Det här inlägget har grott och vuxit inom mig i säkert ett år. Det är mitt i natten och tog jag mig modet att försöka få något på pränt. Det kommer inte att vara lätt att lyckas med att uttrycka mig precis som jag vill eller som jag vill att budskapet ska vara. Men jag ger det ett försök. Jag känner att det är viktigt för mig som både ”gammal” och ”gammal bloggare” (jag började 2008) att dela med mig av min bild till dem som känner sig otillräckliga och känner press utifrån.

 

En omöjlig kravprofil och vem är framgångsrik

Precis som det är lätt att känna en viss hälsopress när man följer många konton på sociala medier där en lagar raw food, den andra springer intervaller, tredje yogar och fjärde kör enligt en strikt styrkeprogrammering (vi kopplar ju ihop alla dessa till en kravprofil som blir en omöjlig ekvation för en person. Det blir en drömindivid som inte existerar i verkligheten.) så är det lätt att titta på en proffsbloggares fantastiska bilder, läsa en annans informativa inlägg och dessutom ta in en massa tips på hur du utvecklar din blogg på en miljon olika sätt. Man kan lätt få en känsla av att det är så det ska och bör vara om du ska kunna ha en ”framgångsrik” blogg. Jag kommer tillbaka till ordet framgångsrik. Det är INTE ett absolut mått, din blogg kan vara framgångsrik på sitt sätt. Jag upplever själv att min är det och då struntar jag i om en analytiker någonstans inte tycker det.

 

Just dina förutsättningar

Jag vill redan i början påpeka att det finns helt fantastiska bloggar att läsa, men de med mest proffsiga bilderna är inte sällan just proffs, några som har bloggen som en stor del av sin inkomst och jonglerar inte samtidigt med ett annat heltidsjobb (även om många säkert har en massa sidoprojekt). Förutsättningarna är ett annat ord jag vill lyfta. Vi har alla olika förutsättningar i våra liv och huruvida du är framgångsrik kan ju relateras till detta. Förutsättningar i form av tid inte minst.

Jag lyssnade på en podd där PT-Fia intervjuade Frida Fahrman. Frida jobbar med proffsbloggare och hon berättade om personer som blir perfekta på bilder, men som inte vill visa upp sig i verkligheten då deras tusen lager smink eller ditsminkade klyfta mellan brösten (!!) då skulle bli upptäckt. Är inte detta sjukt så säg. Och det är ofta unga tjejer.

 

Jämför inte!

Man kan blogga av olika anledningar. Det kan vara en ren hobby. Det kan vara jobb: deltidsjobb eller heltidsjobb. Lever du på din blogg så är ju alla dessa råd med hur man kan få fler läsare osv självklart guld värda. Men har du din blogg som hobby så vill jag slå på den stora trumman och säga att din blogg kan absolut vara läsvärd, viktig och värdefull även om du INTE stirrar dig blind på din statistik. Du kan känna dig trygg ändå.

Precis som jag avråder mina PT-klienter att kolla på vågen (jag lever som jag lär och struntar själv i vikten också) så tycker jag inte att man behöver stirra på statistiken som bloggare. Har du en levande blogg med kommentarer, länkningar, har fått vänner genom den och får mail från läsare då och då samt kontaktförfrågningar från företag (välj själv vad av dessa är viktigt för dig) så kan det vara fullt tillräckligt. Jag kollar bara min statistik när en samarbetspartner frågar, aldrig annars. Jag känner mig 100% trygg oavsett denna siffra. Man kan säga att min bloggförtroende hänger inte på statistiken. Jag har många läsare som troget hängt med sedan 2008. De mailar och kommenterar och vill ibland bli onlineklienter. Jag vet att de finns där och det räcker. Inte minst så har jag fått väldigt många vänner genom bloggen, det kan inte mätas med några siffror!

 

Självkänsla

Jag hade inte kollat min statistik på ett bra tag och gick in igår och gjorde en liten tillbakablick och såg en ganska så stor fluktuation. Jag hade t.ex mycket mer läsare i januari-februari än nu. En peak i maj med lika många läsare som i januari osv. Men jag ska ärligt säga att detta inte är något jag har märkt av överhuvudtaget. Jag har fått lika många mail från företag, inbjudningar till event (jag går inte på så många, max 3 i månaden. En prioritering.), lika många läsarmail osv.  Jag har känt mig precis lika framgångsrik och fått ut lika mycket av bloggen oavsett siffran. Sedan förstår jag såklart att det är skillnad på 2000 och 1 miljon läsare i veckan, men återigen: jag fokuserar inte i detta inlägg på att vara proffsbloggare utan på att som vanlig människa med barn och jobb skriva en blogg som är värdefull och att ha en bra självkänsla kring sitt bloggande.

 

Vad är det värt? Lagom kan vara fullt tillräckligt.

Det går att trixa i oändlighet med en blogg. Förutom det självklara dvs att fixa till dina bilder (otroligt tidskrävande, men uppskattat av läsare. Själv har jag mycket sällan tiden och får då välja mellan ett inlägg med ganska ok bilder eller inget inlägg alls) så kan man optimera sina länkar, välja en rubrik som fastnar på google osv. Det är bra tips, men det finns en stor risk på att pressen ökar, att bloggandet blir en faktor som tillsammans med alla andra krav i livet leder till utbrändhet. Jag känner proffsbloggare och jag är inte avundsjuk när jag själv kan koppla av på kvällen, men de kanske måste* få upp ett schemalagt inlägg till morgonen och sitter uppe när familjen somnat. (* läsarna är vana vid att det kommer upp ett inlägg).  Hamnar du där så tycker jag det är viktigt att värdera sin tid mot vad det egentligen ger: får jag det inte att gå runt om jag inte skriver detta inlägg? Är det okej att tumma på sömnen för att få en perfekt blogg? Kanske blir svaret att det är värt det och det har jag inga invändningar mot. Alla är vi olika och har som sagt olika förutsättningar och olika liv. Olika mål. Men tro aldrig att bara för att någon annan gör det så måste du också. Du är värdefull ändå och har du lyckats att skapa en läsvärd blogg så hänger det inte på att du också har ett liv och försvinner på semester någon gång. Du måste faktiskt inte schemalägga inlägg att poppa upp varje dag på semestern, men självklart är valet ditt. (Jag har också gjort det ibland.)

 

Var stolt! Våga känna dig nöjd!

Jag är inte dum när det gäller att driva en business, vilket man kanske kan tro när man läst detta inlägg. Det är inte ett ”så tjänar du mest pengar på din blogg”-inlägg. Nej, det är ett ”Våga vara dig själv, skriv från hjärtat, jämför dig inte med andra, lås dig inte vid siffror och var stolt över det du gör”-inlägg.

Jag älskar min blogg. Den är min bästa vän. DU som läser just detta inlägg gör den värdefull. Tack för att du fortsätter att läsa trots att det poppar upp en mobilbild här och var när jag inte orkar/hinner/kommer ihåg att plocka fram systemkameran!

Author

7 Comments

  1. Jag håller helt med dig, kloka ord Milla (som så ofta för att inte säga alltid).
    Det är lätt att bli påverkad, av allt från missade events (varför var inte jag bjuden på just det?) till ”såhär optimerar du din SEO!”. Jag tänker varje gång ”oj, jag kanske borde….” men sen faller jag tillbaka i att bloggen är min hobby, att den har ett jättestort syfte för mig själv och samtidigt många läsare som gillar det som skrivs, och att de samarbeten jag gör är en bonus. Jag vill också ha det så. Och, jag är helt fine med och gillar att vara ganska personlig och det är också något jag själv uppskattar i andra bloggar – långt före proffsiga bilder – så det får vara så.
    Jag borde kanske oftare vara stolt åt andra hållet. Tänk vad många som följer mig, trots att inte bilderna är superproffsiga och alla inlägg SEO-optimerade! 🙂

    Kram

    • Milla Reply

      Eller hur LIsa, det är innehållet, värmen och ditt härliga sätt att skriva på som folk fastnar för och som du definitivt borde vara stolt över!
      Kram tillbaka!

  2. Vilket fantastiskt bra inlägg! Det ligger idag mycket möjligheter i att tjäna pengar via den till exempel och många pressar sig hårt för att slå sig fram. Det är tuff konkurrens. Och precis som du skriver så finns det andra mjuka värden som inte går att mäta, jag har träffat helt underbara människor och fått vänner genom min blogg. Ovärderligt!

  3. att en blogg är levande och intressant har för mig inte att göra med bildkvalitén. Snarare har jag faktiskt slutat följa en del bloggar som blivit för kommersiella istället för fortsatt personliga. Fortsätt du med mobilbilder ;-). Kram

  4. Fantastiskt fint inlägg, det märks att du haft det här runt ett par varv! Sjukt stolt bloggkollega och så glad för din vänskap! Kram

  5. Så bra skrivet, Milla! Så viktigt att hitta sin egen nivå för bloggen och hålla sig till den. När jag hör hur vissa storbloggare har det med ständig stress och känslan av att inte kunna leva upp till den bild andra har av dem blir jag bara ledsen…

Write A Comment