Tag

natur

Browsing

Jag är inne i en mycket spännande period just nu. Jag får nämligen leka hästägare (till 2 hästar!!) i ett par veckor. En häst har jag redan provat på att ha i någon vecka, men två alltså! Och mitt i barnens mest intensiva ishockeyperiod dessutom. Men ack så spännande och jag är tacksam för att ha fått chansen och smickrad av förtroendet.

Att det är mycket jobb med hästar i ett kollektivstall visste ju såklart redan- tar ju hand om en häst med allt jobb inkluderat oftast minst ett par dagar i veckan och så har det tillkommit lite andra hästar vars ägare jag hjälper vid behov och man kan väl säga att jag i princip är i stallet varje dag. Nu med två hästar är jag ofta i stallet två gånger om dagen för att få ihop all logistik med barnen och så jobbet såklart på vardagarna. Rida gör man egentligen bara när man hinner, men det viktiga är att mocka, göra höpåsar, blanda och ge kraftfoder, kolla hästens broddar och hälsa överlag, byta täcke, hjälpa till med fodringen, hålla stallet rent, vara med vid vaccination eller när hästen ska skos…. Ett par timmar är inte speciellt lång tid i stallet med andra ord.

Jag har haft ambitionen att ta ut båda hästarna ur hagen varje dag och antingen rida eller gå promenad med dem. Jag vet att det är en hög ambition, men jag vill verkligen prova. Jag känner så många som har fler än en häst och tänk att jag nu också får prova på det livet. Så häftigt!

Hästar är magiska varelser. När de litar på dig så bjuder de på dem finaste upplevelser. Jag är så tacksam varje dag och så lugn i själen när jag fått umgås med ”mina” hästar. Som tur är gillar barnen också hästar även de vi på vintern inte rider så mycket. Precis som jag tycker det är viktigt att ta ut dem till skogen så är det viktigt för mig att lära dem att umgås med djur. De ska veta hur man hanterar en häst och lära sig respekten mot alla djur. Att sedan bli duktiga ryttare kan få bli en bonus, men redan nu kan de grunderna av ridning och bara det är en bra bas.

 

Jag upprepar mig i mina inlägg, det vet jag, men jag är verkligen så fascinerad över vilka äventyr livet hela tiden bjuder på om man är öppen för det!

 

Jag vet att jag har skrivit just den här meningen tidigare, men den känns så viktig att jag upprepar den. De saker jag minns som de bästa från min barndom är friluftsaktiviteterna: när vi tältade, åkte båt, åkte skidor och skridskor osv. Det är inte de dyra leksakerna eller besöken på nöjesparker som etsat sig fast i minnet som det roligaste i min barndom utan det är de enkla sakerna.

Nu har vi snö och jag älskar att åka längd och gör det alltid när det finns spår (när det håller på att snöa så finns inga spår och här nedan är ett bildbevis på hur mycket det snöat i helgen. Men så fort det slutat snöa så brukar de spåra här på Ingarö.)

Under vinterhalvåret har jag nästan alltid mina skidor i bilen och eftersom jag har s.k. skins-skidor, så är de alltid färdigvallade eller ja, de behöver inte vallas och funkar fint förutom när snön är riktigt klibbig. Det sänker tröskeln till att ta sig iväg och jag har redan klämt in flera halvtimmor på skidor på lunchen, efter att jag lämnat barnen och innan jag börjar jobba osv. Jag minns från barndomen hur vi åkte skidor på havsisen och grillade korv och drack varm saft på en närliggande ö. Samma vill jag kunna erbjuda mina barn.

Förra vintern blev det inga längdskidor för barnen och det är såklart mitt fel (ja, det är jag av oss vuxna i familjen som är intresserad av övriga vinteraktiviteter utöver ishockeyn som är familjens mest tidskrävande aktivitet) och i år kunde jag inte längre ha det på mitt samvete att killarna inte skulle få åka några skidor. För de vill ju! Så jag kollade på lite olika alternativ och bestämde mig för att säsongshyra skidpaket till dem. Det känns bra för både plånboken och miljön att för under en tusenlapp per säsong kunna ha utrustning som passar (pjäxor kunde man byta storlek på under säsongen om man behöver), så jag kan verkligen varmt rekommendera det. Nästa säsong är det nya barn som har glädje av utrustningen. Delningsekonomi är grymt. Bara att googla lite för att hitta ett företag där du bor som hyr ut sportutrustning!

Och barnen, de är pepp. 6-åringen är inte speciellt stabil på skidor, men hans kämparanda och glädje känner inga gränser! Han ger ALDRIG upp. Det är helt fantastiskt att se!

Jag och januari har inte varit vänner, i år ännu mindre än vanligt pga ihållande huvudvärk (som jag nu tagit tag i med både nya läsglasögon + läkarbesök). Men så kom den här helgen: 10-11 krispiga minusgrader, sol och massor av snö. Och allt är förlåtet! Jag har hängt med mina älskade fyrbenta vänner, ridit och promenerat bredvid i djupsnö. Sett mina barn glida på isen på en närliggande sjö och fikat varm choklad med dem. Imorgon bitti börjar jag dagen med att åka längdskidor, säsongspremiär för mig!

Det är mycket märkligt att min huvudvärk håller sig borta när jag är i stallet eller utomhus överhuvudtaget. Eller kanske är det inte så märkligt: för vem hinner tänka på huvudvärk när det ser så här ut ute?