Tag

Outdoorfamilj

Browsing

Deppiga tider nu. Så otroligt tungt vissa dagar. Mitt svåraste är att komma upp på morgonen. Vissa dagar skulle man bara vilja fortsätta sova och liksom vakna på andra sidan, tiden EFTER Covid19.

MEN det är nu det är så viktigt att orka göra saker och medvetet hitta glädjeämnen i vardagen. Vi har alla saker vi tycker extramycket om. Allt är inte möjligt att genomföra, men mycket roligheter går att få till.

Att vi mår bättre i naturen är vetenskapligt bevisat och just därför (och för att det råkar vara en av mina bästa grejer, men tyvärr inte alltid hela familjens) har vi avverkat hela 3 olika naturreservat och hajkat under påskveckan. Barnen orkar och vill numera springa leder där man tidigare fick dra fram dem. Och varje gång vi tar oss ut så blir det lyckat. Utan undantag, skulle man kunna säga.

Vi har också börjat grilla regelbundet, vilket alltid är ett säkert sommartecken. Igår fick vi ett bud från Lönneberga och barnen hade kompisar här och jag kan säga att kycklingspetten med chili & ingefära och lårfileerna försvann illa kvickt. Och mer hade barnen gärna velat ha!

Ännu en må-bra grej för mig och barnen är ridning. Storebrorsan fick en lektion häromdagen. Första gången sedan en längre vinterpaus pga huvudfokus på ishockeyn. ”Roligt!” var hans uttalande. Precis vad som var målet. Och jag själv rider på som vanligt. 3-4 gånger i veckan blir det för närvarande och det är ganska lagom.

Sist men inte minst: vi har blivit med två kissekatter. Hurra! Två killar som vi adopterat från ett katthem. Jättespännande och faktiskt en helt ny värld för mig.

Så hände något som ingen av oss vanliga dödliga hade trott kunde hända. Coronas framfart klassas nu som pandemi och människor agerar olika. Vissa hamstrar visst toapapper, andra lever ungefär som vanligt. Jag åkte in till Stockholm City i onsdags en sista gång på ett tag. Nu jobbar jag hemifrån. Det har varit långa dagar och kvällar på jobbet för att på kort varsel kunna ställa in saker som innebär fysiska sammankomster (jag jobbar med utbildning) och krismötena duggar tätt, telefonen ringer sena kvällar. Och då jobbar jag ändå inte inom vården. All heder till er som gör det! De närmaste veckorna kommer inte att vara någon lek för sjukvården i Sverige.

Vi hade bokat en resa till denna helg- som naturligtvis avbokades. Plan B var att barnen skulle spela hockeymatcher, men det satte Stockholms hockeyförbund stopp på. Tur att plan C, att gå ut i naturen alltid är tillgänglig och dessutom möjlig att genomföra på kort varsel. Björnö Naturreservat på Ingarö är en plats som vi spenderar tid regelbundet på och där man ofta mer eller mindre får vara för sig själv. Nu var den stora parkeringen full, men alla fick plats då naturreservatet är stort. Lite fint ändå att se hur familjerna plötsligt umgås i naturen och grillar korv och har det mysigt. Nog många sådana familjer i dessa tider som inte brukar frilufsa, men som tack vare dessa tuffa tider hittar förtjusningen i det. För underbart, det är det att vara ute!

Jag fixade en deg till pinnbröd och med oss hade vi tidningspapper, ved och tändstift. Barnen täljde pinnar och ansvarade för eldningen. Termosarna var fulla med kaffe respektive varm choklad och mogna bananer med choklad lades vid elden (i aluminiumfolie) och eftermiddagsfikat var fixat.

En dag att minnas mitt i det overkliga och ovissa.

Jag har sugit länge på karamellen, att knyta ihop säcken och skriva sista inlägget om Zillertal. Det var en så härlig resa att jag på något sätt inte vill släppa taget ännu. Påpekar som vanligt att vi köpt resan själva, men att några av aktiviteterna gjordes i samarbete med Zillertal.at. Av det jag beskriver nedan är det mesta dock helt gratis ändå, det enda man behöver betala för är linbanan och så passade vi på att spontant själva (inget samarbete) köpa biljetter till naturens egna bergochdalbana som jag ska berätta mer av sen.

 

Dag tre tog vi det lokala tåget Zillertalbahn (här gäller Activcard som också gäller för linbanan) till Zell Am Ziller som är en pittoresk by såsom alla alpbyar jag besökt hittills. Det jag älskar mest är att bergen syns hela tiden och att det alltid är kor precis överallt, mellan husen och mitt i byarna. Att bara gå i byarna är en upplevelse i sig.

 

Vi promenerade från tåget till Zillertal Arena, en barnvänlig promenad på en dryg halvtimme och tog linbanan upp till den gigantiska trälekparken Fichtenschloss. Vilken grej alltså! Tyvärr var dock väder inte det bästa och vi befann oss i ett regnmål med några meters sikte, så ordentliga bilder var det svårare att ta. En riktigt bra aktivitetsplats för stora och små med olika vattenlekar (kranar, pumpar osv), klättring, rutschkanor osv var det. Barnen trivdes en bra stund.

 

Tanken var sedan att vandra en runda och äta lunch i berget, men eftersom det inte gick att se något så åkte vi ner igen. Och tur väl var det då vi plötsligt hamnade bland en massa utsmyckade kor som gick som konvojer på vägarna. Det var visst Almabtrieb och karnevalstämning överallt. När korna ska hem från sommarbetet i bergen så gör man det alltså så här väldigt festligt och de kan gå upp till några mil med sina ”herdar” gåendes bredvid. Det är så uppenbart vilken respekt man har för dessa djur i alperna och vilket bra liv de lever som ofta går helt fria i bergen och betar. Älskar att se det den djurvän som jag är. Och vilken tur vi hade som hamnade där precis när detta ägde rum. Verkligen ett minne för livet.

 

Innan vi gick till tåget så åkte vi uppför berget igen i en vagn som åker utför som i en bergochdalbana (en slags rodel). Arena Coaster kallas detta och du kan se mer bilder om du klickar på länken. Jag tyckte det var aningens för läskigt med grymt hög fart, men barnen höll inte med. De bara tjöt av glädje och den upplevelsen bjuder jag gärna på även om jag själv gick gå utanför bekvämlighetszonen.

 

Vi har redan tummat på att en aktiv semester i Alperna på sommarhalvåret måste bli ett stående inslag i våra liv. Jag har varit på olika ställen i Alperna och vandrat med vänner i både Frankrike, Schweiz och Italien, men att få uppleva allt detta med barn och samtidigt få röra på sig var underbart! Och Zillertal var helt perfekt med relativt korta avstånd och mycket att uppleva på nära håll. Vi kommer tillbaka!