Personlig utveckling
Tag

Personlig utveckling

Browsing

Böcker är min stora lyx, passion, tidsfördriv och intresse. Jag älskar att köpa alla sorters böcker: romaner som skrivböcker, receptböcker och självhjälpsböcker. Ligger alltid efter med högar av böcker hemma som väntar på att bli lästa eller skrivna i.

De senaste två böckerna jag läst passar bra som sommarläsning som man tar fram när det passar, böcker som inte nödvändigtvis behöver läsas från pärm till pärm.

Det är Lejonagendan av psykologen Cecilia Duberg, en klok kvinna jag lyssnat på några gånger och gått en tyst retreat för och Små stunder med systrarna von Sydow av Ebba och Amy von Sydow.

Lejonagendan passar bra både som en ledarskapsbok eller för personlig utveckling i det privata- vi leder ju trots allt oss själva också.  Cecilia Duberg berättar om åtta mentala förmågor och föreslår att framgångsrikt ledarskap, stark hälsa och personlig utveckling kommer från samma källa, som varken kan eller bör separeras. Man får lära sig hur fysisk hälsa såsom kost, sömn och motion bildar en stabil grund för att kunna låta ditt liv styras av inspiration, nyfikenhet och utmaningar istället för ren överlevnad och problem. Fakta blandas med exempel och boken är lättläst samtidigt som du förmodligen känner att du behöver stanna upp flera gånger och reflektera, fundera och eventuellt anteckna något och kanske ta en paus. Så kände jag och då vet jag att boken berör mig, engagerar helt enkelt.

Små stunder är en kokbok kombinerat med tänkvärda rader om livsfilosofi/-njuteri samt fakta om kost. Bilderna är vackra och hela boken är som ett konstverk som man gärna vill ha framme och bläddra i ofta.

Amy, en av systrarna och författarna, är dietist och läkare och alla recepten är -förutom lättlagade- relativt nyttiga och näringsrika. Jag är dessutom ett stort fan av avslappnade men proffsiga, superduktiga Ebba (den andra systern och författaren) och njuter verkligen av att få läsa allt hon skrivit. (Jag älskar boken Säker Stil som hon gett ut tillsammans med Emilia De Poret och har redan förhandsbeställt deras nya bok som kommer i höst!). Från denna bok kommer jag att laga många härliga snacks. Det jag redan testat är en nötgranola och både jag och mannen älskar den och åt det tillochmed till vaniljglass ikväll.

Godmorgon från Östersjön! Vi har imorse levererat barnen till mina föräldrar med båt då en galen jobbvecka väntar och vi inte fick ihop det. Jag reser bort i 3 dagar och mannen är kommenderad att jobba längre dagar än vanligt. Hade varit smidigt med släkt i Stockholm ibland…

Dagen inleddes med en bufféfrukost med bl.a. karelska piroger. (Förresten det enda jag saknar från Finland sedan jag flyttade till Sverige för 15 år sedan. Barnen är också galna i dem.) 

Nu sover mannen och jag jobbar lite med kommande Get OUT To WorkOUT för att få till en riktig träningsfest med prisregn. Det finns platser kvar och alla får dessutom en träningstopp från Stadium + en goodiebag. Roligaste, svettigaste afterworken i maj! 

Senare ska jag sitta och jobba med en presentation jag ska hålla på onsdag på mitt andra jobb som utbildningskonsult. Jag har målmedvetet jobbat hårt för att få jobba med de saker jag känner är viktiga (bl.a att hjälpa andra människor att växa genom utbildning) även om jag inte utbildades till det utan är civilingenjör i pappersteknik och logistik. Vägen har varit krokig och lång och jag har under ett par år lämnat min gamla trygghet och litat på att drömmar och målmedvetenhet bär och jajamen, det gjorde det, även denna gång. Så avslutningsvis, på denna text utan riktig röd tråd: följ dina drömmar och ge aldrig upp! 

Mindfulness handlar mycket om att stå där du är. Fly inte med tankarna till det förflutna eller till framtiden. Hur känns det just nu? Vad känner du just nu (bli medveten om det utan att döma/värdera)? Jag tänkte knyta an till just det här med att våga känna sig nöjd och tacksam med det vi har precis här och nu. Och ja, du kan givetvis alltid ha mål att sträva efter ändå. Men det är väldigt befriande att försöka göra nuet till en plats som är bekväm att vara på. Oftast går det iallafall.

Jag inleder med att dela med mig av några rader av tacksamhet som jag skrev på instagram häromdagen (@coachmillacom):

” En reflektion från helgens tysta retreat: TACKSAMHET.
När man kollat på lyckliga människors hjärnor med magnetkamera så syns det tydligt att de har lätt att vara tacksamma och är ofta det. Förenklat kunde man alltså säga att du blir lyckligare om du kommer ihåg att vara tacksam för det du har. Det fina är också att man då inte tänker på det man inte har.
Jag försöker konkretisera det. Alltså, vore inte det finaste jag kan ge mina barn att lära dem att vara lyckliga? För mig är just det meningen med livet. Så vi har redan börjat i familjen och kör det som lek: alla får säga en sak man är tacksam för och så går turen vidare till nästa. Ibland säger vi en sak, ibland får man säga 3. Ibland har jag och storebror kört detta på en promenad när han fått tråkigt. Och det är aldrig någonsin svårt att hitta ämnen att vara tacksam för!
Jag gjorde övningen för mig själv efter att ha mediterat innan och det blev som en överväldigande våg av tacksamhet som bara bubblade upp. Där och då tänkte jag att jag nog aldrig mer kan vara olycklig. Så är det såklart inte, men kanske värt att ägna en tanke åt? Gör det för dig själv eller dina barn/elever/förskolebarn. Tack för att du läste ända hit ❤ ”

Jag fyller 40 i år och har mig veterligen ingen kris överhuvudtaget utan känner mig ha landat fint i allting. Kanske hade jag den där krisen för ca 4 år sedan när jag började utbilda mig till PT. Jag kände tydligt att jag måste lyssna på mitt hjärta och agera. Planen var att jobba parallellt med mitt ”vanliga” kontorsjobb som jag trots allt utbildat mig 6 år för. 6 år är en lång tid och det kastar man inte bort hur som helst, tänkte jag. Barnen var små. Jag jobbade som PT alla helgmorgnar och några jättetidiga vardagsmorgnar OCH någon kväll här och där. Tog hand om onlineklienter alltid innan jag gick och la mig, ofta till kl 23. Testade en period att gå ner i tid på det andra jobbet, men gjorde lika mycket där ändå, så jag gick tillbaka till 100%. (Och ja, sjukskriven blev jag också en period pga att jag aldrig vilade. Jag har aldrig efter det jobbat så mycket igen, så det är inget problem längre.) Det som drev mig till att jobba så många timmar som PT var att jag någonstans trodde att det plötsligt bara tippar över och jag märker att det har blivit min huvudsakliga inkomst. Vilket självklart inte händer när man inte släpper det andra och bara har 24 timmar på sina dygn och en fin familj att umgås med. Jag insåg också att varför jag tyckte det var så kul var just för att jag inte körde 30-40 klienter varje vecka. Mitt jobb som PT var inte (är inte!) ett löpande-band-jobb utan jag kände/känner verkligen mina klienter och deras krämpor. Orkade vara där för dem 100%.

PT-jobbet har tagit mig till härliga platser och jag har bl.a. fått leda roliga pass för barn och vuxna på olika stränder. Det ger mer energi än det tar.

 

Över 3 år har gått sedan jag började jobba som PT och jag har etablerat mig väl och jobbat med både privatpersoner och företag under åren. Och jag har hittat en balans mellan mina jobb. Jag har bytt tjänst på mitt kontorsjobb till något som jag verkligen brinner för och som var svårt att få en fast tjänst inom och äntligen inser jag att jag inte strävar någonstans. Jag njuter av att stå där jag är. Jag levererar det jag ska med stor glädje (och stor frihet) på dagarna och när jag slår igen datorn på eftermiddagen så är jag oftast fortfarande pigg och har inga problem att vissa kvällar ta emot ett par PT-klienter på det fantastiska gym jag numera jobbar på (ibland jobbar jag utomhus också). Jag tackade senast igår nej till en klient som bara ville träna en viss dag. Det gick inte. Tidigare hade jag förmodligen gjort allt för att få till det. Det också liksom. Det är otroligt befriande att känna att jag inte är på väg någonstans utan jag mår bäst med det jag har nu, på alla plan. Jag fällde några tårar när jag lämnade barnen imorse- så fantastisk är vår skola och förskola. Simskola idag, besök på en bondgård i tisdags, all kreativitet som flödar, allt de lär sig. Hur skulle man inte kunna vara tacksam? Det är ju helt galet hur bra vi har det!

Det är fredag. Vi ska hämta barnen tidigt  som alltid på fredagar och sedan spenderar vi hela kvällen ihop. Imorgon jobbar jag hela dagen. Men det gör inget när jag känner att jag hittat den balans där jag också hinner att vara med familjen tillräckligt.

Ha en fin helg!