Tag

Outdoorfamilj

Browsing

Som jag skrev i förra inlägget så brottas jag med min bristfälliga ork just nu.  Jag vill mycket, men orkar inte genomföra allt. Med tröttheten kommer andra sämre vanor såsom hög förbrukning av kaffe och socker. Vem har inte testat en kexchoklad mot en eftermiddagsdipp liksom? Och 7 koppar kaffe under dagen. 5 dagar i veckan på dem på mig just nu, check. Inget är i min värld förbjudet, men måttlighet är generellt att eftersträva. Med en matthet i kroppen hoppar jag inte upp ur sängen på morgnarna. Jag älskar verkligen livet, men varenda stund är inte rolig ändå. Det är inte kul att känna sig svag och mjuk i gymet (som jag just nu nästan bara besöker för att träna andra) och jag längtar verkligen efter att kunna ta ett löppass med lätta steg.

Men när man tar ett längre perspektiv, vad spelar egentligen stor roll och vad betyder mindre? Det är en fråga jag ställer mig själv när det känns lite tokigt. Jag har inte energi att göra mycket extrasaker i mitt liv såsom att skriva bloggen lika ofta som jag brukar: PT-klienterna och de sporadiska företagspass och event jag har kommer alltid först när det kommer mitt företagande!. Det är ändå möten med människor i det verkliga livet.  Jag orkar inte träna målmedvetet själv, jag har svårt att orka vara den organiserade mamma som har förberett barnens vintergarderob med 2 par extravantar och allt annat INNAN första snön kommer. Tänka sig att jag inte ens handlat julklappar ännu, jag som brukar börja i september!

MEN, istället för att fokusera på det jag inte gjort:  jag går till skogen eller cyklar med barnen flera gånger i veckan (dessutom brukar jag gå/småjogga och de cykla, nästan träning faktiskt. Tjoho!), jag engagerar mig i deras idrott, de får bra mat hemma, de har rena, hela och varma kläder även om jag inte ligger steget före och har förberett för vintern, jag läser med dem. Jag laddar dessutom mina egna batterier i skogen och naturen, flera gånger i veckan. Jag övar mindfulness en stund varje dag. Att jag inte fått till ett yogapass på år och dar och är stel, ja- det är tråkigt, men det spelar inte så stor roll om hundra år. När jag ligger vid min dödsbädd så vill jag kunna säga att jag varit med mina barn och fört vidare kärleken till naturen för dem. I naturen hittar en människa perspektiv.

 

Igår tog Sofia med mig till en av mina favoritplatser på jorden, Björnö Naturreservat. Just då kändes livet jättehärligt att leva och det är dessa minnen jag mer än gärna samlar på. Det är stunder som dessa som betyder något. Bilderna har Sofia tagit. förutom den på henne då, den knäppte jag. Vi träffade den fina höglandskalven också, så gossig!

När detta inlägg publiceras så är jag ute i naturen med mina barn. Kanske kommer det en bildbomb imorgon, om jag inte glömt kameran vilket också hänt mer på senare tid än tidigare. Kanske har det varit meningen så att jag kunnat lagra minnena inom mig istället. Det är där de alltid gör allra mest nytta.

En jättefin helg håller på att glida mot sitt slut. Eftersom jag var på resande fot i veckan så har jag kompenserat med att hänga extramycket ute med barnen. Inget PT-jobb i helgen heller. Igår fick vi föräldrar tävla mot barnen på bl.a. höjdhopp, häckar och spjut på storebrors friidrott och efter det fikades det ute. Även om jag inte räknar det som träning för min del så har jag haft träningsvärk idag. Man är liksom inte så van vid att hålla på med häcklöpning om man säger så (och det togs heller inga bilder på mig, som tur är)… Helger som denna så får min egen träning helt och hållet stryka på foten. Jag gör saker ihop med barnen istället. Idag cyklade Alvar och jag gick raskt med honom. Vi hinner prata och båda får motion. Det räcker fint. Jag tränar ändå för att få mer ork, leva längre och hålla mig frisk och då behöver ett träningspass inte kategoriseras med krav på tider och specifik aktivitet.

Denna förmiddag spenderades i höstvackra Hellasgården, favoritplatsen för många som älskar friluftsliv. Det är så otroligt vackert där! Sofia och Viking Footwear bjöd på lek, skotest och korvgrillning. Barnen testade vinterskor i både snö och vatten samt gjorde en rolig bana på klippor, träblock och gräs. Mina klättrade visserligen på träd också och det gick stabilt. Och de höll sig torra också.

Jag älskar utomhusevent som detta och jag ser det som väldigt viktigt att ge mina barn bra förutsättningar för lek ute. Förutom att låta dem uppleva naturen så ska de aldrig behöva vara kalla eller blöta, varken på kroppen eller på fötterna.

Med oss från eventet fick vi även en rabattkod till er läsare: Koden SV17BLOGG ger hela 20% rabatt på rekommenderade ordinarie priser i Viking Footwears webshop. Gäller till 22/10.

 

Året var 2006 dvs 4 år innan mitt första barn föddes. Jag hade heller inte träffat min man ännu (vi träffades 2007). Jag hade börjat intressera mig för mindfulness och den andra boken jag läste i ämnet hette ”Mandelträdet i din trädgård” av Thich Nhat Hanh. Mycket böcker har jag gett vidare sedan dess, men denna bok finns kvar i min bokhylla. Här är ett utdrag från bokets början. Obs! Jag hade alltså inte barn då ännu, men trots att det gått 11 år sedan jag läste boken så mindes jag exakt var jag hittade dessa rader när jag nu plockade upp boken igen.

”Jag har upptäckt ett sätt att få mycket mer tid. Förut brukade jag uppfatta min tid som uppdelad i flera delar. En del reserverade jag åt Joey, en annan åt Sue, en annan åt att hjälpa till med Ana och ytterligare en annan åt hushållsarbete. Den tid som blev över såg jag som min egen. Jag kunde läsa, skriva, forska, ta promenader.

Men nu försöker jag att låta bli att dela upp tiden. Jag ser min tid med Joey och Sue som min egen tid. När jag hjälper Joey med läxorna, försöker jag se hans tid som min egen. Jag går igenom läxorna med honom, är med honom och intresserar mig för vad vi gör under denna tid. Tiden med honom blir min egen tid. Samma sak med Sue. Det fantastiska är att jag nu har obegränsat med egen tid!”

 

Jag måste också berätta om en annan insikt, eller ett råd som jag fått. I mars i år gick jag en minfulnessretreat i tystnad för Annelie Pompe och Cecilia Duberg. Cecilia gjorde en övning med oss där man skulle gå in i sig själv och föreställa sin egen 80-års fest. Vilka skulle då komma, var skulle du vara och vad skulle du vilja att människorna sa om dig? Denna övning framkallade en hel del tårar hos oss deltagarna. Jag har tagit med mig den till mitt liv och snarare än vad jag vill att människorna skulle säga om mig så tänker jag: Hur vill jag minnas mina dagar, mitt liv? Vad ska jag ha gjort? När jag gör detta så vet jag snabbt vad som är viktigt och kärnan i det som är viktigast av allt blir att spendera mycket tid med mina barn och det helst i naturen. Och med tanke på det jag började detta inlägg med så blir ju denna tid då 100% min egen tid. Och det är ganska fantastiskt!

Med detta sagt är det inte speciellt svårt att komma på vad jag och barnen ska göra på helgerna när mannen jobbar och det är vi 3 som bestämmer. Det blir 99% av gångerna ett äventyr i naturen. Alltid inklusive en matsäck (viktigt!) och en tom påse för skräpplockning (också viktigt, men även en av barnens favoritsysslor).

Igår spenderade vi 3,5 timmar på Björnö Naturreservat. Barnen är stora nu och upp till en mil gås de gnällfritt om energitillförseln är i balans. Jag älskar det! Det är SÅ FINT i skogen just nu, ingenstans mår jag så bra som där när de färgerna i löven börjar skifta och de fina (även om giftiga) svamparna poppar upp som i en saga.

 

Barnen har på sig nya stretchfleecejackor och sina gamla, älskade Trapper Pants från Isbjörn of Sweden. Panda-hoodien, som den heter, är drömmigt mjuk och andas bra. Den har Primaloft i sig och är verkligen perfekt för vandring. Jag har också en i den största storleken och hade den på mig igår. Även på denna vandring hade jag den på mig. Båda går i Superfit-skor och Ivars Sport 5 (synst bäst på bilderna här nedanför) är en av oss tidigare beprövad favorit som han även hade förra året. En perfekt, bekväm höstsko som är lätt att ta på och som barnen gärna även springer i. Oturligt nog har storebror redan vuxit ur denna modell. Jag samarbetar med både Isbjörn och Superfit sedan flera år.

 

 

Vi brukar nästan alltid ha med oss blåbärssoppa. Det är gott och ger både energi och vätska till kroppen. Just energitillförseln är ju så avgörande när man går långt med barn.

 

På hemvägen stannade vi och pallade äpplen på en allmän yta. Jag lyfte upp lillebror högt upp i trädet och sedan langade han ner äpplen via mig till storebror på marken. Så spännande och så gott det ska bli med äppelpaj idag! Dessa lyckliga stunder vill jag samla i minst 40 år till, det är då jag fyller 80.