Tag

Barn

Browsing

Mina barn är laddade med energi oavsett tid på dygnet. Det kan komma mycket kul ur det, absolut, men det kan också komma en hel del frustration ur det. När någon springer och tjoar runt dig jämt så är det inte alltid så lätt att fokusera eller slappna av. Men, hör och häpna, jag har hittat sätt att skapa lugn och riktigt mysiga stunder i stillhet med mina barn. Det har jag mestadels min pågående mindfulness-kurs att tacka för. Sedan augusti går jag en 11 veckors kurs i praktisk mindfulness och även om alla tips inte är så lätta att ta till sig så har mycket bra saker hänt sedan jag började. Nu sist fick jag tips på en mindfulness-app för barn, Soul Buddy. Den har olika, ganska korta sessioner som man kan använda för att träna tacksamhet, förbereda sig inför något nervöst, förbereda sig inför ett jobbigt samtal eller bara för att slappna av. Vi har testat avslappning och tacksamhet.

Jag har lyckats skapa en riktigt hög mysfaktor i vårt gästrum genom att släcka och tända ljus, använda Soul Buddy-appen och dessutom köra enkla yogaövningar och massage med lugn musik i bakgrunden. Vi börjar med att ett av barnen får tända de 5 ljusen vi har i vår antika ljusstake. Sedan sätter jag på appen och vi gör en kort övning tillsammans. Vill barnet inte göra någon övning så behövs det inte. Lillebror har en tendens att klättra upp och ner i sängen istället och så länge han inte låter för mycket så kör jag och storebror på med appen. När övningen är klar (och lillebror ”färdig”) så har vi satt på lugn och musik och antingen gör jag några lugna yogaövningar och storebror blundar och fortsätter att slappna av i sängen och blunda eller gör övningar han med. Jag har också hjälpt honom med handslag t.ex i barnets position genom att trycka lätt i ländryggen eller i universalpositionen trycka ner axlar och/eller knäet som närmar sig golvet. På slutet har jag masserat honom i ett par minuter.

Efter en sådan här stund är stämningen annorlunda. Hetsiga röster har dämpats och gnället också. Jag kan bara rekommendera att testa detta på dina egna villkor. Kanske är det för dig och dina barn bara lugn musik och ett levande ljus. Eller 3 yogaövningar tillsammans. Jag längtar redan nu till att utvärdera allt som har hänt tack vare detta under några månaders tid. Jag lovar mig själv och mina barn att fortsätta genom vintern. De mörka kvällarna är ju inget annat än perfekta för avslappningsövningar tillsammans.

Att ta en cykeltur är min och barnens favorit. Att ta med bara ett barn (när möjligt) är det bästa då vi då får tid att snacka samtidigt som barnet cyklar och jag går. I lördags ville Alvar cykla till kyrkogården och kolla på Kalle Flygares grav. Det var kolmörkt och upplevelsen blev lite häftig. Inget jag hade kommit på att göra själv om man säger så, men barn tänker ju inte som vi gör. Vi cyklar även i spöregn och ju mer vattenpölar, desto bättre. Barnen drar mig ut helt enkelt och jag är dem evigt tacksam.

 

För ca 1,5 år sedan fick jag reda på att det finns en teknik för cykelhjälmar som ger bättre skydd mot rotationsvåld (vanligt vid cykelolyckor) och således minskar risken för hjärnskador. Sedan dess har vi börjat uppdatera familjens cykelhjälmar och nu är det bara jag som inte har en MIPS-hjälm (hallå jultomten!), men å andra sidan cyklar jag jättelite just nu.

Har du hört talas om MIPS-tekniken? MIPS är en svensk uppfinning som tar cykelhjälmar och dess säkerhet till en ny nivå. MIPS tillåter att hjälmen kan rotera i förhållande till huvudet vilket ger hjälmar utrustade med Mips bättre skydd mot rotationsvåld och minskar på så sätt risken för hjärnskador vid de tillfällen hjälmen tar emot stöten annat än vinkelrätt mot backen eller föremålet den träffar. (Källa: Cykelkraft)

En billig livförsäkring om man säger så. Kan vara bra att ha koll på detta när barnen ju växer och nya hjälmar behövs titt som tätt.

Nedan MIPS-hjälm har Ivar nu använt i något år (pressprov) och förutom att den är säkrare än en vanlig hjälm så sitter den jättebra. Exakt denna modell hittar jag just nu inte, men Giro-hjälmar är generellt toppenbra. Kolla bara att det står Mips: JA i beskrivningen då de även finns utan.

 

Ursäkta, men hur trött kan man vara egentligen? Jag är mitt i en intensiv vecka som har krävt supertidiga morgnar och att då orka träna i totalmörkret när barnen har lagt sig på kvällen är dömt att misslyckas tyvärr. Igår pallade jag mig iväg på en promenad iallafall, men ikväll satte jag mig istället framför datorn för att skriva detta blogginlägg. Om typ hur trött jag är… men också om hur glad jag är. Det är så konstig känsla för jag brukar tänka att jag inte är en trött person liksom, men med för lite sömn och hektiska (men roliga!) arbetsdagar blir vem som helst trött, tror jag. Imorgon kväll har jag en 60 min lucka mellan mina 2 PT-klienter iallafall och då är det trots allt rätt så rimligt att jag kanske tränar, ändå redan iförd träningskläder och på plats i gymet. Svårt att hitta ursäkter då liksom. Så den som tror att det räcker att vara PT för att ”automatiskt” få in sin träning har fel. Denna tro finns nämligen, har jag märkt. Att en PT alltid ska sköta sin egen träning så himla perfekt liksom. Sanningen är nog rätt så ofta en annan. Jag tänker det är bra att inte försöka dölja det.

Oktober kom och med den hösten. Plötsligt kommer jag på mig att skrika på barnen när de springer ut och in och lämnar dörren öppen. Det märks direkt hur det blir svinkallt även inne. Igår på min promenad var det premiär för både vantar och mössa. Båten ska upp på lördag och kvällarna ute på Ingarö är mörka som en novembernatt. Plötsligt känns det väldigt avlägset med vår resa till Grekland (bilden ovan) som vi trots allt gjorde för bara en dryg vecka sedan…

Men hösten är också härlig på sitt sätt. Härligt är också att vi idag firat vår nyblivna 5-åring. Denna underbara Mini-Boss som jag är så tacksam över att få vara mamma till även om han inte bara sprider harmoni runt sig varje dag, så att säga. Mycket energi, mycket händelserikt, mycket närhet. Mina två killar är så stora nu att det är riktigt härligt att hänga med dem, uppleva och dona. Att resa med dem är så enkelt också, en passion vi verkligen delar, inte minst med storebror som är en historie-, kultur- och geografijunkie. Så mycket mer än vad jag var i hans ålder. Jag är så tacksam och stolt över mina stora små. Tacksam för att få uppleva ännu en höst med dem.