Det har gått två veckor sedan svärfar plötsligt gick bort. Från frisk, pigg och ytterst närvarande i vår vardag till borta för evigt. Vardagen rullar på och jag tackar barnen väldigt mycket för det. De underbara små. Sorgen har många skepnader och detta är något helt nytt för oss. ”Är det så här det känns?” liksom. Och så många frågor. ”Hur kunde det bli så här egentligen?” Vi hanterar alla sorgen olika och jag tror faktiskt inte riktigt hur jag egentligen gör det själv. Det är en lång process, tror jag.

Idag har det iallafall varit en lång dag. Imorse kom tårarna i tunnelbanan och så förtränger jag sorgen lite med jobb. Jag väljer att jobba mycket med mina kunder nu också. För att det är det jag älskar. Och det är klart att jag flyr lite. Naturligt, skulle jag tro. Och med barnen är allt mer eller mindre som vanligt. Vi uppskattar vardagen med dem lite extra.

På lunchen hade jag bokat in mig på Soma Move på UCSP. Yogatillstånd med mycket närvaro, men svettigare och även bitvis pulshöjande. Jag har nog aldrig behövt ett träningspass lika mycket som jag gjorde detta. Pånyttfödd efter lunchen och även hjärtat har känts lättare.

Förresten. Idag har min PT Heidi fått en liten dotter. När jag såg det så kom tårarna igen. En gammal stjärna släcks, nya tänds. Livet. ❤

Tillsammans med Frida (instruktören på passet) efter Soma Move. Och så min standard-efter-träningen-lunch från Panini.

20140325-191207.jpg

20140325-191222.jpg

Author

1 Comment

  1. Förstår att sorgen är stor för er och det låter som att du bearbetar den på ett naturligt och sunt sätt. Fint då med lyckostunder i form av träning och budskapet om att en bebis har fötts.

    Styrkekram till dig!

Write A Comment