Gamla meriter och löpning

Om du undrade om man kunde göra det, att leva på gamla meriter, så nja, egentligen inte även om det finns människor som faktiskt gör det. Vi PT:s stöter på många människor som gärna pratar om sina ungdomsprestationer och vill tillbaka, men glömmer bort + 20 år och lika många kilon eller en förlossning/knäoperation/längre sjukskrivning eller vad det nu må vara. Småbarnslivet till exempel. Maratonträning är inte lika enkelt med småbarn hemma och har du dessutom inte luftat dina löparskor på 10 år så kan du inte börja om där du lämnade.

Jag är just nu själv ett så himla tydligt exempel på exakt det här. Jag springer nu ofta igen (efter extrem trötthet pga felmedicinering för sköldkörteln + senare en bruten tå), men kämpar verkligen att komma upp till milen igen som någon slags standarddistans. Jag menar, jag kan självklart springa kortare än det även framöver, men jag vill ha milen som en enkel distans att bara stöka av, även på tom mage på morgonen till exempel (inte min starkaste gren). Och det är precis nu det är så enkelt att trilla dit: att börja tycka att man är dålig eftersom det ju tidigare gått. Jo, jag har sprungit massor av maraton och halvmaror, men precis allt har liksom förändrats efter det. Förutsättningarna är så annorlunda och att t.ex få till tillräckligt med sömn är ibland en helt omöjlig uppgift när vardagen springer på. För den springer definitivt snabbare än vad jag någonsin kommer att göra.

Mina trotjänare denna sommar: Merrell Agility Peak Flex. Rejälä, men ändå smidiga samt har bra utrymme för min onda lilltå.


Mitt i min strävan är jag dock oerhört tacksam över att överhuvudtaget kunna springa! Häromdagen sprang jag intervaller på löpband och det som fick mig att orka och svettas som en gris var just känslan av tacksamhet. Så underbart det är att ha två fungerande ben och kunna springa, absolut inget man ska ta för givet.

Author

Write A Comment