Löpning
Tag

Löpning

Browsing

Ja, ni här kanske märkt att inläggen inte duggat så tätt här. Jag har inte mäktat med samma tempo i livet som vanligt och så har också träningen varit halvdan då framförallt löpningen har varit tung som attan. Jag har fixat mina (ganska få) PT-klienter utan problem, men de dagar jag jobbat dubbelt med både kontorsjobb och PT har jag inte fått något annat gjort utan craschat i soffan när jag kommit hem. Och jag känner mig själv och vet att jag inte är personen som älskar soffan. Jag har kämpat  mig iväg på cykelturer/ korta löpturer med pojkarna på kvällarna, men varit helt slut efteråt. 

Jag har idag också fått förklaringen till mitt mående. Jag äter sedan 10 år tillbaka sköldskörtelhormon för underfunktion och medicineringen har inte funkat denna vår. Jag har de senaste veckorna (månaderna?) haft för låg dos och alltså kämpat mig igenom en trötthet (och illamående väldigt ofta) som inte är från denna värld. Först för 2 veckor sedan sa jag detta högt och mer eller mindre gav upp löpningen som känts som en betongvägg. Jag har bara motionerat med barnen dvs gått med dem när de cyklat, joggat med dem eller spelat lite fotboll. Och så spelar vi fotboll på tomten, jag ofta i klänning. Så på den nivån har min träning varit och det genererar inte heller så mycket stuff till en träningsblogg. Mina 15 min trädgårdspass ett par gånger i veckan hade väl kunnat göra det iochförsig.

Men visst är det tokigt att man (jag) bara ignorerar och kör på med det mesta? 

Jag ska också börja ta tillskott av järn för att ge min kropp en välbehövlig boost efter en seg vår. Och med seg menar jag absolut inte deppig. Nej, jag har känt mig lycklig hela tiden. Bara trött. Alltså TRÖTT. Men nu är jag desto lyckligare som vet att jag kan bli PIGG. 

Bilderna är från motionsspåret idag. Barnen cyklade dryga 4 km och jag hände med ömsom joggandes ömsom gåendes. Och den sista bilden är från vår tomt. En mysig, helt orädd kompis. 

Ingarö är ett riktigt sommarparadis och varje nationaldag arrangeras här ett lopp med flera distanser och åldersklasser som pågår hela dagen. Paradisloppet heter arrangemanget och det var den finaste idrottsdag jag någonsin upplevt! Ett välarrangerat lopp med mycket roligheter på plats (hoppborgar mm), deltagare från 3 år och mycket åskådare på plats. Ivar, 4,5 år, sprang sitt första lopp någonsin och vilken spänst i steget, vilket pepp, vilken fart! Så mycket glädje- han log och skrattade sig verkligen genom loppet. Alvar, 6,5 år, sprang 1,5 km och det var betydligt tuffare iochmed att småbarn har en tendens att spurta iväg istället för att följa rådet att inte gå ut för hårt. Mannen sprang sedan 10 km. Nästa år springer jag också! Om ena av oss springer 5 km och andra 10 km så funkar det utan barnvakt. Således vet vi redan vad vi gör på nationaldagen nästa år.

Speakern på evenemanget var ingen mindre än Chris Härenstam. Här förklarar han tydligt med fingrarna att de små ska springa 2 varv. Gulligt värre.

 

Jag har idag känt mig så otroligt lycklig. Det är så mycket glädje i idrotten, sådan sammanhållning, gemenskap! Tänk att jag får uppleva mina barn kämpa, svettas och sedan vara så otroligt stolta över sin medalj efter att ha lyckats. Det är stora känslor kan jag intyga!

En annan sak som gör mig lycklig är fina vänner nära och att svensk sommar är så fantastisk. Sofia med familj hade bjudit oss hem till dem direkt efter loppet och där hängde vi flera timmar i den ljumma sommarkvällen grillandes, hoppandes i studsmattan (inklusive oss vuxna), sippandes bubbel och ätandes rabarberpaj gjord på egen rabarber. En drömsk dag på alla sätt och jag var så lycklig när jag la mig att jag inte kunde somna.

Jag är inne i en dygnet-runt-jobbubbla under en kort period nu (max 2 veckor till nu, ser ljuset i tunneln!) och bloggen ekar tomt vissa dagar. Inte hinner jag till gymet heller annat än att ta hand om mina klienter när jag väl är i Stockholm. Men löparskorna följer alltid med, vart jag än åker.
Jag är på en kursgård med långa dagar, middagar och planering och skulle inte överleva om jag inte fick komma ut en stund på morgonen. Klockan har ringt runt 6 och 30 min jogg har jag fått in nu båda morgnarna jag varit här. Syftet är enbart mentalt för mig, att gå lufta tankarna och rensa  huvudet. När jag väl sitter vid frukostbordet efter duschen så känner jag mig både stärkt och tömd på samma gång, redo att vara närvarande och ge allt även denna dag. 

Återigen tycker jag att det är viktigt att släppa allt-eller-inget-tänket. Det gör inget att träningen inte blir som vanligt, men vi människor är gjorda för att röra på oss och våra hjärnor behöver rörelse lika mycket som resten av kroppen. En liten stund ute i spåret är alltid bättre än ingenting. Alltid.

Bilden är från Thailand. Barfotajogg i värme har knappast samma kvalitet som ett tempopass hemma, i löpartermer mätt. Men herregud vilken kvalitet den har på det mentala planet. Inte att underskatta.