Tag

Löpning

Browsing

Under en längre tid har jag nu haft förmånen att parallellt testa två helt olika typer av skor och nu är det dags att dela med mig av mina erfarenheter. (Obs! Detta är inget betalt blogginlägg!)

Jag spenderar mycket tid i terräng både gående och springande och har en hel skogarderob med just terrängskor. Springa på asfalt gör jag bara under transporterna mellan stigar. Därav var Alfas terrängsko Ramble Advance GTX ett optimalt val för mig när jag i höstas tittade på norska Alfas urval av skor för ett aktivt outdoorliv.

Denna sko är uppbyggd och ordentligt stabil men ändå inte alls tung. Jag har både sprungit i den och vandrat upp till en hel dag (8-9 timmar) med lättare packning. Jag fick inte skavsår i början (som jag så ofta får) utan skon kändes och satt helrätt direkt för min relativt smala fot. Ramble Advance är aningen stum, vilket gör att jag helst inte springer långa pass i den. Detta är dock en smaksak- jag är van vid tunna sulor vid terränglöpning. Däremot är denna sko toppen för längre vandringar när lite mer stöd och stabilitet är önskvärt. När vi dagsvandrade uppe i Åre så var det väldigt blött, men mina fötter var 100% torra. Skon sitter still på foten även när man går utför en sluttning (förutsatt att du har rätt storlek såklart. Jag har min normala storlek på mina Ramble.), vilket jag annars ibland har upplevt kan vara ett problem med vissa skor när man mosar stortårna under dagar när det går mycket utför. En mycket robust (men lätt!) sko med bra kvalitet och bekvämlighet. Det märks att norrmännen kan detta med rätt utrustning på tur!

Ett annat par skor jag har testat -eller ska man kanske säga strumpor?- är ett par Skinners.

Det är ett par grövre strumpor med en robust sula som är både smidig och hållbar samt ger ett mycket bra grepp (tänk dig en sugpropp). Skinners är tänka att användas för löpning, promenader, som paussko vid vandringar när man vill vila från kängorna på lägerplatsen osv (smart iochmed att dessa bara gör din packning obetydligt tyngre), styrketräning, som badsko osv osv. Själv har jag mest använt mina Skinners på gymet där de är perfekta för övningar som kräver bra känsla mot underlaget kombinerat med bra grepp (tex marklyft) samt för styrketräning i trädgården. Hänger också i dem hemma. Pga en historia med hälsporre så vågar jag tyvärr inte springa i Skinners, men springer du i vanliga fall i barfotaskor så funkar dessa lika bra ju! Helt klart en smart produkt som jag inte visste att jag hade saknat, men som jag nu använt flera gånger i veckan. Packas definitivt ner i ryggsäcken vid min nästa vandring i höst!

Det vanligaste tillfället/ vanligaste orsaken jag har blivit anlitad som PT har varit vid olika nystarter. Och jag kan hålla med om detta: det kan vara klokt att ta hjälp med att komma igång ordentligt så att man gör rätt grejer i rätt mängd och inte överdoserar/gör fel och sedan skadar sig och pausar igen. Själv brukar jag också anlita en PT lite då och då för olika satsningar. Senast var för ett drygt år sedan för marklyft och knäböj under 10 veckor. Efter det gjorde jag en egen chins/pullup-satsning och när jag i juni förra året 2018 nådde mitt mål, 10 st, så slutade jag i princip styrketräna. Nja, det är inte hela sanningen precis som det låter. Jag blev sjukare i min (livslånga) hypotyreos förra sommaren också och tappade både muskler och ork och kunde inte ens ta promenader under några veckor. Men precis så är det för många att någon sjukdom eller annan händelse pausar ens träning och sedan kan det vara mycket svårt att komma igång igen.

Vid årets slut (2018) kollade jag i min SATS-app att jag i snitt hade tränat mindre än 2 gånger i månaden (vilket blir ca 250-300kr per pass som ofta var 30 min långa….) och det ledde till ett beslut att efter väldigt många år säga upp medlemskapet och bli utan gymkort. Jag har ju ändå tiotals olika vikter, bollar, kettlebells, gummiband osv osv hemma…. Ja, det har jag, och så fint har de fått vila hela hösten och vintern.

Under hela hösten och vintern har jag dock rört på mig. Jag rider flera gånger i veckan, men på vintern utomhus blir det inga tuffa pass. Ofta rena skrittpass = promenader = noll ansträngning. Promenera gör jag alltid några gånger i veckan och det händer att jag joggar en halvtimme också. På tisdagar har vi kört cirkelträning på jobbet (som jag leder). Den svåra huvudvärken jag fick innan jul och som varade i två månader tvingade mig in i ett regelbundet yogande som jag således också har gjort flera gånger i veckan. Så nej, jag har inte legat på sofflocket, men jag har heller inte blivit starkare eller mer uthållig.

I Thailand tog jag hand om mig på ett bra sätt med massage varje dag samt meditation och yoga. Faktiskt också ett par pass på löpbandet och någon lättare styrkepass i gymet. Jag hann reflektera och tänka och det blev tydligt att jag nu vill ta tag i min träning igen och denna gång på ett strukturerat sätt. Jag ville egentligen anlita en PT igen, men eftersom jag också ska anlita en tränare för min ridning (och barnens ridning) så kan jag inte av ekonomiska skäl just nu satsa på en PT. Så jag bestämde mig för att bli min egen PT! Jag har gjort det tidigare någon gång, men egentligen behöver jag någon annan som jag betalar till som säger vad jag ska göra. Men nu får det bli på detta sätt och i måndags gick starten.

Det är verkligen en riktig soft start som jag gett mig själv, men inte desto mindre träningsvärk gör sig påmind just nu… Jag berättar mer i ett senare inlägg om upplägget osv. Detta är ett upplägg som jag skräddarsytt utifrån mina förutsättningar, men inspireras kan man säkert alltid om du också skulle vilja hänga på lite grann.

Obs. Bilderna är från tidigare år.

Det är sista november idag. November är den månad på året jag minst gillar. Men visst överlevde jag i år igen. Mörkret faller tidigt, dimmiga dagar redan före tre på eftermiddagen. Tröttheten tar över.

Men visst kan en novembervecka även GE energi. Trots min motvilja till aktivitet denna månad har den här veckan just bevisat det ovanstående: massor av energi av att vara utomhus.

Veckan började med minusgrader och frost. Kupévärmare som ska kommas ihåg, vinteroverall plockades fram, frusna fingrar som skruvar dit broddar på en iskall hästsko. Man kan välja att bara se det negativa. Men vilka vackra promenader och ridturer det blir ändå! Underbart. Men kallt.

Och så kom regnet igår. Efter stormvindarna som hade rivit sönder hagar i stallet. Med iskalla fingrar fick jag laga dem och den planerade ridturen fick bli en kortare promenad från marken. Men jag har ridit alla andra dagar denna vecka, så vad gör det! Imorse var jag ute med detta gosedjuret. Han må se för liten ut för mig, men det är han inte. Vi galopperade igång dagen på grusvägar och vips så glömde jag bort igen att hata november. Och hata, det gör jag förresten inte. Bara ogillar lite till och från.

Att få umgås med hästar är magiskt. Jag blir så lugn. Jag är så tacksam för möjligheten att få umgås med hästar och rida flera gånger i veckan. SÅ tacksam!

En annan sak som alltid lyfter mig och gör min dag är löpning, även fast man inte kan tro det då jag hade kunnat springa så mycket oftare. Men idag på lunchen tog jag rygg på mannen och sprang genom skogar i en dryg halvtimme. Tröttheten jag hade i kroppen igår kväll är som bortblåst och det bara bubblar inom mig inför en helg som strax börjar.

Ni kan se på bilderna att frosten är just nu ett minne blott. Hårda vindar och spöregn fick vi på oss, men när man väl springer så gör det inte så mycket. Det svåra är att komma iväg och där hjälptes vi åt. Jag drog med mannen och sedan drog han mig runt löpturen.

Tacksam för att bo här vi bor. Naturen gör det varenda gång, får oss att må bättre!