Löpning
Tag

Löpning

Browsing

Se på dem böljande fälten. Hur skulle man någonsin tröttna på att springa i denna miljö här på landet? Nej, det gör man inte heller. Men ibland kan man ändå glömma bort hur skönt det är att springa. Ni vet när den sköna soffan hemma liksom hjälper en att glömma allt det positiva som träning för med sig.

Denna sommar har jag lärt mig själv och min kropp att träna på morgonen. Det är väldigt praktiskt framför allt, för då har du resten av dagen för allt annat och slipper brottas mot dina motivationsspöken. Idag hade jag inte tränat på morgonen och när jag satt på bussen på vägen hem från jobbet så kände jag den bekanta känslan att jag liksom visste att jag egentligen vill/behöver träna, men att det nog inte skulle bli så lätt att komma iväg. Det är då jag messar en vän: ”Springa ikväll?”. Svaret från Sofia kommer direkt: ”Ja!”

Vid åttasnåret (vi hade träff kvart över) var soffan väldigt skön, men tack vare att vi hade stämt träff så hade vi innan halv tio avverkat ca 11 km och hunnit ha roligt på vägen. Motivationsproblemet löses enklast med hjälp av en kompis! Nu behöver jag bara motivationen till att ta mig till duschen, 1,5 h efter avslutat pass.

Om du undrade om man kunde göra det, att leva på gamla meriter, så nja, egentligen inte även om det finns människor som faktiskt gör det. Vi PT:s stöter på många människor som gärna pratar om sina ungdomsprestationer och vill tillbaka, men glömmer bort + 20 år och lika många kilon eller en förlossning/knäoperation/längre sjukskrivning eller vad det nu må vara. Småbarnslivet till exempel. Maratonträning är inte lika enkelt med småbarn hemma och har du dessutom inte luftat dina löparskor på 10 år så kan du inte börja om där du lämnade.

Jag är just nu själv ett så himla tydligt exempel på exakt det här. Jag springer nu ofta igen (efter extrem trötthet pga felmedicinering för sköldkörteln + senare en bruten tå), men kämpar verkligen att komma upp till milen igen som någon slags standarddistans. Jag menar, jag kan självklart springa kortare än det även framöver, men jag vill ha milen som en enkel distans att bara stöka av, även på tom mage på morgonen till exempel (inte min starkaste gren). Och det är precis nu det är så enkelt att trilla dit: att börja tycka att man är dålig eftersom det ju tidigare gått. Jo, jag har sprungit massor av maraton och halvmaror, men precis allt har liksom förändrats efter det. Förutsättningarna är så annorlunda och att t.ex få till tillräckligt med sömn är ibland en helt omöjlig uppgift när vardagen springer på. För den springer definitivt snabbare än vad jag någonsin kommer att göra.

Mina trotjänare denna sommar: Merrell Agility Peak Flex. Rejälä, men ändå smidiga samt har bra utrymme för min onda lilltå.


Mitt i min strävan är jag dock oerhört tacksam över att överhuvudtaget kunna springa! Häromdagen sprang jag intervaller på löpband och det som fick mig att orka och svettas som en gris var just känslan av tacksamhet. Så underbart det är att ha två fungerande ben och kunna springa, absolut inget man ska ta för givet.

Frågan här ovan har jag ställt till mig själv (och Google) de senaste veckorna och tror mig ha svaret nu. För 16 dagar sedan bröt jag lilltån. Hela framdelen av foten svällde rejält och blev blå, för att inte tala om lilla lilltån som inte var så liten och nätt längre (jag skippar fotbilderna för att spara er!). Fortfarande efter dryga 2 veckor är tån svullen, men nu känns senorna i foten iallafall och det gjorde det nog efter sisådär 10 dagar. Första veckan haltade jag och använde bara sandaler. Andra veckan kunde jag börja gå promenader i ett par egentligen lite för stora sneakers. Så fort jag hade/har på mig ett par skor som kramar om foten kommer smärtan.


Så jag har antingen använt sandaler eller mina sneakers med mjukt stöd och bred läst. Häromdagen testade jag några löpsteg och det kändes ganska ok. Imorse bestämde jag mig för att testa jogga (i mina sneakers) och ca 6-7 km blev det utan att jag behövde gå. Smärtan är kvar i tån, men bara om man rör den från sidan eller trycker på den. Så med facit i hand kan jag glatt konstatera att brutna tår inte alls behöver sabba din löpning helt. 

Bryter du en tå så behöver du inte åka in om inte tån pekar åt helt fel håll eller du har extremt ont. Enligt 1177 kräver brutna tår nästan aldrig någon behandling.

Jag har en liten kupp med mig själv att under sommaren börja varje morgon i naturen, antingen promenerandes eller löpandes. Bilderna är från imorse. Ingarö lever verkligen upp på sommartid ❤