Ovan kommentar fick jag igår. Och inget kunde vara mer fel. Så låt oss prata om det här lite. Visst, det finns helt klart de som väljer ett PT-yrke för att kunna hänga i gymet själva mellan klienter osv, men att jobba med träning är per se absolut inte att likställa med att personen som gör det själv är facit på hur man bör kombinera styrketräning med konditionsträning och yoga/rörlighetsträning.

I mitt fall så hade jag tid att själv hänga med en PT och utvecklas enormt i min egen styrketräning innan jag själv blev PT för 4 år sedan. T.ex hade jag en satsning som jag lyckades genomföra där jag tränade chins/pullups 2-3 gånger i veckan under flera månader och tog mig från 1 till 12 repetitioner. Det krävde en plan (jag anlitade som sagt en PT) och tid och prioritering/dedikering.

Idag kan en träningsvecka se ut så att jag får till ett styrkepass, ett kort löppass och kanske deltar i ett event som innehåller lite träning. Kanske hinner jag köra 2 styrkeövningar innan jag träffar en PT-kund. Resten av min motion är promenader, med barn eller ibland utan. Ibland även med kompis (lyx!). Räknar man ihop de svettiga träningsminuterna så kanske det blir i mitt fall 90-120 minuter på en hel vecka. En vecka har ca 10 tusen minuter. Träna jämt? Inte direkt, va.

I mitt fall innebär satsningen på PT som ett andra yrke vid sidan av min huvudsyssla att jag faktiskt ger bort min egen träningstid till de jag hjälper med deras träning. Jag är helt fine med tanken och gläder mig åt att barnen faktiskt erbjuder ganska många chanser till motion. Ikväll promenerade t.ex jag och Alvar i långt över en timme och fick samtidigt ostörd tid för samtal. Bättre än ett gruppträningspass trots lägre puls.

Bilden är tagen efter dagens 22 min långa gympass. 2 övningar med minibands samt 7 set marklyft hinner man på den korta tiden. Och jag blev faktiskt trött där och då. Lägger man sedan till kvällens mamma-son-promenad så kanske det ändå finns hopp om ett långt friskt liv även för mig som jobbar som PT.

Author

Write A Comment