Det händer ständigt att folk frågar hur det är att bo så långt från stan (vi har ca 30 min med buss till Stockholm, så vi snackar ändå inte middle of nowhere här) och om det inte är ensamt att jobba mycket hemifrån. Och jag brukar svara med en kärleksförklaring till livet på landet. För det går inte en dag när jag inte tänker på hur bra det är för mig/oss är bo precis där vi bor, mitt i skogen, men ändå med gångavstånd till skola, affär och posten (Circle K). Med en stor tomt där grannens höns springer fria och älgar och rådjur hälsar på med jämna mellanrum. Med närheten till vattnet, både sjö och hav. Med så många fina stigar att springa och promenera på. Hästar och ridvägar, blåbärsskog, sandstränder och klippor.

Det fanns en tid när jag trodde att jag alltid vill bo med närhet till restauranger och fik. Nu styr andra saker. Här ute i skärgården har barnen mycket äventyr och utevistelse i skolan. Jag oroade mig för avsaknaden av lekplatser när vi flyttade hit, men cykelturer och skogsäventyr/ lek på stranden/ lek på vår egen tomt har slagit varje parklek med hästlängder. Jag går sällan i affärer numera. Det vi behöver brukar jag beställa på nätet eller så tar jag en runda på lunchen de dagar jag befinner mig i city och jobbar. Det räcker. Jag vill verkligen inte spendera så många timmar i affärer längre. Och gör man inte det så uppstår färre behov när man inte frestas hela tiden. Jag lever mitt liv mest i tränings- och ridkläder. Det är otroligt skönt! Jag är fortfarande mycket intresserad av mode, men då får jag ta på mig ”finkläder” de dagar jag jobbar i stan helt enkelt. No big deal. Förr la jag mycket pengar på dyra kontorsplagg såsom kavajer och sånt. Nu köper jag nog max 2 nya kavajer per år och lägger mina pengar mest på äventyr/resor/upplevelser/tjänster (samt på ridkläder ska erkännas).

Tempot är automatiskt lite lägre här ute. Jag vistas i skogen varenda dag, antingen i löparskor, plockandes blåbär eller med barn/häst. Är jag i skogen så är jag där. Jag tänker inte på nästa möte eller nästa mathandling. Nollställningen sker per automatik.

Jag går och petar på mina trädgårdsblommor, vattnar och plockar bort torra blad. Tråkigt, hade mitt 25-åriga jag tyckt; meditativt, tycker jag som 40-åring. Sticker jag ut på en löptur på kvällen så sätter jag på bastun för att kunna basta efter passet. Unnar mig en god dryck i bastun och bara njuter. Kanske bara 5-10 minuter, men verkligen utan att oroa mig för det som ska göras sen.

Med hästar är livet så harmoniskt. Jag mår aldrig så bra som när jag hänger med dem. Eller framförallt henne, min kloka vän T. Gammal och vis, men så pigg och energisk. Och med mina djurvän (inkluderat höns också) känner jag mig aldrig ensam.

Mår jag dåligt så åker jag till havet, oftast till klipporna på Björnö Naturreservat. Eller så springer jag i skogen. Och alltid mår jag bättre när jag kommer tillbaka.

Livet på landet kan beskrivas som otroligt vackert, naturnära, lugnt och harmoniskt. När jag väl har fått leva just det livet i några år så vill jag aldrig byta. Här mår jag så bra, även när den mörka vintern kommer och jag blir påmind om att vår väg inte har någon gatubelysning.

Author

Write A Comment