Vi människor älskar när någon säger till oss hur vi ska göra. En PT ger dig ett program eller ett kostschema och följer du det så ”lyckas” du. En sanning med modifikation. Livet är nämligen inget program eller kur och förr eller senare så stöter du på hinder som tvingar dig att frångå de rutiner du har bundit dig till att följa. Det kan vara sjukdom eller jobbresa som rubbar din balans och efter det är det många som ”glömmer bort” sina rutiner. Så jag önskar att jag kunde plantera en känsla och attityd hos människor istället för att bara ge ett program. Och tro mig, jag jobbar på det med mina PT-klienter och också med denna hemsida, jag försöker. Jag hoppas att jag själv kan agera förebild, en som lever livet helt vanligt med fika och diverse utsvävningar (som några vill kalla det), men som känner starkt för rörelse och friluftsliv och vill göra det så ofta som tillfälle ges. Och just det, det där tillfället ger du oftast själv dig själv och ingenting blir förstört om du t.ex brukar morgonträna, men missar det en morgon (eller fem för den delen) pga ett tidigt möte eller barnens sjukdom eller vad det nu kan vara. Kärleken till det du älskar att göra och som får dig att må bra försvinner inte bara du avviker från något du brukar göra. Jag tänker t.ex själv att jag är en löpare, fast sanningen är att jag inte sprungit en hel mil sedan någon gång i våras. Hypotyreos har satt käppar i mina hjul och jag har fått pausa från löpningen och sedan hålla på lugnare än jag gjort tidigare och exakt så har det varit under mina graviditeter och efter förlossningarna. Men aldrig har jag velat sluta även om det kan ha gått två månader utan ett enda löpsteg. Ingen tvingar mig tillbaka utan det är själva känslan jag kan få av löpning som alltid tar mig tillbaka.

Det som fick mig att skriva detta inlägg var en kommentar på Instagram om hur jag ”tränar så mycket” och ”hur jag hinner”. Min första reaktion var en tanke: ”Men när har jag ens tränat senast?”. Jag har nämligen inte satsat på något på väldigt länge (statistiken i SATS-appen: 22 träningstillfällen under 2018 är inte speciellt upplyftande om man mäter i termer av prestation) och planerar inte min träning utan tänker rörelse i dagsljus varje dag. Det kan vara en rask morgonpromenad i skogen, en halvtimmes lunchjogg, en ridtur + en massa stallarbete som absolut kan likställas med promenad eller skidor i 40 minuter, vilket det blev idag på lunchen. Och visst att längdskidor och jogg är träning, men jag vill bara ut och röra på mig. Jag tar på mig underställ och sportbh redan på morgonen om jag jobbar hemifrån och resten blir liksom av sig självt. Jag bygger knappt någon kondition (utan underhåller en basnivå), men däremot en grundhälsa och välmående. Det är själva stadiga grunden och också min mentala boost. Det händer att grunden byggs på med riktig träning såsom marklyft och knäböj målmedvetet (förra våren, tränade med PT i 10 veckor, sedan inga marklyft) eller 10 chins som mål (i juni 2018. Sedan jag nådde målet innan midsommar tror jag inte jag har gjort en enda chins. Program och galna kurer är som sagt inget hållbart.. men visst är chins en grym övning som jag kan längta till ibland!).

Vad jag vill sagt med detta är att jag önskar att fler förstod att hållbara hälsosamma vanor inte är lika med strikta dieter och noggranna programmeringar. Sådant kan behövas mot specifika mål, men i livet i stort behöver du hitta din motivation och glädje för rörelse i det som på riktigt gör dig glad. Gör med fördel olika saker och stressa inte om rörelse inte blir av ibland. Du är inte summan av dina workouts, men det är alltid härligt att unna sig rörelse och dagsljus.

Author

1 Comment

Reply To Louise Cancel Reply