Tag

natur

Browsing

Bloggen är tillbaka från sommaruppehållet och kamerarullen full av bilder från många sommaräventyr. Några av dem vill jag berätta lite mer om för att förhoppningsvis kunna inspirera även DIG och DIN familj.

Ett sådant äventyr som inte var speciellt svårt att få till var paddling i Marvikarna. Marvikarna är tre smala sjöar nära civilisationen men ändå i vildmarken. Naturen kommer en nära inklusive bävrar, diverse fåglar, näckrosor mm.

Vi hyrde två kanadensare i Åkers Styckebruk (nära Mariefred) och paddlade en mil längs sjöarna innan vi slog läger för natten och paddlade sedan tillbaka dag 2. Man kan även hyra vagnar för de korta övergångarna mellan sjöarna (ca 20-50 m), men vi plockade bort lite vattendunkar, tält och annat tungt och lyckades utan problem bära kanoterna dessa korta sträckor. Kanotkungen, som uthyrningsfirman heter, hyr ut allt från stormkök, tält och sovsäckar om man behöver det, så tröskeln för att kunna göra en sådan här grej är inte så hög även om man inte skulle ha så mycket friluftssaker hemma.

Orienteringen är enkel och det är omöjligt att paddla vilse då sjöarna är långsmala som en å och man bara följer med. Det finns otaliga lägerplatser inklusive eldplats och badmöjligheter längs vägen och vi både kokade mat på stormkök och tände en brasa samt tog uppfriskande badstopp längs vägen. Man måste inte planera stoppen i förväg. Fördelen med paddling är att man kan ha med sig lite mer vikt än när man vandrar och i vårt fall möjliggjorde detta ett större tält samt luftmadrasser för oss vuxna att jämföra med ett trångt vandringstält och tunnare liggunderlag. Snäppet bekvämare således och inte helt lika fysiskt heller även om definitivt en hel del arbete för kroppen.

Denna upplevelse kvalar definitivt in på toppen av alla sommarens äventyr även om vi även vandrar, tältat och roadtrippat i sommar. Vi kommer definitivt att köra en repris sommaren 2021!

Sedan mina barn kunde gå så tog jag dem till skogen. Vi har packat matsäck efter matsäck och fyllt termosar med choklad. Stekt pannkakor på stormkök och täljt pinnar för korv och pinnbröd. Sovit i tält på tomten, på camping. Gått korta leder som blivit lite längre för varje år. Idag, när äldsta sonen är 9 år gammal, kan jag äntligen vandra med honom på riktigt. På riktigt så som i att jag också behöver kämpa och blir trött, så att det även blir ett riktigt äventyr för mig. Det är ett mål jag haft länge och som plötsligt blev verklighet. Fast inget hände ju plötsligt, det är ju ett arbete som tagit 9 år också. Och jag ska tillägga att jag för det mesta även njutit massor under resans gång under dessa år! I naturen har barnen alltid blivit lugnare, mer kreativa och bråkat mindre. Alltid. Det är ju sånt naturen gör med en.

I höstas imponerade barnen på oss när vi hajkade i Alperna. Dock utan packning då, men med desto fler höjdmeter. Jag har också upptäckt att de mer eller mindre springer igenom en led upp till en mil utan att ens bli trötta. Och det är inte så konstigt då båda ju håller på med idrott. Det handlar bara om att få de att tycka om att gå (eller springa) och ibland hjälper man till med en lek eller en skatt bakom ett träd. Och fika ska man alltid ha med sig såklart.

Hursomhelst. I helgen vandrade jag och Storebror Värmdöleden i två delar. 13 + 15 km under lördag & söndag blev det med en natt i tält mitt i skogen med ett vindskydd som enda ”facilitet”. Kök och vatten inklusive diskvatten bar vi med oss på ryggen. 12 kg vägde sonens rygga (min vägde 7 kg mer pga jag bar all mat och vårt tält), men det var ingen större utmaning för honom visade det sig. Det visade sig också att hans inte-så-gamla vandringsskor redan var för små, men inte ens det fick honom att gnälla. Jag tror det var stoltheten som var hans drivkraft- och glädjen! Han VILLE verkligen göra detta och var den som var drivande i att det blev av.

Jag älskar ju själv vandring och har gjort det i alla möjliga former i både berg och skog, utomlands och hemma, med tung och lättare packning, nätter i tält, på halm i ett gammalt stall (detta häftiga var i Alperna när vi gick runt Mont Blanc) eller hotell. Det fina med att vandra/ hajka är att det finns en form för alla. Man kan också göra sitt konfirmationsläger vandrandes i Lappland- det gjorde jag! Så för mig som mamma är detta den finaste gåvan, att få uppleva riktig vandring med mitt barn.

Som säkerhetsåtgärd hade vi med oss första hjälpen kit, dubbla mobiler och powerbank och mannen var hemma och hade kunnat åka och hämta oss vid behov om vi behövt avbryta. Dessutom går Värmdöleden genom civilisationen flera gånger även om skogspartier och fält utgör största delen av sträckan. Jag hade inte tagit sonen till vildmarken ännu, men detta arrangemang var alldeles lagom och fortfarande spännande.

Så hände något som ingen av oss vanliga dödliga hade trott kunde hända. Coronas framfart klassas nu som pandemi och människor agerar olika. Vissa hamstrar visst toapapper, andra lever ungefär som vanligt. Jag åkte in till Stockholm City i onsdags en sista gång på ett tag. Nu jobbar jag hemifrån. Det har varit långa dagar och kvällar på jobbet för att på kort varsel kunna ställa in saker som innebär fysiska sammankomster (jag jobbar med utbildning) och krismötena duggar tätt, telefonen ringer sena kvällar. Och då jobbar jag ändå inte inom vården. All heder till er som gör det! De närmaste veckorna kommer inte att vara någon lek för sjukvården i Sverige.

Vi hade bokat en resa till denna helg- som naturligtvis avbokades. Plan B var att barnen skulle spela hockeymatcher, men det satte Stockholms hockeyförbund stopp på. Tur att plan C, att gå ut i naturen alltid är tillgänglig och dessutom möjlig att genomföra på kort varsel. Björnö Naturreservat på Ingarö är en plats som vi spenderar tid regelbundet på och där man ofta mer eller mindre får vara för sig själv. Nu var den stora parkeringen full, men alla fick plats då naturreservatet är stort. Lite fint ändå att se hur familjerna plötsligt umgås i naturen och grillar korv och har det mysigt. Nog många sådana familjer i dessa tider som inte brukar frilufsa, men som tack vare dessa tuffa tider hittar förtjusningen i det. För underbart, det är det att vara ute!

Jag fixade en deg till pinnbröd och med oss hade vi tidningspapper, ved och tändstift. Barnen täljde pinnar och ansvarade för eldningen. Termosarna var fulla med kaffe respektive varm choklad och mogna bananer med choklad lades vid elden (i aluminiumfolie) och eftermiddagsfikat var fixat.

En dag att minnas mitt i det overkliga och ovissa.