Mindfulness
Tag

Mindfulness

Browsing

Jag hade tänkt att blogga igår, men så nåddes vi av den hemska nyheten från Stockholm. Resten av kvällen spenderade vi framför CNN och DW som liverapporterade om händelsen, kombinerat med ett hektiskt sms:ande med vänner och kollegor. En kollega befann sig på Åhléns när lastbilen körde in i varuhuset. De flydde i panik.

Med en märklig känsla i kroppen somnade vi sen. Livet är som ett lotteri. Att det finns ondska och sjukdomar och att vem som helst kan råka ut för en dödlig olycka, det vet vi. Det vi inte vet är var, hur eller vem som drabbas. Det enda vi vet är att vi har den här stunden. Min enkla logik säger då att det enda vi kan göra är att ta vara på stunden, vara snälla och sprida kärlek.

Efter frukosten bestämde vi således att göra något bra och värdefullt av den här dagen. Så vi packade strandväskan och puttrade iväg i första bästa tuktuk till vackra White Sand Beach, en av mina absoluta favoriter.

Barnens UV-kläder från Isbjörn, utan dem hade vi inte klarat oss i den starka solen! Glad att vi fått testa dem!

 


Inte bara solsken som ni kan se i sista bilden. Det har regnat några gånger varje dag. När Stockholmsnyheten nådde oss så åskade det kraftigt och spöregnade. Symboliken. Idag tajmade vi regnet med en lunch under tak.

Mindfulness handlar mycket om att stå där du är. Fly inte med tankarna till det förflutna eller till framtiden. Hur känns det just nu? Vad känner du just nu (bli medveten om det utan att döma/värdera)? Jag tänkte knyta an till just det här med att våga känna sig nöjd och tacksam med det vi har precis här och nu. Och ja, du kan givetvis alltid ha mål att sträva efter ändå. Men det är väldigt befriande att försöka göra nuet till en plats som är bekväm att vara på. Oftast går det iallafall.

Jag inleder med att dela med mig av några rader av tacksamhet som jag skrev på instagram häromdagen (@coachmillacom):

” En reflektion från helgens tysta retreat: TACKSAMHET.
När man kollat på lyckliga människors hjärnor med magnetkamera så syns det tydligt att de har lätt att vara tacksamma och är ofta det. Förenklat kunde man alltså säga att du blir lyckligare om du kommer ihåg att vara tacksam för det du har. Det fina är också att man då inte tänker på det man inte har.
Jag försöker konkretisera det. Alltså, vore inte det finaste jag kan ge mina barn att lära dem att vara lyckliga? För mig är just det meningen med livet. Så vi har redan börjat i familjen och kör det som lek: alla får säga en sak man är tacksam för och så går turen vidare till nästa. Ibland säger vi en sak, ibland får man säga 3. Ibland har jag och storebror kört detta på en promenad när han fått tråkigt. Och det är aldrig någonsin svårt att hitta ämnen att vara tacksam för!
Jag gjorde övningen för mig själv efter att ha mediterat innan och det blev som en överväldigande våg av tacksamhet som bara bubblade upp. Där och då tänkte jag att jag nog aldrig mer kan vara olycklig. Så är det såklart inte, men kanske värt att ägna en tanke åt? Gör det för dig själv eller dina barn/elever/förskolebarn. Tack för att du läste ända hit ❤ ”

Jag fyller 40 i år och har mig veterligen ingen kris överhuvudtaget utan känner mig ha landat fint i allting. Kanske hade jag den där krisen för ca 4 år sedan när jag började utbilda mig till PT. Jag kände tydligt att jag måste lyssna på mitt hjärta och agera. Planen var att jobba parallellt med mitt ”vanliga” kontorsjobb som jag trots allt utbildat mig 6 år för. 6 år är en lång tid och det kastar man inte bort hur som helst, tänkte jag. Barnen var små. Jag jobbade som PT alla helgmorgnar och några jättetidiga vardagsmorgnar OCH någon kväll här och där. Tog hand om onlineklienter alltid innan jag gick och la mig, ofta till kl 23. Testade en period att gå ner i tid på det andra jobbet, men gjorde lika mycket där ändå, så jag gick tillbaka till 100%. (Och ja, sjukskriven blev jag också en period pga att jag aldrig vilade. Jag har aldrig efter det jobbat så mycket igen, så det är inget problem längre.) Det som drev mig till att jobba så många timmar som PT var att jag någonstans trodde att det plötsligt bara tippar över och jag märker att det har blivit min huvudsakliga inkomst. Vilket självklart inte händer när man inte släpper det andra och bara har 24 timmar på sina dygn och en fin familj att umgås med. Jag insåg också att varför jag tyckte det var så kul var just för att jag inte körde 30-40 klienter varje vecka. Mitt jobb som PT var inte (är inte!) ett löpande-band-jobb utan jag kände/känner verkligen mina klienter och deras krämpor. Orkade vara där för dem 100%.

PT-jobbet har tagit mig till härliga platser och jag har bl.a. fått leda roliga pass för barn och vuxna på olika stränder. Det ger mer energi än det tar.

 

Över 3 år har gått sedan jag började jobba som PT och jag har etablerat mig väl och jobbat med både privatpersoner och företag under åren. Och jag har hittat en balans mellan mina jobb. Jag har bytt tjänst på mitt kontorsjobb till något som jag verkligen brinner för och som var svårt att få en fast tjänst inom och äntligen inser jag att jag inte strävar någonstans. Jag njuter av att stå där jag är. Jag levererar det jag ska med stor glädje (och stor frihet) på dagarna och när jag slår igen datorn på eftermiddagen så är jag oftast fortfarande pigg och har inga problem att vissa kvällar ta emot ett par PT-klienter på det fantastiska gym jag numera jobbar på (ibland jobbar jag utomhus också). Jag tackade senast igår nej till en klient som bara ville träna en viss dag. Det gick inte. Tidigare hade jag förmodligen gjort allt för att få till det. Det också liksom. Det är otroligt befriande att känna att jag inte är på väg någonstans utan jag mår bäst med det jag har nu, på alla plan. Jag fällde några tårar när jag lämnade barnen imorse- så fantastisk är vår skola och förskola. Simskola idag, besök på en bondgård i tisdags, all kreativitet som flödar, allt de lär sig. Hur skulle man inte kunna vara tacksam? Det är ju helt galet hur bra vi har det!

Det är fredag. Vi ska hämta barnen tidigt  som alltid på fredagar och sedan spenderar vi hela kvällen ihop. Imorgon jobbar jag hela dagen. Men det gör inget när jag känner att jag hittat den balans där jag också hinner att vara med familjen tillräckligt.

Ha en fin helg!

När jag såg att äventyraren Annelie Pompe (Sveriges coolaste kvinna?) och psykologen Cecilia Duberg skulle hålla ett tyst retreat i Loka Brunn så visste jag direkt att jag måste gå på det. Det var dags för retreat i min utveckling som mindfulness-instruktör för att kunna fortsätta bli bättre och jobba mer med det, men lika mycket var det dags för mig att ta mig tid för att möta mitt inre.

Det är över 3 timmar till Loka Brunn från oss, men resan var lätt värd några timmar i bilen. Jag bilar annars aldrig någonstans (ogillar att köra långt själv, åker hellre tåg + tycker det är onödigt att åka i bil själv), men jag är så glad att jag gjorde det denna gång.

Schemat på eventet är hemligt och jag tänker heller inte sabba det för just dig om du är nyfiken på att delta framöver. Jag lärde mig nya meditationstekniker som jag kan använda på mig själv och på andra. När man mediterat i timmar och inte pratat med någon (heller inte agerat över mobiltelefonen, de samlades in på fredagkvällen och delades ut vid avresa) så är man så otroligt lyhörd, mottaglig och skör. Det är en fin känsla och svår att komma åt annars. Rekommenderas så varmt, så varmt.

Loka Brunn är som en liten söt by med skog och vatten runt omkring. Som gjort för ensamma skogspromenader med sina porlande bäckar där jag lät saker från mitt förflutna att bara flyta bort. Små bitar av mossa representerade olika saker och försvann ur sikte. Det finns en liten söt kyrka, Lokasalong där man kunde dricka källvatten, mysiga små rum, ett härligt spa och så var maten väldigt god. Jag ångrar att jag inte hade meddelat vegetarisk kost. Äter ju kött ibland, men det var svårt att tugga en köttbit i det tillstånd jag nått här. Kändes väldigt fel. På vipasana-retreat (vilket detta var inspirerat av) serveras vegetarisk mat.

Tacksamhet är ordet som bubblar till ytan som starkast efter denna helg. Ska skriva mer om det sen.