Category

outdoorstories

Category

Jag skulle ljuga om jag sa att jag gillar att vara ensam med barnen på helgerna, men som polisfru är jag väldigt van vid att göra det rätt så ofta. Nyckeln för mig är att hitta en huvudaktivitet för varje dag, ett litet äventyr helt enkelt. Och så har vi träningar (fotboll, hockey och innebandy) och i princip varje helg brukar något av barnen vara bjudet på kalas.

Jag tänkte att ni skulle få hänga med oss en helg, så här kommer några rader om helgen som var.

Lördagar kl 8 är det hockeyträning för lillebror. På plats ska man vara senast en halvtimme innan och sedan gäller det för oss föräldrar att bälja i sig kaffe i kafeterian för att väcka liv i sin egen kropp medans barnen öser på för fullt. Jag älskar att mina barn älskar sin hockey så mycket, men jag ogillar såklart de tidiga morgnarna. På söndagar tränar storebror, också klockan 8. Sömnbrist är alltså ett faktum även för föräldrar till lite äldre barn…

Någon timme skärmtid för barnen före lunch, lite mat och sedan var det dags för en av oss att byta om till ridkläder. Eftersom lillebror fick en ny cykel i veckan så ville han cykla och storebror fick rida medan jag promenerade och joggade bredvid.

I stallet ingår också alltid att göra iordning hästen, ge mat, mocka och göra höpåsar. Något mina barn åtminstone än så länge tycker är helt ok att göra. För mig är allt detta meditativt. Dessa ridturer i naturen och stunder ihop i stallet är något av det bästa jag vet.

Väl hemma blev barnen snabbt rastlösa och jag frågade om de ville baka. Jag lärde ut hur man bakar en enkel sockerkaka och så serverades det fika en stund senare.

Bastubad och tv-tittande fick avsluta dagen. Jag sträckkollade på Elitryttarna -Stallet, en dokumentärserie om några svenska elitryttares hästskötare. Otroligt välgjort och intressant. Och vilket jobb de gör, i princip dygnet runt. Respekt!

Söndagen flöt på på ungefär samma sätt fast dagens huvudaktivitet var kalas för lillebror istället för stall och ridning. Under tiden passade jag och storebror på att åka till havet och picknicka. Planen var att sitta på en brygga, men den iskalla vinden gjorde att vi fick söka skydd bakom ett litet omklädningsrum på stranden där vi spridde ut termosar med varm choklad och kaffe samt gårdagens hembakta kaka med vispad grädde. Min kloka son konstaterade att det inte alltid är så lockande att lämna soffan och paddan och åka på en utflykt men att det i slutändan alltid är väldigt trevligt. Precis så är det, och samma gäller en löptur eller promenad vill jag lägga till.

Sonen har fått fina vandringsbyxor av Haglöfs. Robusta, men smidiga. Jackan är en vattentät vindjacka från Haglöfs likaså. Jag är svag för ”vuxenfriluftskläder i miniatyr” på mina barn! Både funktionellt och snyggt/gulligt/tufft på en och samma gång.

Väl hemma, efter mathandling och pakethämtning på vägen, tände vi brasan och jag satt och läste en stund. 10 sidor i min bok räknar jag som en bra läsdag. Så är det numera. Typ 15 sidor under en hel helg.

Som eftermiddagsmellis gräddade jag finska karelska piroger som hela familjen älskar (och som lillebror kallar pedagoger).

Dessa små kallas cocktailpiroger. Eller cocktailpedagoger, beroende på vem du frågar.

När mannen kom hem så bastade vi. Det jag glömde nämna var att jag mitt i allt det intensiva (men ändå härliga) med barnen fick mig ett 40 min gympass på SATS. Tacka vet jag MiniSATS!

Och så överlevde jag även den här helgen! Roligt men intensivt, som det brukar.

Jag har spenderat helgen i naturvackra Järvsö. Temperaturen var ungefär som i november i Stockholm, men höstfärgerna var vackra. Tid att vandra i naturen, umgås med vänner, ta in allt, basta och äta god mat. En riktig energipåfyllning. Järvsö ligger dryga 3 h bort från Stockholm med tåg och jag upplever även tågresan väldigt avslappnande om man köper lite tidningar, godis och kaffe och bara tar det lugnt.

Här kommer en enkel mindfulness-övning som jag ledde under vår dagstur i lördags. Vi valde att använda 3 sinnen, ca 5 minuter var, men givetvis kan man addera fler. Övnigen går ut på att du bara fokuserar på ett sinne i taget och tar in allt genom det. Vi började med att känna fötterna och underlaget, hur skorna känns i foten, temperaturen, hårt/mjukt/sviktande osv. Alla gick tysta och tog omvägar över blåbärsris och klippor för att få in mer intryck. Efter ca 5 minuter bytte vi till att lukta på allt. Vårt gäng gick runt och luktade på träden, mossan, svamparna… såg nog rätt så tokigt ut, men vi var ensamma i skogen då. Slutligen lyssnade vi. Ett fallet träd mot ett levande kan knarra som gångjärn, vinden hördes i lövträden, vi hörde varandras steg. Det naturliga hade varit att fortsätta 5 minuter med synintryck, men vi hade bestämt oss för 3 sinnen och fick börja prata igen efter 15 minuter och tillsammans beundra det vi såg. Efter en sådan här övning är man mycket mer inne i skogen på rikitigt och väldigt medveten om allt runt omkring sig. Medan man gör övningen är det också i princip omöjligt att oroa sig för det som varit eller det som komma skall. Rekommenderar varmt att testa.

Lunchen i lördags blev kantarellsoppa som tillagades i trangiakök samt rostade mackor gjorda i mackjärn över öppen eld.

Just mackjärn fastnade jag för och köpte ett sådant till familjen senare samma dag när vi besökte en höstmarknad i Järvsö.

Mina vandringsbyxor är en stretchig, slimmad variant från Haglöfs (modellen heter Mendi Mountain Pant) och de är så otroligt mjuka och sköna att man faktiskt skulle kunna springa i dem. Ett välkommet tillskott i min garderob efter att mest ha använt Fjällrävens stela, vaxade variant. Inga vinterbyxor dock, så jag körde med underställsbyxa under, vilket också fungerar bra då tyget i byxorna är stretchigt. Jackan är ur Haglöfs L.I.M-kollektion och har några år på nacken. Den har jag även på mig när jag rider i spöregn. En superduperlätt vind-och regnjacka som andas maximalt.

Jag inser att jag inte hunnit uppdatera bloggen på 5 dagar även om det känns som att jag skrev något igår. Denna vecka har jag inte bara mina barn utan även en fyrbent kompis att ta hand om. Och mina besök hos henne i stallet brukar ta runt 3 timmar… Och så har jag varit två dagar i stan och jobbat + ska resa bort i helgen och behöver både handla & packa inför resan. Vissa veckor går det i ett helt enkelt. Men, jag är inte det minsta stressad! Delvis beror det på hjälp med barnen (tack svärmor!), men en stor bidragande faktor är mycket tid i naturen. I söndags fick jag och mannen lite tid för oss själva och valde att åka och promenera i Hellasgården (översta bilden). Mina ridturer avverkas alla (förutom onsdagskvällarnas ridskolelektion) i skogen, vid havet och på grusvägar. När sonen spelar fotboll så springer jag vid havet.

Naturen har en sådan fantastisk nollställande kraft och jag ska aldrig flytta någonstans från landet! Här är det fridfullt, hit når inte stressen även om man ibland har mycket att göra!