Tag

Personligt

Browsing

Som jag skrev i förra inlägget så brottas jag med min bristfälliga ork just nu.  Jag vill mycket, men orkar inte genomföra allt. Med tröttheten kommer andra sämre vanor såsom hög förbrukning av kaffe och socker. Vem har inte testat en kexchoklad mot en eftermiddagsdipp liksom? Och 7 koppar kaffe under dagen. 5 dagar i veckan på dem på mig just nu, check. Inget är i min värld förbjudet, men måttlighet är generellt att eftersträva. Med en matthet i kroppen hoppar jag inte upp ur sängen på morgnarna. Jag älskar verkligen livet, men varenda stund är inte rolig ändå. Det är inte kul att känna sig svag och mjuk i gymet (som jag just nu nästan bara besöker för att träna andra) och jag längtar verkligen efter att kunna ta ett löppass med lätta steg.

Men när man tar ett längre perspektiv, vad spelar egentligen stor roll och vad betyder mindre? Det är en fråga jag ställer mig själv när det känns lite tokigt. Jag har inte energi att göra mycket extrasaker i mitt liv såsom att skriva bloggen lika ofta som jag brukar: PT-klienterna och de sporadiska företagspass och event jag har kommer alltid först när det kommer mitt företagande!. Det är ändå möten med människor i det verkliga livet.  Jag orkar inte träna målmedvetet själv, jag har svårt att orka vara den organiserade mamma som har förberett barnens vintergarderob med 2 par extravantar och allt annat INNAN första snön kommer. Tänka sig att jag inte ens handlat julklappar ännu, jag som brukar börja i september!

MEN, istället för att fokusera på det jag inte gjort:  jag går till skogen eller cyklar med barnen flera gånger i veckan (dessutom brukar jag gå/småjogga och de cykla, nästan träning faktiskt. Tjoho!), jag engagerar mig i deras idrott, de får bra mat hemma, de har rena, hela och varma kläder även om jag inte ligger steget före och har förberett för vintern, jag läser med dem. Jag laddar dessutom mina egna batterier i skogen och naturen, flera gånger i veckan. Jag övar mindfulness en stund varje dag. Att jag inte fått till ett yogapass på år och dar och är stel, ja- det är tråkigt, men det spelar inte så stor roll om hundra år. När jag ligger vid min dödsbädd så vill jag kunna säga att jag varit med mina barn och fört vidare kärleken till naturen för dem. I naturen hittar en människa perspektiv.

 

Igår tog Sofia med mig till en av mina favoritplatser på jorden, Björnö Naturreservat. Just då kändes livet jättehärligt att leva och det är dessa minnen jag mer än gärna samlar på. Det är stunder som dessa som betyder något. Bilderna har Sofia tagit. förutom den på henne då, den knäppte jag. Vi träffade den fina höglandskalven också, så gossig!

När detta inlägg publiceras så är jag ute i naturen med mina barn. Kanske kommer det en bildbomb imorgon, om jag inte glömt kameran vilket också hänt mer på senare tid än tidigare. Kanske har det varit meningen så att jag kunnat lagra minnena inom mig istället. Det är där de alltid gör allra mest nytta.

Från mitt instagram. Och för att ni ska förstå varför jag inte lyckats producera så väldigt många blogginlägg i veckan den senaste tiden. Jag mår bra i övrigt, men den där känslan av energilöshet, den är inte kul.

”Jag skriver aldrig om det, men att leva med underfunktion av sköldkörteln är en evig kamp. En kamp om rätt nivåer på medicinering som i sin tur blir en kamp om energinivåer. 2017 har varit en enda bergochdalbana när det gäller just detta och jag som ”inte är en trött person” har kämpat med vardagen, jobb x2, barnen och såklart med min träning (som varit svår att orka få till öht, löpningen vissa månader omöjlig). Och när jag dessutom är ”en tränande person” så är det också lite småjobbigt att förhålla sig till. När man sover och sover, men ändå inte blir pigg- det är liksom inte så tacksamt. Men idag har dosen för mig höjts igen och 2 barnkalas i helgen väntar ➡️ stålkvinnandräkten på bara 👊🏻 Ps. En evig kamp är just rätt namn iochmed att medicinerna följer med en livet ut. 📷 från Björnö Naturreservat dit jag alltid åker när jag inte orkar hålla ihop det längre. Fungerar varje gång och hem kommer jag med mer energi.”

Pang sa det och hösten var här med enorm (!) trötthet och spöregn dygnet runt som får det att svämma över på vägarna där vi bor. Alltså, så mycket som det har regnat de två senaste dygnen har det inte gjort sammanlagt de två senaste åren. Jag tar mig ut i regnkläder och går lite i skogen, det gör jag ändå. Utan det klarar jag mig inte. (Idag med en vän dessutom. Guld!).

Det är mycket jobb nu och någon slags högsäsong med barnen med bl.a. 2 kalas att anordna i helgen. Jag försökte springa förra veckan, men efter 20 min jogg började jag gå. Jag vet inte hur det är med dig som läser, men min kondition är som bortblåst när jag stressar lite för mycket. Det är som att kroppen är smart och meddelar mig att kortisonpåslaget under dagarna räcker gott och väl och att prestationen kan vänta. Så även om jag innerst inne vill träna mer än vad jag gör så går det inte. Och småförkylningar kommer och går för mig just nu, det hör det här tillståndet till.

När jag hamnar i ”det är mycket nu”-snurran så gäller det att börja sätta stopp innan det går för långt. Sänka ambitionen där det går att göra det. Matlagningen är en sådan grej. Det ska gå snabbt och behöver inte vara märkvärdigt, men ändå varierande och mättande. Förra veckan fick vi hem färdigskivad blodpudding från Gea’s som är en nyhet. ”Varför har de inte kommit på det här tidigare? Jag har alltid undrat varför det inte finns.” var min svärmors kommentar när vi åt detta. Smidigt och gott. Barnen gillar blodpudding och även om den visserligen innehåller socker så är den fullproppad med järn. Och jag var glad över en middag som gick snabbt att tillaga.

En annan måltid som vi tar till när det krisar är panerade fiskbitar som jag bara slänger in i ugnen. Just ikväll blev det denna delikata maträtt (med klyftpotatis och rödbetor+ fetaost samt palsternacka i ugn). Det är ok att äta halv/ och helfabrikat ibland. Bättre det än att stressa ihjäl sig för matlagningen också. Lagom är ofta bäst!
En grej som jag gör mycket nu är att tända ljus och ha det mysigt. På helgerna är det viktigt med en lyxigare frukost och då är det croissanter och smoothie eller drickyoghurt som gäller. Alltid croissanter på lördagar! I smoothien öppnar jag och blandar ett par kapslar med mjölksyrabakterier för att förstärka immunförsvaret eller så kör vi Actimel som har det i sig redan. Mjölksyrabakterier är min bästa vän året runt faktiskt, inte bara på helgerna.