Tag

natur

Browsing

Så hände något som ingen av oss vanliga dödliga hade trott kunde hända. Coronas framfart klassas nu som pandemi och människor agerar olika. Vissa hamstrar visst toapapper, andra lever ungefär som vanligt. Jag åkte in till Stockholm City i onsdags en sista gång på ett tag. Nu jobbar jag hemifrån. Det har varit långa dagar och kvällar på jobbet för att på kort varsel kunna ställa in saker som innebär fysiska sammankomster (jag jobbar med utbildning) och krismötena duggar tätt, telefonen ringer sena kvällar. Och då jobbar jag ändå inte inom vården. All heder till er som gör det! De närmaste veckorna kommer inte att vara någon lek för sjukvården i Sverige.

Vi hade bokat en resa till denna helg- som naturligtvis avbokades. Plan B var att barnen skulle spela hockeymatcher, men det satte Stockholms hockeyförbund stopp på. Tur att plan C, att gå ut i naturen alltid är tillgänglig och dessutom möjlig att genomföra på kort varsel. Björnö Naturreservat på Ingarö är en plats som vi spenderar tid regelbundet på och där man ofta mer eller mindre får vara för sig själv. Nu var den stora parkeringen full, men alla fick plats då naturreservatet är stort. Lite fint ändå att se hur familjerna plötsligt umgås i naturen och grillar korv och har det mysigt. Nog många sådana familjer i dessa tider som inte brukar frilufsa, men som tack vare dessa tuffa tider hittar förtjusningen i det. För underbart, det är det att vara ute!

Jag fixade en deg till pinnbröd och med oss hade vi tidningspapper, ved och tändstift. Barnen täljde pinnar och ansvarade för eldningen. Termosarna var fulla med kaffe respektive varm choklad och mogna bananer med choklad lades vid elden (i aluminiumfolie) och eftermiddagsfikat var fixat.

En dag att minnas mitt i det overkliga och ovissa.

Nu har det blivit dags att berätta om en av de häftigaste dagarna i mitt liv hittills, nämligen när vi besökte Hintertux Glacier under vår resa till Zillertal i Österrike. Jag ska också passa på att nämna igen att vi köpt resan själva, men att denna aktivitet gjordes i samarbete med Zillertal.at.

Dagen började tidigt med en 40 minuters taxiresa från hotellet till Hintertux-stationen (linbana). Vi fick åka 3 linbanor upp för att komma upp till 3250 meter. Där uppe på glaciären kan man åka skidor året om som en av de två platser i världen! Vi hade en timme innan den bokade aktiviteten i isgrottan och barnen åkte ”pulka” som galningar och tjöt av glädje. Jag bara stod och beundrade utsikten. Magiskt! Jag upprepar: SÅ magiskt!

Sedan var det dags att besöka naturens egna ispalats under (!) skidbacken. Det var ca 12 år sedan denna grotta upptäcktes och numera är det möjligt att som turist besöka ”palatset”. Egentligen får man inte fota under turen, men eftersom jag som bloggare räknades som press så gav de mig tillstånd att fota. Vi gick nästan en timme i isgångarna och fick även åka gummibåt på en issjö under skidbacken. Allt var lite overkligt (och kallt, ha ha) och det blev verkligen ett minne för livet. Barnen har pratat mycket om denna tur efteråt.

Efter isgrottan var vi ganska kalla och det var skönt att leta sig in i restaurangens värme i skidbacken en linbanesträcka ner men fortfarande på glaciären. Solen sken och det kändes precis som after ski, en fredag i september. Vidunderlig natur och en mäktig upplevelse. En dag att minnas resten av livet.

Senast idag så pratade jag med min chef om hur september verkligen är en månad när allt kommer igång och rullar fort. Nu är alla tillbaka från semestern, mötena duggar tätt, våra utbildningar är igång (jag jobbar alltså med utbildning, PT-spåret är en bisyssla), mailboxen fylls på och det även på kvällarna (erkänner mig skyldig till kvällsmailandet, men skyller på att jag ofta måste hämta väldigt tidigt pga barnens ishockey eller finskalektion)…. Dessutom är det tandläkarbesök för båda barnen, utvecklingssamtal x 2, föräldramöte x 2, extrainsatt föräldramöte osv osv. Mellan varven är livet underbart kul, men visst är det lätt att bara fastna i ekorrhjulet och aldrig hitta ut igen.

Men jag mår faktiskt bra och känner mig stabil. Här är mitt hemliga vapen: SÖMN. Jag lägger mig just nu ofta med barnen och får oftast 9 timmars nattsömn. Det är så guld värt att jag kan bli alldeles lyrisk. Värt att skippa boken eller tv-programmet/ Netflix-serien sista timmen/-arna och ladda batterierna ordentligt. Detta är också något som jag alltid tar upp med PT-kunder som lider av stress och/eller inte verkar få dem resultat av träningen som annars kunde förväntas. Sömn är livsviktigt och reparerar våra kroppar inklusive hjärnor. Sömn påverkar humöret och tålamodet, inlärningen, fokuset… allt! Glöm inte det!

Mitt andra hemliga vapen är naturvistelse gärna i kombination med rörelse eller ännu hellre också i kombination med en häst. Att rida i skogen eller galoppera på grusvägarna på lunchen är bästa stresshanteringen jag kan ge mig själv. Hinner jag inte till stallet så hinner jag oftast med en 30 minuters jogg annars. Det är vackert i höstskogen (se bara bilden till inlägget).

Med denna text vill jag önska alla en trevlig helg och kanske är det läge att sova lite extra då? Vi kör ishockey kl 8 både lördag och söndag, men om man lägger sig kl 21 så är det faktiskt inga problem att kliva upp 6:30!