Category

passionstories

Category

Har du en plats eller aktivitet som återställer dig efter en stressig dag? Jag tror att det är viktigt att ha något som gör detta med en.

Idag hade jag en väldigt stressig morgon och förmiddag och jag jobbade både på busshållplatsen och bussen och fick springa mellan platser för att hinna. Väckarklockan hade ringt tidigare än vanligt också, för att hinna med mig själv och barnen innan jag skulle åka in till stan. Mannen hade åkt redan före 6, så honom avundas jag inte.

Men så kom jag hem och slängde av mig kavajen. På med träningskläder och promenera raskt till stallet för att hämta min fyrbenta träningskompis som just nu behöver promenera över blåbärsris och ljung för att lyfta på benen. Precis där och då, mitt bland de gula löven och när jag vid matpausen (beta gräs) borrar mig in i hennes päls, så känner jag hur allt är bra igen. Det går inte att förklara riktigt, men jag blir lugn igen. Att jag sedan jobbat hårt igen och ofta dessutom med två jobb spelar ingen roll när jag med jämna mellanrum får nollställa på detta sätt.

Nu ska det lagas middag för familjen (ska testa tomatsoppa med pasta för första gången) och stressnivån kommer att åka upp igen. Men vid 19-tiden sätter jag mig i bilen och brummar iväg till ridskolan, utan att ha radion på i bilen. Kör gärna i tystnad. Och då får jag avsluta dagen med att jobba och svettas en timme på hästryggen. Allt blir återigen bra och oftast somnar jag med ett leende på läpparna. Detta är vad kombinationen av passion, motion, djur och natur gör med en. Det är kärlek.

Det är svårt att sätta ord på de känslor som jag får när jag håller på med min ungdoms kär hobby ridning, litegrann som en nybörjare på nytt efter en 20 års paus. Jag kan bara så varmt rekommendera att väcka liv i ett gammalt intresse när möjligheterna för lite mer egentid kommer igen efter småbarnsåren. Ännu bättre om det är ett intresse som gör att du också rör på dig (träning som man längtar efter blir oftast av!), men oavsett om det är att samla på frimärken eller spela basket så är det något speciellt med att känna igen alla känslorna från barndomen/ungdomen som får blomma upp igen. I mitt fall, med stallivet, kommer även alla dofterna. Så mycket minnen!

Igår hälsade jag på hos en gammal kompis från stallet. Ingen av oss hade egna hästar på den tiden, men nu har min vän M haft egna hästar i över 10 år. Efter att ha fikat rabarberpaj fick jag känna på lite torktumlarkänslor på lilla tickande tinkerhästen ”York”. Är van att sitta på större hästar nu, men ack så underbart det var att rida, även om jag nästan var illamående efter att mest ha ridit i arbetstrav (dvs sitta och skumpa) på lilla ”ponnyn”. Synd att vi bor i olika länder för jag hade varit välkommen att rida så ofta jag vill. Tur att jag iallafall har mina medryttehästar hemmavid.

Något annat jag gjort så mycket som yngre är att bada bastu och bada i havet med vänner. Flera gånger i veckan på sommarlovet gjorde vi det, alltid. Under dessa dagar i mina föräldrars stuga har jag bastat efter varje löppass (eller ok, båda två. Det blev inte fler även om omgivningarna är som gjorda för löpning.) och så också med mina guddotter och hennes mamma, min kära vän. Jag tror faktiskt inte man kan må bättre än man för efter löpning, bastu + dopp i havet!

Rubriken är helt sanningsenlig, men ändå inte. För visst är jag helt blåslagen på insidorna av låren och på skuldrorna + benen och sittknölarna har gjort fruktansvärt ont. Men i själen har jag varit och är mycket lycklig! Efter en 20 års paus har jag nämligen börjat rida regelbundet igen, tack vare min fina man som jag fick en plats i en vuxengrupp av i 40-årspresent. När jag var ung så kan jag inte minnas att jag någonsin fått blåmärken dock (nu alltså även från skyddsvästen, två rejäla ”sugmärken” på ryggen fick jag), men det är väl så när kroppen också åldras. Inte så lite heller på 20 år.

Men det är väldigt kul att ta upp en gammal hobby. Jag började i en ”vanlig” grupp direkt, dvs inga nybörjare, och oj vad trött jag var efter 10 minuters trav och lite galopp på det! Trött i både benen och lungorna trots att jag springer regelbundet. Galet. Och att som en gammal hästtjej få känna hur kläderna luktar stall igen. Det är ren och skär lycka det.

Jag hade gått och funderat ett tag på att ta upp min gamla hobby, men till slut var det mannen som fattade beslutet åt mig och gjorde jobbet när det gäller att hitta och få en ledig plats någonstans. Det betyder väldigt mycket för mig. ‘

Går du och funderar på att blåsa liv i ett gammalt intresse så kan jag inte säga annat än: Go for it!