Tag

Personligt

Browsing

Senast idag så pratade jag med min chef om hur september verkligen är en månad när allt kommer igång och rullar fort. Nu är alla tillbaka från semestern, mötena duggar tätt, våra utbildningar är igång (jag jobbar alltså med utbildning, PT-spåret är en bisyssla), mailboxen fylls på och det även på kvällarna (erkänner mig skyldig till kvällsmailandet, men skyller på att jag ofta måste hämta väldigt tidigt pga barnens ishockey eller finskalektion)…. Dessutom är det tandläkarbesök för båda barnen, utvecklingssamtal x 2, föräldramöte x 2, extrainsatt föräldramöte osv osv. Mellan varven är livet underbart kul, men visst är det lätt att bara fastna i ekorrhjulet och aldrig hitta ut igen.

Men jag mår faktiskt bra och känner mig stabil. Här är mitt hemliga vapen: SÖMN. Jag lägger mig just nu ofta med barnen och får oftast 9 timmars nattsömn. Det är så guld värt att jag kan bli alldeles lyrisk. Värt att skippa boken eller tv-programmet/ Netflix-serien sista timmen/-arna och ladda batterierna ordentligt. Detta är också något som jag alltid tar upp med PT-kunder som lider av stress och/eller inte verkar få dem resultat av träningen som annars kunde förväntas. Sömn är livsviktigt och reparerar våra kroppar inklusive hjärnor. Sömn påverkar humöret och tålamodet, inlärningen, fokuset… allt! Glöm inte det!

Mitt andra hemliga vapen är naturvistelse gärna i kombination med rörelse eller ännu hellre också i kombination med en häst. Att rida i skogen eller galoppera på grusvägarna på lunchen är bästa stresshanteringen jag kan ge mig själv. Hinner jag inte till stallet så hinner jag oftast med en 30 minuters jogg annars. Det är vackert i höstskogen (se bara bilden till inlägget).

Med denna text vill jag önska alla en trevlig helg och kanske är det läge att sova lite extra då? Vi kör ishockey kl 8 både lördag och söndag, men om man lägger sig kl 21 så är det faktiskt inga problem att kliva upp 6:30!

Terese, du fick aldrig bli äldre än 36 år och 1 dag. Du älskade rörelse, älskade barn, älskade att engagera dig i dina barns idrotter och välmående.

Det är ett högt pris, att du behövde dö för att vi andra mer tydligt ska förstå vad vi får vara med om, vardagsstressen till trots. Men jag tänker iallafall så ofta på dig och allt du inte fick se med dina barn.

Denna vecka har varit lite extrem på alla sätt. Mannen har jobbat ca kl 6-20 dvs endast sovit några timmar hemma och jag har lidit av huvudvärk sedan förra måndagen. Barnen har fortfarande sina aktiviteter dagligen och gympapåsar ska packas och smutstvätten tvättas. Jag är tacksam för att svärmor ställde upp och har hjälpt till och lagat all mat denna vecka. Stort tack! Och vet ni, mitt i allt detta känner jag ändå lyckan så starkt. Jag känner att vi lever. Vi är friska (min huvudvärk beror ”bara” på stela muskler och jag har redan fått hjälp av fysioterapeut) och vi fyller livet med SÅ MYCKET roligheter. Jag rider mycket (5 pass denna vecka trots en helg borta) och barnen har hittat hobbyer som de får energi av.

Bilden ovan är från i tisdags. Scouterna paddlade i Björnö Naturreservat och jag gick en promenad och beundrade solnedgången. Såg de små kanoterna fyllda med entusiastiska barn och fällde några tårar. Så otroligt fint att få se sitt barn ha det så bra och hålla på med något spännande i naturen. En fin stund.

Just nu är jag och storebror i Nyköping på hockeyläger. Gemenskapen och glädjen går att ta på. Starka pojkar som har roligt tillsammans och nya vänskaper föds. Jag håller värmen genom ett par promenader i solen när det blir för kallt i ishallen, en halvtimme om dagen funkar även med dessa förutsättningar. Och det blir nog snarare 2-3 halvtimmar per dag. Det är fruktansvärt fint att få vara en hockeyförälder, kylan till trots! Det är inte en självklarhet att barnen hittar något som de får energi ifrån och som skänker dem hälsa. Jag tar inget för givet utan bara njuter av det som är just nu. Livet är fint, även när det är schemalagt.

Just nu känns kroppen som ett bubblande glas med härliga sommarminnen som ska få sätta sig och mycket nytt som börjat/börjar i höst. Jag håller på att smälter en otrolig bröllopshelg med många intryck i Varberg  som vi kombinerade med minisemester och var lediga en fredag (vi var alltså gäster på ett bröllop). Jag gläds åt att min stora kille äntligen fått bli sjöscout och ser hans spänning och förväntan och myser, jag håller tummarna för en plats i en dressyrträningsgrupp för mig själv som nu är såå nära att lossna (en stor dröm för mig!) och jag väntar med spänning hur båda barnen ska få testa handboll och eventuellt börja träna det (också) nästa lördag. Samtidigt så rullar deras gamla hobbyer på och vi skjutsar för glatta livet och hejar på. Och vi tycker att det är KUL. Jag har varit mamma till en ponny ett tag nu och kommer förmodligen att fortsätta att ta hand om honom, vilket är roligt såklart. Att få prova på att ha häst är något jag uppskattar att få göra iochmed att en egen häst också är en dröm jag har.

Sommaren var lång och bjöd på många äventyr och mycket avkoppling. Jag har fortfarande inte börjat stressa något även om kalendern nu är full igen. Efter några månaders stiltje på PT-fronten (bortsett från några sporadiska pass) så har jag återigen tagit på mig några klienter och jobbar nu några timmar i veckan som PT igen. Jag älskar att jobba som PT samtidigt som dessa timmar är det som ibland kan få bägaren att rinna över om det skulle bli för mycket. Jag vet av erfarenhet att jag har lätt att prioritera bort mina egna träningstimmar och träna andra istället och just det är något jag lovat mig själv att inte ska hända denna höst. Min egen träning är min stressventil och det som nollställer mig. Efter vårens sjukdomar, där influensan var roten och starten till allting, har jag under sommaren tagit mig helt tillbaka. Löpningen känns lätt igen och jag lyckas få in lite styrka varje vecka också och tycker att det är kul. Är väldigt tillfreds med balansen jag lyckats hitta mitt i det som för en utomstående ibland kan verka som ett kaos. Men mitt liv är iallafall ett organiserat sådant. Jag älskar mitt liv väldigt mycket och vill hålla mig kvar i den energin jag har just nu.

Bilderna representerar balansen i livet och är tagna i Varberg i helgen: löpning/frihet/upptäckarglädje + redo för fest efter god sömn i en härlig hotellsäng.