Tag

Mindfulness

Browsing

Mina barn är laddade med energi oavsett tid på dygnet. Det kan komma mycket kul ur det, absolut, men det kan också komma en hel del frustration ur det. När någon springer och tjoar runt dig jämt så är det inte alltid så lätt att fokusera eller slappna av. Men, hör och häpna, jag har hittat sätt att skapa lugn och riktigt mysiga stunder i stillhet med mina barn. Det har jag mestadels min pågående mindfulness-kurs att tacka för. Sedan augusti går jag en 11 veckors kurs i praktisk mindfulness och även om alla tips inte är så lätta att ta till sig så har mycket bra saker hänt sedan jag började. Nu sist fick jag tips på en mindfulness-app för barn, Soul Buddy. Den har olika, ganska korta sessioner som man kan använda för att träna tacksamhet, förbereda sig inför något nervöst, förbereda sig inför ett jobbigt samtal eller bara för att slappna av. Vi har testat avslappning och tacksamhet.

Jag har lyckats skapa en riktigt hög mysfaktor i vårt gästrum genom att släcka och tända ljus, använda Soul Buddy-appen och dessutom köra enkla yogaövningar och massage med lugn musik i bakgrunden. Vi börjar med att ett av barnen får tända de 5 ljusen vi har i vår antika ljusstake. Sedan sätter jag på appen och vi gör en kort övning tillsammans. Vill barnet inte göra någon övning så behövs det inte. Lillebror har en tendens att klättra upp och ner i sängen istället och så länge han inte låter för mycket så kör jag och storebror på med appen. När övningen är klar (och lillebror ”färdig”) så har vi satt på lugn och musik och antingen gör jag några lugna yogaövningar och storebror blundar och fortsätter att slappna av i sängen och blunda eller gör övningar han med. Jag har också hjälpt honom med handslag t.ex i barnets position genom att trycka lätt i ländryggen eller i universalpositionen trycka ner axlar och/eller knäet som närmar sig golvet. På slutet har jag masserat honom i ett par minuter.

Efter en sådan här stund är stämningen annorlunda. Hetsiga röster har dämpats och gnället också. Jag kan bara rekommendera att testa detta på dina egna villkor. Kanske är det för dig och dina barn bara lugn musik och ett levande ljus. Eller 3 yogaövningar tillsammans. Jag längtar redan nu till att utvärdera allt som har hänt tack vare detta under några månaders tid. Jag lovar mig själv och mina barn att fortsätta genom vintern. De mörka kvällarna är ju inget annat än perfekta för avslappningsövningar tillsammans.

Året var 2006 dvs 4 år innan mitt första barn föddes. Jag hade heller inte träffat min man ännu (vi träffades 2007). Jag hade börjat intressera mig för mindfulness och den andra boken jag läste i ämnet hette ”Mandelträdet i din trädgård” av Thich Nhat Hanh. Mycket böcker har jag gett vidare sedan dess, men denna bok finns kvar i min bokhylla. Här är ett utdrag från bokets början. Obs! Jag hade alltså inte barn då ännu, men trots att det gått 11 år sedan jag läste boken så mindes jag exakt var jag hittade dessa rader när jag nu plockade upp boken igen.

”Jag har upptäckt ett sätt att få mycket mer tid. Förut brukade jag uppfatta min tid som uppdelad i flera delar. En del reserverade jag åt Joey, en annan åt Sue, en annan åt att hjälpa till med Ana och ytterligare en annan åt hushållsarbete. Den tid som blev över såg jag som min egen. Jag kunde läsa, skriva, forska, ta promenader.

Men nu försöker jag att låta bli att dela upp tiden. Jag ser min tid med Joey och Sue som min egen tid. När jag hjälper Joey med läxorna, försöker jag se hans tid som min egen. Jag går igenom läxorna med honom, är med honom och intresserar mig för vad vi gör under denna tid. Tiden med honom blir min egen tid. Samma sak med Sue. Det fantastiska är att jag nu har obegränsat med egen tid!”

 

Jag måste också berätta om en annan insikt, eller ett råd som jag fått. I mars i år gick jag en minfulnessretreat i tystnad för Annelie Pompe och Cecilia Duberg. Cecilia gjorde en övning med oss där man skulle gå in i sig själv och föreställa sin egen 80-års fest. Vilka skulle då komma, var skulle du vara och vad skulle du vilja att människorna sa om dig? Denna övning framkallade en hel del tårar hos oss deltagarna. Jag har tagit med mig den till mitt liv och snarare än vad jag vill att människorna skulle säga om mig så tänker jag: Hur vill jag minnas mina dagar, mitt liv? Vad ska jag ha gjort? När jag gör detta så vet jag snabbt vad som är viktigt och kärnan i det som är viktigast av allt blir att spendera mycket tid med mina barn och det helst i naturen. Och med tanke på det jag började detta inlägg med så blir ju denna tid då 100% min egen tid. Och det är ganska fantastiskt!

Med detta sagt är det inte speciellt svårt att komma på vad jag och barnen ska göra på helgerna när mannen jobbar och det är vi 3 som bestämmer. Det blir 99% av gångerna ett äventyr i naturen. Alltid inklusive en matsäck (viktigt!) och en tom påse för skräpplockning (också viktigt, men även en av barnens favoritsysslor).

Igår spenderade vi 3,5 timmar på Björnö Naturreservat. Barnen är stora nu och upp till en mil gås de gnällfritt om energitillförseln är i balans. Jag älskar det! Det är SÅ FINT i skogen just nu, ingenstans mår jag så bra som där när de färgerna i löven börjar skifta och de fina (även om giftiga) svamparna poppar upp som i en saga.

 

Barnen har på sig nya stretchfleecejackor och sina gamla, älskade Trapper Pants från Isbjörn of Sweden. Panda-hoodien, som den heter, är drömmigt mjuk och andas bra. Den har Primaloft i sig och är verkligen perfekt för vandring. Jag har också en i den största storleken och hade den på mig igår. Även på denna vandring hade jag den på mig. Båda går i Superfit-skor och Ivars Sport 5 (synst bäst på bilderna här nedanför) är en av oss tidigare beprövad favorit som han även hade förra året. En perfekt, bekväm höstsko som är lätt att ta på och som barnen gärna även springer i. Oturligt nog har storebror redan vuxit ur denna modell. Jag samarbetar med både Isbjörn och Superfit sedan flera år.

 

 

Vi brukar nästan alltid ha med oss blåbärssoppa. Det är gott och ger både energi och vätska till kroppen. Just energitillförseln är ju så avgörande när man går långt med barn.

 

På hemvägen stannade vi och pallade äpplen på en allmän yta. Jag lyfte upp lillebror högt upp i trädet och sedan langade han ner äpplen via mig till storebror på marken. Så spännande och så gott det ska bli med äppelpaj idag! Dessa lyckliga stunder vill jag samla i minst 40 år till, det är då jag fyller 80.

Ni som hängt med här längre vet att jag har utbildat mig inom mindfulness. Min resa började för ca 2 år sedan och målet är att hela tiden vidareutbilda mig även om jag erkänner att jag t.ex nu det senaste har haft flera månaders paus i mitt regelbundna mindfulness-utövande. Däremot kör jag lite mindfulness med vissa PT-klienter och har på så sätt aldrig släpp det helt. Och generellt är ju mindfulness ett sätt att leva- som jag redan anammat en hel del i mitt liv-  och när jag tar hand om min trädgård eller går i skogen så är jag trots allt oftast väldigt mindful och dessutom har jag som vana att skriva tacksamhetslistor, vilket också kan räknas som en mindfulnessövning.

I tisdags hoppade jag på en ny kurs som ska under 11 veckor lära mig praktisk mindfulness i arbetslivet såsom mindfulla möten, en mindre stressig vardag (bara en sån sak!) och mindful mailhantering. Under dessa 11 veckor har jag bundit mig att utöva mindfulness 10 minuter varenda dag. Det är inte mycket, men ändå svårt. Skönt, men ibland jobbigt. Att bemöta smattret i huvudet och ändå sitta där och förlåta sig själv som gång på gång inte lyckas fokusera.

När det passar mitt jobbschema så börjar jag min arbetsdag med 10 min mindfulness. Just nu är det en andningsövning vi ska göra och imorse valde jag att sätta mig på en av mina favoritplatser som finns 700 meter från oss. På den lilla bryggan som syns på en av bilderna satt jag och räknade andetag och kunde såklart inte låta bli att fyllas av allt det vackra som öppnade sig framför mig. Dessa 10 minuter kan faktiskt vara avgörande för kvalitén på hela dagen. Jag kör dubbla arbeten idag dvs PT-klienter på kvällen utöver mitt 9-17-jobb och det är just när man har som mest att göra som man behöver lägga in dessa andningspauser (som man så ofta, dumt nog, tänker att man inte har tid med).