Jag har alltid fått ihop någon slags rörelse även när barnen varit små, tränat många korta pass hemma under mammaledigheter, utnyttjat barnpassning på gymet ibland (ganska sällan dock) och använt mycket löparvagn. När barnen var små (under 5 år) så handlade det mest om att lyckas träna något utan att barnen blev missnöjda: köra på vardagsrumsgolvet så länge det gick innan de ville att man ska leka med dem, springa lagom långa rundor med vagnen så att de fortfarande tyckte det var kul osv osv.

Nu är de 7,5 resp 5,5 år gamla och det har vänt. Nu är det DE som vill att vi ska träna och det är DE som drar ut mig på en cykeltur (oftast jogg och promenad för mig medan de cyklar) och det är DE som vill hoppa studsmatta med mig. Eftersom jag inte har andra mål med min träning än att hålla mig frisk och få ett långt, smärtfritt liv så behöver jag då inte tvinga in specifika träningspass för min egen tränings skull utan det viktiga är för mig att få röra på mig och det går då lika bra att göra det på barnens villkor. En milstolpe att känna att träning ihop med dem faktiskt blir ”riktig” träning!

Igår bjöd Anna & Jonas oss till Sports Club Educations lokaler i Vallentuna för bollspel, bus och hinderbana och idag har jag definitivt träningsvärk. Vi spelade ”dodgeball” barn mot föräldrar och så körde jag starter (löpning) med mina killar + körde minst 12 vändor häcklöpning och testade lite olika hinder. Vi höll på i nästan 2 timmar och avslutade med fika. Att min lunch sedan bestod av en munk och två chokladkolakakor kanske inte var det optimala, men ibland blir det så och det viktiga är att skapa roliga träningsminnen ihop med barnen så att de vill ha mer. Och jag vill definitivt ha mer. Tusen gånger roligare att kasta boll, springa, klättra och boxas ihop än att besöka ett lekland, om du frågar mig.

Mina blommiga tights var det redan någon som frågade om på Annas Instagram: de kommer från Cubus.

Översta bilden har Anna tagit och bilden på mig & Anna min man.

Author

Write A Comment