Tag

outdoor

Browsing

Vi människor älskar när någon säger till oss hur vi ska göra. En PT ger dig ett program eller ett kostschema och följer du det så ”lyckas” du. En sanning med modifikation. Livet är nämligen inget program eller kur och förr eller senare så stöter du på hinder som tvingar dig att frångå de rutiner du har bundit dig till att följa. Det kan vara sjukdom eller jobbresa som rubbar din balans och efter det är det många som ”glömmer bort” sina rutiner. Så jag önskar att jag kunde plantera en känsla och attityd hos människor istället för att bara ge ett program. Och tro mig, jag jobbar på det med mina PT-klienter och också med denna hemsida, jag försöker. Jag hoppas att jag själv kan agera förebild, en som lever livet helt vanligt med fika och diverse utsvävningar (som några vill kalla det), men som känner starkt för rörelse och friluftsliv och vill göra det så ofta som tillfälle ges. Och just det, det där tillfället ger du oftast själv dig själv och ingenting blir förstört om du t.ex brukar morgonträna, men missar det en morgon (eller fem för den delen) pga ett tidigt möte eller barnens sjukdom eller vad det nu kan vara. Kärleken till det du älskar att göra och som får dig att må bra försvinner inte bara du avviker från något du brukar göra. Jag tänker t.ex själv att jag är en löpare, fast sanningen är att jag inte sprungit en hel mil sedan någon gång i våras. Hypotyreos har satt käppar i mina hjul och jag har fått pausa från löpningen och sedan hålla på lugnare än jag gjort tidigare och exakt så har det varit under mina graviditeter och efter förlossningarna. Men aldrig har jag velat sluta även om det kan ha gått två månader utan ett enda löpsteg. Ingen tvingar mig tillbaka utan det är själva känslan jag kan få av löpning som alltid tar mig tillbaka.

Det som fick mig att skriva detta inlägg var en kommentar på Instagram om hur jag ”tränar så mycket” och ”hur jag hinner”. Min första reaktion var en tanke: ”Men när har jag ens tränat senast?”. Jag har nämligen inte satsat på något på väldigt länge (statistiken i SATS-appen: 22 träningstillfällen under 2018 är inte speciellt upplyftande om man mäter i termer av prestation) och planerar inte min träning utan tänker rörelse i dagsljus varje dag. Det kan vara en rask morgonpromenad i skogen, en halvtimmes lunchjogg, en ridtur + en massa stallarbete som absolut kan likställas med promenad eller skidor i 40 minuter, vilket det blev idag på lunchen. Och visst att längdskidor och jogg är träning, men jag vill bara ut och röra på mig. Jag tar på mig underställ och sportbh redan på morgonen om jag jobbar hemifrån och resten blir liksom av sig självt. Jag bygger knappt någon kondition (utan underhåller en basnivå), men däremot en grundhälsa och välmående. Det är själva stadiga grunden och också min mentala boost. Det händer att grunden byggs på med riktig träning såsom marklyft och knäböj målmedvetet (förra våren, tränade med PT i 10 veckor, sedan inga marklyft) eller 10 chins som mål (i juni 2018. Sedan jag nådde målet innan midsommar tror jag inte jag har gjort en enda chins. Program och galna kurer är som sagt inget hållbart.. men visst är chins en grym övning som jag kan längta till ibland!).

Vad jag vill sagt med detta är att jag önskar att fler förstod att hållbara hälsosamma vanor inte är lika med strikta dieter och noggranna programmeringar. Sådant kan behövas mot specifika mål, men i livet i stort behöver du hitta din motivation och glädje för rörelse i det som på riktigt gör dig glad. Gör med fördel olika saker och stressa inte om rörelse inte blir av ibland. Du är inte summan av dina workouts, men det är alltid härligt att unna sig rörelse och dagsljus.

Jag har inte skrivit något här på en vecka och inte heller jobbat med några PT-kunder pga att jag varit helt under isen. Jag har huvudvärk som jag hoppas ”bara” beror på sämre syn eller stress och inget allvarligt. Knaprar på 3 olika smärtstillande (vilket inte är likt mig!) för att kunna jobba överhuvudtaget på dagarna. Men januari, som redan i sig är min tuffaste månad, går inte till historien som någon kul månad för mig. Mannen har jobbat mycket och jag har fått ta stora delar av barnens hockeyträningar, vilket innebär att hämta tidigt (stress för att hinna jobba klart) och trolla fram middagen extratidigt (stress). Jag älskar att se barnen träna hockey -deras stora passion- men det är otroligt mycket skjutsande och väntande när de är så små att de inte kan åka till träningarna själva.

MEN, jag ville visserligen visa att vardagen bara inte är ett endorfinrus även om man är PT, men tanken med detta inlägg är ändå att dela med mig av 5 peppande saker som har gjort livet lättare. Eller godare.

  • Att byta om till träningskläder och springa när barnen tränar. Det är inte något nytt eller unikt tips, men ändå genialiskt för oss föräldrar som håller på att tappa bort sig själva i barnens schema.
  • Storkok. Laga dubbelsats när du väl lagar mat. Jag vill tipsa om halloumistroganoff som jag gjorde igår och som vi även åt idag. En jättegod vegetarisk rätt för hela familjen!

  • Gå ut när det är dagsljus! Det är så lätt att stanna inne och hamna i soffan på helgerna mellan alla matcher och träningar, men alla får mycket energi av att gå ut. En utflykt varje helg vill jag hålla fast vid. Dessa bilder är tagna för någon vecka sedan, innan vi fick snö och mer än 10 minusgrader.

  • Stå upp och jobba. Vi är två hälsoinspiratörer på jobbet som försöker hitta på lite roligheter som får kollegorna att röra på sig. Varje tisdag lunch kör jag cirkelträning med mina närmaste kollegor. Inför nästa vecka har vi skickat ut kalenderpåminnelser ”Stå upp och jobba”! 30 minuter på förmiddag respektive eftermiddag uppmanar vi våra kollegor att stå upp.
  • Passion. Vad är din passion? Fyll livet med det så mycket det går. Jag umgås med mina hästar. Bildens gamla dam är en viktig vän, betyder så mycket för mig!

Jag skulle gärna skrivit böcker också under denna punkt, men just nu har jag läsförbud på kvällarna pga huvudvärken. Har läst varje kväll i dålig belysning, vilket knappast har hjälpt mig i kampen mot huvudvärken.

Och förresten. En jättepositiv sak som jag upptäckte igår: när jag hämtar barnen från skolan kl 16 så är det inte längre mörkt. Hurra!

Vi njuter av timmar utomhus i snölandskap så länge det varar. Träden i skärgården är än så länge snötäckta, men just nu är det plusgrader, så risken finns att vi inte får en vit jul.

Jag gör mitt bästa för att få åtminstone ett par aktiva luncher utomhus på hästryggen. Översta bilden är från gårdagens tur, från en bilfri grusväg där vi brukar galoppera allt vi har. Frihetskänslan går inte att beskriva med ord, det är nästan overkligt. Det spelar ingen roll att jag idag blev ett år äldre och fyller 50 om 9 år. Det känns overkligt eftersom jag bara känner mig yngre och yngre när jag får hålla på med hästar och fart och allt som för mig hörde ungdomen till och som jag faktiskt inte behöver släppa även om jag blir äldre. När jag engagerar mig i barnens ishockey så får jag också känna mig levande. Ålder är bara en siffra.

Idag är jag ledig utan planer och jag har fått hänga med familj och släkt. Det är underbart att bara vara ibland, äta och dricka gott, ta en promenad i skogen, packa ner en termos och stanna och fika mitt i ingenstans. I det enkla bor det vackra eller hur det nu var man säger (Ernst K säger).

Jag har på mig en jacka från Colmar och secondhandköpta skidbyxor från Craft. Mannens jacka och byxor är från Ridestore.