Nu har även jag lyssnat på två av tre podcasts som Sara aka Träningsglädje har producerat. Saras blogg är så bra. Bilderna är inte utav denna värld och så är Sara klok. Jag har alltid gillat henne och hon har nog aldrig någonsin lyckats väcka en endaste negativ eller provocerande känsla hos mig. Så klart jag vill höra henne prata också!

 

 

I avsnittet ”Sexiga träningsbloggare” pratar Sara om hur träningsbloggare har mycket kvar att lära av modebloggare och livstilsbloggare. Hur vi tar för j**liga matbilder, dåliga mobilbilder (ja, men absolut, kolla bara in mina senaste inlägg, så är det ju!) osv osv. De förstnämnda bloggare kan tjäna mycket mer pengar på sina bloggar då företagen heller vill synas på deras snyggt paketerade bloggar. Och jag håller med Sara och jag förstår hur företagen resonerar. Men där kommer sedan min invändning- som alltså inte är en invändning mot vad Sara säger utan en tanke som hon väcker hos mig.

Jag har ett heltidsjobb att gå till (när jag inte är föräldraledig) och 2 söner att ta hand om. En lägenhet att städa och allt som hör till som kräver högar av min tid. Och ni vet att jag ju så gärna vill träna också. Jag älskar att blogga. Jag har kommit fram till att jag verkligen vill fortsätta blogga, så många gånger som jag ändå ifrågasatt mitt bloggande. Jag redigerar inte mina bilder. Jag har inte ens Photoshop på min dator. Jag tycker faktiskt redan att använda vanlig kamera istället för iPhone och sedan ladda över bilderna tar lite för mycket tid och gör mig stressad ibland. Jag skulle älska att se min blogg som en fräsch tidning med en massa fina, proffsiga bilder med tillhörande piffiga texter i pastellfärger. Jag tror definitivt att jag skulle kunna lära mig att göra snygga kollage mm om jag tog mig tid att göra det.

Det jag följaktligen vill debattera är just denna tidsåtgång. Det verkar ha blivit någon slags standard att en blogg ska vara väldigt proffsig, men personligen är jag faktiskt rentav rädd för att senare ångra mig om jag nu skulle bestämma mig att börja lägga ännu mer tid på min blogg när barnen är små och jag är ung och frisk och kan spendera en massa tid ute i det riktiga livet. ”Tänk alla de hundratals timmar som jag la ner på min blogg!” Är det bara jag som ifågasätter den stora tidsåtgången när det gäller sociala medier? Jag bojkottade FB under ett år då jag tyckte att det inte gav mig något utan bara tog en massa tid. Nu är jag tillbaka lite grann (inte med någon större kraft dock), men vill inte skapa en FB-sida för min blogg även om jag egentligen ”borde” för att räknas som en av de seriösa. Ja, just det, Instagram också.

Sara pratar om hur träningsbloggare ofta är högutbildade och inte alltid ”är sin blogg” privat utan gärna håller sig lite anonyma. Jag tillhör dem. Jag har aldrig nämnt på mitt jobb att jag bloggar även om jag vet att min chef numera känner till att jag gör det. Och det är inget kontroversiellt i det då jag inte skadar min arbetsgivare genom att blogga om träning och småbarnsliv. Jag skäms inte för mitt bloggande, men samtidigt har jag verkligen inget behov av att basunera ut på mitt jobb att jag faktiskt bloggar. Det är två skilda världar för mig och jag är ändå 100% jag på både mitt jobb och här på bloggen.

Jag får ibland stora tankar om hur jag nu ska satsa ännu mer på mitt bloggande och utveckla ditten och datten. Sedan fortsätter vardagen och det känns jobbigt att sitta framför datorn när jag ändå har en härlig familj. Jag älskar att blogga- det är inte det som känns jobbigt- men jag vill inte låta min blogg sluka min person när jag är hemma. Förstår ni?

Detta är min upplevelse och jag märker att jag inte riktigt lyckas komma till punkt hur många tecken jag än skriver i detta inlägg. Men jag vill bara säga att jag mer än gärna läser proffsiga bloggar själv, men ser det som en osund utveckling att ”alla” borde paketera sin blogg till en felfri läsupplevelse av högsta kvalitet. Tänka på sitt egna varumärke hela tiden och ha en strategi. Det låter så bra och ja, jag vill gärna, men jag vill inte offra mitt liv utanför skärmen. Livet som för mig är det riktiga livet. Och, för att knyta ihop säcken här och för att ingen skulle missförstå: det är inte Sara som säger att man borde si och så med sin blogg utan det är hon som har koll på hur trenderna i bloggvärlden ser ut och som frikostigt delar med sig av dem. Lyssna på henne, hon är bra! Ut på en joggingtur med podcasts i öronen!

Author

10 Comments

  1. Så sant det du skriver, jag tänker att man får göra lite som man vill bara att man har ett syfte med bloggen. Att ha ett syfte gör det lite enklare för en själv. Syftet måste ju inte vara kommersiellt, man kanske inte vill tjäna pengar på sin blogg utan att det just bara är kul med skrivandet eller vad det nu kan vara. Jag älskar verkligen fina bilder och ibland händer det men hellre en mobil träningsbild en ingen bild och tiden framför datorn får inte ta överhanden.
    Däremot, vill man utveckla sin blogg och faktiskt bli uppvaktad av företag, då är det som Sara säger.
    En balans det där. Jag får många förfrågningar om bloggsamarbeten till Casall, givetvis gör en ”snygg” blogg det hela mer intressant, då lägger jag ner en stund och läser om även innehållet är intressant. Så fin design och bilder ihop med spännande innehåll är ur ett kommersiellt perspektiv ”Bingo”
    Fortsätt som du gör, heja dig:)

  2. För mig känns bloggandet mest som en social grej. Jag har lärt känna några människor med liknande träningsfilosofi och liknande träningsintresse. Är det för snyggt och proffsigt blir det opersonligt och inte det där ”lära känna” som jag är ute efter.

  3. Svår avvägning. Visst tilltalar de bloggar som ser proffsiga ut, men det får inte ta överhanden. Det får inte bli FÖR proffsigt, då blir jag avskräckt. Det blir som ett magasin istället – men jag vill ha det personliga som ibland tappas hos de som blir för proffsiga.
    Jag gillar också när det spretar lite. Det tilltalar mig mer. Jag är nog lite spretig själv som person. 🙂

    Sen beror det på vad man har för mål med sin blogg, och visst är det säkrt som minialthini säger ovan.

    Håller helt med dig om att bloggen inte får ta hur mycket tid som helst, och jag har också varit i ”borde jag satsa mer”-tankarna ibland men landar i att jag måste känna att jag själv har makten. Och ja, då får det landa i mobilbilder (snacka om skilnad i tidsåtgång!) och inlägg som ofta svävar ut ifrån en viss nisch.

    (nej, jag är inte träningsbloggare dock – livsstilsbloggare snarare där träning och hälsa är en aktiv del i det)

  4. Bra och tankeväckande inlägg!

    Utan min mobil hade bloggen blivit rätt tråkig, jag orkar inte släpa med mig kameran överallt och sedan ladda över bilderna, jag lägger redan ner så mycket tid!

  5. Intressanta frågor. Tror det kommer ner till syftet varför man bloggar. Är det för ett komersiellt syfte – att attrahera PT-kunder, klädsponsorer, reklam man bloggar eller för att locka så många läsare som möjligt? Om inget av dessa saker är viktigt (vilket är fallet för mig – jag bloggar för att jag tycker det är roligt att skriva och roligt att tänka träning och få läsa vad mina ”vänner” har för sig), då ser jag inget problem med fula matbilder och sneda träningsoutfits. Tror faktiskt att orsaken till att vi träningsbloggare ligger i lä är just det – vi har ett annat syfte.

  6. Ja, det är intressant det där. Och såklart individuellt. Vad en person tycker är bra och tilltalande med en blogg behöver ju inte delas av en annan. Där gäller det ju att veta själv varför man bloggar och vad man vill med det hela. Personligen älskar jag att ta foton och lägger nog mer tid på bilderna i varje inlägg än på sjläva texten, men det är helt enkelt för det är vad jag gillar allra bäst hos andra bloggar samtidigt som jag tycker det är så himla kul med fotografering :).

    • missagda Reply

      Jag är glad över att du tycker det är så roligt med bilder och göra dem så fina på din blogg! En fröjd för ögat! Men man ska inte känna sig tvungen att fixa så mycket.

  7. Bra inlägg, jag tänkte lite samma saker när jag lyssnade på den poden. Det är ju liksom skillnad på vad man har för syfte på något vis. Vill man få mycket erbjudanden så är nog utseendet mycket viktigare. Men för mig är det ibland intressantare med de bloggar som är lite mer ”som en själv”, som spretar lite, som har en vardag man kan relatera till som inte alltid är perfekta stylade bilder utan som är personlig, innehållsrik och varierande.

  8. Jag tycker det är en intressant tanke du väcker. Jag har suttit och tänkt fram och tillbaka hur jag ska göra med min blogg. Jag har haft dagbok på nätet/blogg sedan 99 och det går i perioder hur jag känner för det. Ett tag hade jag ambition att försöka få bloggen att bli större och visst började jag få mer erbjudanden vilket var roligt men jag kom också till insikten att det är inte roligt. Jag gillar själv inte bloggar som bara är tävling hit och dit och saker överallt utan jag vill läsa om den vanliga människan. Som du tex, att få ihop träning och vardag. Och det behöver inte alls vara perfekta bilder, kan faktiskt bli lite trött på detta jagande efter perfektion i allt. Vi är inte perfekta, vi är unika.

  9. Du gör det BRA som du gör det. Och OM du vill den dag du blir PT och väljer att det är det här du vill göra har du en fantastisk grund och upparbetade kontakter. Ditt tänkande balanserande av träning/ jobb/ familj/ inredning (saknar det nu 😉 ) / mode / mat/ mindfulness etc. Det i en ”Underbaraclara” förpackning -kan inte tänka mig mer inspirerande! Men nu -nöjd som det är och att du delar med dig av livets tankar 🙂

Write A Comment