst ett par dagar i veckan och så har det tillkommit lite andra hästar vars ägare jag hjälper vid behov och man kan väl säga att jag i princip är i stallet varje dag. Nu med två hästar är jag ofta i stallet två gånger om dagen för att få ihop all logistik med barnen och så jobbet såklart på vardagarna. Rida gör man egentligen bara när man hinner, men det viktiga är att mocka, göra höpåsar, blanda och ge kraftfoder, kolla hästens broddar och hälsa överlag, byta täcke, hjälpa till med fodringen, hålla stallet rent, vara med vid vaccination eller när hästen ska skos…. Ett par timmar är inte speciellt lång tid i stallet med andra ord.

Jag har haft ambitionen att ta ut båda hästarna ur hagen varje dag och antingen rida eller gå promenad med dem. Jag vet att det är en hög ambition, men jag vill verkligen prova. Jag känner så många som har fler än en häst och tänk att jag nu också får prova på det livet. Så häftigt!

Hästar är magiska varelser. När de litar på dig så bjuder de på dem finaste upplevelser. Jag är så tacksam varje dag och så lugn i själen när jag fått umgås med ”mina” hästar. Som tur är gillar barnen också hästar även de vi på vintern inte rider så mycket. Precis som jag tycker det är viktigt att ta ut dem till skogen så är det viktigt för mig att lära dem att umgås med djur. De ska veta hur man hanterar en häst och lära sig respekten mot alla djur. Att sedan bli duktiga ryttare kan få bli en bonus, men redan nu kan de grunderna av ridning och bara det är en bra bas.

 

Jag upprepar mig i mina inlägg, det vet jag, men jag är verkligen så fascinerad över vilka äventyr livet hela tiden bjuder på om man är öppen för det!

 

Jag och januari har inte varit vänner, i år ännu mindre än vanligt pga ihållande huvudvärk (som jag nu tagit tag i med både nya läsglasögon + läkarbesök). Men så kom den här helgen: 10-11 krispiga minusgrader, sol och massor av snö. Och allt är förlåtet! Jag har hängt med mina älskade fyrbenta vänner, ridit och promenerat bredvid i djupsnö. Sett mina barn glida på isen på en närliggande sjö och fikat varm choklad med dem. Imorgon bitti börjar jag dagen med att åka längdskidor, säsongspremiär för mig!

Det är mycket märkligt att min huvudvärk håller sig borta när jag är i stallet eller utomhus överhuvudtaget. Eller kanske är det inte så märkligt: för vem hinner tänka på huvudvärk när det ser så här ut ute?

Aldrig tidigare har vi varit ett helt lov bara hemma utan att åtminstone ha rest till Finland, men nu har barnen fått vara hemma i hela 2 veckor. Och det känns… Vi vuxna har ju jobbat och inte bara varit, men barnen börjar nu tära på varandra och det gäller att hitta på aktiviteter åt dem så tiden inte bara spenderas framför skärmen. Och hockeyträningarna hålls som vanligt, som tur är. Ingen ungdomssport är så intensiv som ishockeyn tror jag bestämt.

Förutom att vi har läst och kollat på film och åkt skridskor på allmänhetens åkning så har barnen fått rida lite grann. Jag försöker hitta på saker för att få ut dem och en stund kan de faktiskt roa sig med att skotta snö eller borsta rent studsmattan av snö.

Jag, till grunden en ganska orolig och äventyrlig själ som vill resa mycket, har trivts hemma i soffan (och i stallet!) extra bra, men för barnens skull lär detta vara sista lovet som vi ”hemestrar”. Det behöver inte alltid vara utomlands, absolut inte, men någonstans för ett miljöbyte behöver vi helt klart åka. En annan grej som jag tänkt på var att stanna hemma och kunna vara spontana och träffa en massa kompisfamiljer. Men när ingen annan har ju spontanutrymme (dvs alla andra är bortresta och fullbokade med aktiviteter) så summerar vi att vi inte fått till en enda spontanmiddag eller -fika med vänner. Lite snopet, men jag förstår ju att det blir så.

Jag har iallafall sovit 9,5-10 timmar varenda natt. Varit ute i dagsljus och rört på mig varenda dag. Ätit godis så det sprutar ur öronen på mig (jag köpte 2 boxar tomteskum á750 gram i förrgår och nu är det nästan slut) , lagt pussel, kollat på dokumentärer och läst böcker. Återhämtning var viktigaste målet för ledigheten och det har jag/vi uppnått, men för barnens rastlösa själars skull välkomnar vi nu vardagen med alla sina aktiviteter igen. Och vi välkomnar våren med några fler miljöombyten/resor än vi fått de senaste 2 månaderna. Vi är redo helt enkelt!