I fredags hittades Avicii död. En artist jag aldrig medvetet lyssnat på men ändå hört och gillat. Igår såg vi dokumentären Avicii: True Stories. Det känns så konstigt att jag nu efter hans död, först nu alltså, verkligen förstår vilken otroligt sympatisk kille han var och också vilket geni han var. Tyvärr blev det också väldigt tydligt hur fruktansvärt (!) dåligt denna person som fått ALLT man kan önska sig och drömma om i ung ålder mådde. Pengar och beröm betydde noll i slutändan. Det är smärtsamt att se dokumentären, men jag tror att framförallt ungdomar bör se den för att förstå livet lite bättre.

Jag vet inte om det var dokumentären eller den underbara vårsolen (sommarsolen?) som värmt oss denna helg som har fått mig att gå all in och bara njuta av det enkla. Det som betyder något är att vi som familj får fortsätta vara friska och röra på oss ihop, känna energin och kraften. Övriga familjen följde med mig till ridskolan igår och efter min ridning åt vi frukost på Siggesta Gård. Vi har satt upp studsmattan och hoppat ihop (vi vuxna kommer definitivt inte undan, tjatet är inte nådigt om vi försöker smita), sprungit och cyklat tillsammans, sopat altan, burit utemöbler, målat och polerat segelbåt, fikat utomhus x antal gånger… Imorse smet jag ut tidigt och fick mig dessutom en ridtur i skogen. Helgen som börjades med middag hos vänner avslutades med bastu och hämtpizza. Så mycket bättre än hummer och champagne på en lyxig restaurang. Alla dagar i veckan.

Author

Write A Comment