Category

outdoorstories

Category

Sedan mina barn kunde gå så tog jag dem till skogen. Vi har packat matsäck efter matsäck och fyllt termosar med choklad. Stekt pannkakor på stormkök och täljt pinnar för korv och pinnbröd. Sovit i tält på tomten, på camping. Gått korta leder som blivit lite längre för varje år. Idag, när äldsta sonen är 9 år gammal, kan jag äntligen vandra med honom på riktigt. På riktigt så som i att jag också behöver kämpa och blir trött, så att det även blir ett riktigt äventyr för mig. Det är ett mål jag haft länge och som plötsligt blev verklighet. Fast inget hände ju plötsligt, det är ju ett arbete som tagit 9 år också. Och jag ska tillägga att jag för det mesta även njutit massor under resans gång under dessa år! I naturen har barnen alltid blivit lugnare, mer kreativa och bråkat mindre. Alltid. Det är ju sånt naturen gör med en.

I höstas imponerade barnen på oss när vi hajkade i Alperna. Dock utan packning då, men med desto fler höjdmeter. Jag har också upptäckt att de mer eller mindre springer igenom en led upp till en mil utan att ens bli trötta. Och det är inte så konstigt då båda ju håller på med idrott. Det handlar bara om att få de att tycka om att gå (eller springa) och ibland hjälper man till med en lek eller en skatt bakom ett träd. Och fika ska man alltid ha med sig såklart.

Hursomhelst. I helgen vandrade jag och Storebror Värmdöleden i två delar. 13 + 15 km under lördag & söndag blev det med en natt i tält mitt i skogen med ett vindskydd som enda ”facilitet”. Kök och vatten inklusive diskvatten bar vi med oss på ryggen. 12 kg vägde sonens rygga (min vägde 7 kg mer pga jag bar all mat och vårt tält), men det var ingen större utmaning för honom visade det sig. Det visade sig också att hans inte-så-gamla vandringsskor redan var för små, men inte ens det fick honom att gnälla. Jag tror det var stoltheten som var hans drivkraft- och glädjen! Han VILLE verkligen göra detta och var den som var drivande i att det blev av.

Jag älskar ju själv vandring och har gjort det i alla möjliga former i både berg och skog, utomlands och hemma, med tung och lättare packning, nätter i tält, på halm i ett gammalt stall (detta häftiga var i Alperna när vi gick runt Mont Blanc) eller hotell. Det fina med att vandra/ hajka är att det finns en form för alla. Man kan också göra sitt konfirmationsläger vandrandes i Lappland- det gjorde jag! Så för mig som mamma är detta den finaste gåvan, att få uppleva riktig vandring med mitt barn.

Som säkerhetsåtgärd hade vi med oss första hjälpen kit, dubbla mobiler och powerbank och mannen var hemma och hade kunnat åka och hämta oss vid behov om vi behövt avbryta. Dessutom går Värmdöleden genom civilisationen flera gånger även om skogspartier och fält utgör största delen av sträckan. Jag hade inte tagit sonen till vildmarken ännu, men detta arrangemang var alldeles lagom och fortfarande spännande.

Denna text skrev jag igår på Instagram och det visade sig att informationen behövdes då många cyklister inte kände till det.

Hej cyklist! 🚴🏼‍♀️🚴🏼‍♂️ Ser du en häst framför dig så tänk på att det är ett flyktdjur. Hästar som rids ute på vägarna är oftast trafiksäkra gällande motorfordon, men cyklar har ju ingen motor som hästar kan höra. Det är där flyktinstinkten kan kicka in och olyckor händer. Cykel i sig är inget läskigt, men en cykel som dyker upp från ingenstans kan vara mycket skrämmande. I värsta fall går det illa för både hästen, ryttaren och cyklisten om hästen får panik. I all välmening (jag har absolut inget emot cyklister och har aldrig haft, viktigt att betona 😘) så ber jag er cyklister att alltid sänka farten när ni närmar er en häst + prata gärna. Prata redan på avstånd, men skrik inte. En förvarning är oftast vad som behövs för att hästen inte behöver bli rädd. Kommer cykeln bakifrån så hinner vi som sitter på hästen då vända hästen lite så att den ser cykeln. Den kanske inte reagerar alls då eftersom den i god tid får koll på att det bara är en cykel som närmar sig och inget farligt rovdjur. Vi får alla plats och med mer kunskap kan vi förhoppningsvis skippa olyckorna och bara njuta av den fantastiska naturen vi har i Sverige 😊

Ps. Sprid gärna bland dina cyklande vänner. Tack 🙏🏻

Är inte det ljuvligt med lite värme igen, så säg! Vi bor i villa med stor tomt och plötsligt har man mycket mer utrymme när trädgårdsmöblerna åker fram och grillen går varm. Vår stora altan blir som ett andra vardagsrum, barnen badar och på gräsmattan liras det fotboll och badminton. Och så flyttar jag delvis ut min träning till trädgården, med kettlebells, gummiband, boxningssäck och TRX. Barnen hänger ofta på träningen, åtminstone en stund. Bästa tiden på året!

 

Ett tydligt vårtecken är när alla mina små burkar och lådor med odlingar åker ut och får stanna över natten pga frosten äntligen är borta. Jag brukar så frön av alla dess sorter, både blommor och örter. Blommor köper jag i princip i blindo, bara öser på med fröpåsar och det brukar bli bra ändå. När det gäller örter så är det basilika, persilja, dill, sallat och gräslök. Bland det bästa av utbuden av frön och tillhörande prylar samt jord tycker jag har Ica Maxi, men även Lidl är ett hett tips (ett tips från min mamma från början), så jag brukar åka dit någon gång i april och efter det köpa resten på Ica Maxi (eller Plantagen alt. Blomsterlandet).

I trädgården är det oömma kläder som gäller, helst funktionella arbetskläder såsom arbetsbyxor med paddings på knäna, gummistövlar och handskar för ändamålet. Just vadderade knän är en riktigt avgörande grej faktiskt. Så. Mycket. Skönare! engelbert strauss har bra utbud av den här typens kläder och det bästa i mitt fall är att kläderna fungerar lika bra i stallet. Dessutom finns en massa funktionellt och fint till barnen, kläder som fungerar lika bra i trädgården, stallet och skolan.

De som byggde huset och bodde här innan oss har planerat de permanenta odlingarna så att det alltid är något som blommar i trädgården, från tidig april till sen höst. Dessutom har vi ett hav av vitsippor på våren som ingen ju har planterat med flit någon gång, men som ju är så otroligt fint. I några år har jag nu haft en magnolia-buske som mått sådär, men efter en flytt till en soligare plats förra året så ser det just nu lovande ut.  Jag har inte speciellt gröna fingrar, men vår trädgård klarar sig tydligen ändå. Och ogräs och sånt- det bara blundar jag för så är det problemet löst. Mannen brukar ställa upp och klippa gräset- jag har väl gjort det 3 gånger nu under våra 5 år i huset.

Årets första blommor som tittar ut i april ser man här ovan och den sista höstblomman som man ibland fortfarande får njuta av när det redan är snö.