Så hände något som ingen av oss vanliga dödliga hade trott kunde hända. Coronas framfart klassas nu som pandemi och människor agerar olika. Vissa hamstrar visst toapapper, andra lever ungefär som vanligt. Jag åkte in till Stockholm City i onsdags en sista gång på ett tag. Nu jobbar jag hemifrån. Det har varit långa dagar och kvällar på jobbet för att på kort varsel kunna ställa in saker som innebär fysiska sammankomster (jag jobbar med utbildning) och krismötena duggar tätt, telefonen ringer sena kvällar. Och då jobbar jag ändå inte inom vården. All heder till er som gör det! De närmaste veckorna kommer inte att vara någon lek för sjukvården i Sverige.

Vi hade bokat en resa till denna helg- som naturligtvis avbokades. Plan B var att barnen skulle spela hockeymatcher, men det satte Stockholms hockeyförbund stopp på. Tur att plan C, att gå ut i naturen alltid är tillgänglig och dessutom möjlig att genomföra på kort varsel. Björnö Naturreservat på Ingarö är en plats som vi spenderar tid regelbundet på och där man ofta mer eller mindre får vara för sig själv. Nu var den stora parkeringen full, men alla fick plats då naturreservatet är stort. Lite fint ändå att se hur familjerna plötsligt umgås i naturen och grillar korv och har det mysigt. Nog många sådana familjer i dessa tider som inte brukar frilufsa, men som tack vare dessa tuffa tider hittar förtjusningen i det. För underbart, det är det att vara ute!

Jag fixade en deg till pinnbröd och med oss hade vi tidningspapper, ved och tändstift. Barnen täljde pinnar och ansvarade för eldningen. Termosarna var fulla med kaffe respektive varm choklad och mogna bananer med choklad lades vid elden (i aluminiumfolie) och eftermiddagsfikat var fixat.

En dag att minnas mitt i det overkliga och ovissa.

Author

Write A Comment