Det jag skriver här är visserligen om ridning, men går att relatera till all sport eller saker som kräver kunskaper. Så fortsätt gärna läsa även om du inte är intresserad av just ridning.

Det är en sådan enorm skillnad i mitt utövande av min nygamla hobby ridning nu mot vad det var för över 20 år sedan när jag slutade rida som ung. Numera finns det inget som heter prestige, konkurrens eller ”skam”. Med skam menar jag att det skulle kännas pinsamt att inte kunna något.  Nu är det öppna kort som gäller. Jag säger direkt till ridläraren: ”Ursäkta, kan du repetera? Jag förstod inte hur man skulle göra” eller ”det där har jag glömt hur man gör” och då får jag också hjälp direkt och slipper låtsas som att jag förstod men att jag bara inte får till det.

Eftersom jag ju ändå har ridit mycket i mitt tidigare liv så hamnade jag i en grupp med vuxna som kan mycket. Några har haft egen häst och alla kan rida hästarna i form. Och jag som trodde att jag skulle börja om nästan från början i en fortsättningsgrupp. Men det har gått bra faktiskt. Efter ett par gånger satt jag återigen stadigt på hästen och kunde (försöka) göra samma saker som alla andra. Ibland säger jag själv ifrån och väljer en enklare variant på en övning, men oftast gör jag det som andra gör. Min häst går aldrig jättefint från början, men genom att nöta och lyssna ödmjukt på ridläraren så brukar hästen mjukna mot slutet och det händer redan nu (inte varje gång!) att jag känner att hästen och jag blir ett på ett harmoniskt och mjukt sätt.  Jag känner mig ofta dålig, men jag känner också att det går fort framåt. Jag kan aldrig bara luta mig tillbaks och vila utan i den grupp jag rider är det stenhårt jobb som gäller och således även större kliv framåt. Det skulle inte alls vara så om jag hade börjat i en vanlig fortsättningsgrupp. Det är fruktansvärt nyttigt att träna i en grupp som utmanar dig och där andra är bättre än dig!

Utöver 1-2 ridlektioner varje vecka så rider jag två gånger i veckan ute i skogen och ägaren till min medryttehäst är flera ljusår ifrån mig när det kommer till erfarenhet och ridkunskaper. Hon pratar med mig och jag suger i mig all kunskap. Jag känner mig som en nybörjare, men blir bättre för varje vecka som går. Jag måste aktivt välja att känna tacksamhet över att få rida ihop med någon som är så mycket bättre än mig och skjuta bort alla känslor av att vara dålig. Det är inte lätt alla gånger, men det är såå nyttigt.

Så oavsett vad du håller på med: Om du vill bli bättre, sök dig till dem som är bättre än dig och våga berätta när du inte kan! Fokusera på din egen utveckling och strunta i vem som kan mest.

Ett annat tips för effektivt lärande är att anlita en PT eller att ta en privatlektion. Jag började min måndagmorgon med en privatlektion på denna stadiga dam. Bästa starten på veckan och jag är en lycklig medelålders kvinna som har hittat tillbaka till sin gamla passion. Helt omöjligt att få nog!

Author

1 Comment

  1. Jag är ingen hästmänniska, men sedan ett par veckor tillbaka har jag börjat spela tennis! Jag hade aldrig provat tidigare i mitt 37-åriga liv men har varit nyfiken länge, och så dök det lägligt nog upp en nybörjargrupp för vuxna. Ett stort steg utanför min comfort zone, men så galet roligt! Jag är långt ifrån bäst men för en gångs skull gör det inget – så roligt är det! 🙂

Write A Comment