Category

outdoorstories

Category

Bloggen är tillbaka från sommaruppehållet och kamerarullen full av bilder från många sommaräventyr. Några av dem vill jag berätta lite mer om för att förhoppningsvis kunna inspirera även DIG och DIN familj.

Ett sådant äventyr som inte var speciellt svårt att få till var paddling i Marvikarna. Marvikarna är tre smala sjöar nära civilisationen men ändå i vildmarken. Naturen kommer en nära inklusive bävrar, diverse fåglar, näckrosor mm.

Vi hyrde två kanadensare i Åkers Styckebruk (nära Mariefred) och paddlade en mil längs sjöarna innan vi slog läger för natten och paddlade sedan tillbaka dag 2. Man kan även hyra vagnar för de korta övergångarna mellan sjöarna (ca 20-50 m), men vi plockade bort lite vattendunkar, tält och annat tungt och lyckades utan problem bära kanoterna dessa korta sträckor. Kanotkungen, som uthyrningsfirman heter, hyr ut allt från stormkök, tält och sovsäckar om man behöver det, så tröskeln för att kunna göra en sådan här grej är inte så hög även om man inte skulle ha så mycket friluftssaker hemma.

Orienteringen är enkel och det är omöjligt att paddla vilse då sjöarna är långsmala som en å och man bara följer med. Det finns otaliga lägerplatser inklusive eldplats och badmöjligheter längs vägen och vi både kokade mat på stormkök och tände en brasa samt tog uppfriskande badstopp längs vägen. Man måste inte planera stoppen i förväg. Fördelen med paddling är att man kan ha med sig lite mer vikt än när man vandrar och i vårt fall möjliggjorde detta ett större tält samt luftmadrasser för oss vuxna att jämföra med ett trångt vandringstält och tunnare liggunderlag. Snäppet bekvämare således och inte helt lika fysiskt heller även om definitivt en hel del arbete för kroppen.

Denna upplevelse kvalar definitivt in på toppen av alla sommarens äventyr även om vi även vandrar, tältat och roadtrippat i sommar. Vi kommer definitivt att köra en repris sommaren 2021!

Medans ”alla” känner till Hammarbybacken så är det färre som har koll på Bruket, en skidbacke i Järfälla nära Görvalns slott. Här är det perfekt att kombinera ett besök på slottet (eller den närliggande foodtrucken) och träna i skidbacken. Förutom att gå eller springa upp så finns det lite olika MTB-slingor däribland även sådana som passar barn som är vana cyklister. Här tar man sig upp på egen motor längs en slingrande bana och uppe på toppen finns eldningsplats, bänkar och bord samt möjlighet att slänga sopor.

Vi cyklade ca 5-6 km t.o.r till Bruket och körde banan upp till toppen idag. Mina barn som är 7 resp 9 år älskade detta. Med i vårt sällskap hade vi även en orädd kille som är 6 år och det gick lika bra för honom.

Från att ha åkt på skidsemester till fjällen (i Finland) eller Alperna varje år och varit frälst i snowboard fram tills jag fyllde 30 (är 42 nu) så har jag de senaste åren återupptäckt berg på sommartid. Återupptäckt för att jag faktiskt har spenderat tid i Alperna på sommaren (och bl.a vandrat runt Mt Blanc) och vandrat och tältat på fjäll i Lappland osv. Men av någon anledning slutade/pausade jag och nu återupptäcker jag allt sånt ihop med barnen. Det är som de har öppnat mina ögon igen och det bästa är att så mycket av det fina finns nära oss, i Sverige och tillochmed i Stockholm!

Inte ens det att vi för det mesta fick hällregn på oss gjorde upplevelsen sämre på något sätt. Eller som Storebror säger: ”Bra att det regnar! Det gör cykelupplevelsen bättre!” Och lerigt blev det!

Sedan mina barn kunde gå så tog jag dem till skogen. Vi har packat matsäck efter matsäck och fyllt termosar med choklad. Stekt pannkakor på stormkök och täljt pinnar för korv och pinnbröd. Sovit i tält på tomten, på camping. Gått korta leder som blivit lite längre för varje år. Idag, när äldsta sonen är 9 år gammal, kan jag äntligen vandra med honom på riktigt. På riktigt så som i att jag också behöver kämpa och blir trött, så att det även blir ett riktigt äventyr för mig. Det är ett mål jag haft länge och som plötsligt blev verklighet. Fast inget hände ju plötsligt, det är ju ett arbete som tagit 9 år också. Och jag ska tillägga att jag för det mesta även njutit massor under resans gång under dessa år! I naturen har barnen alltid blivit lugnare, mer kreativa och bråkat mindre. Alltid. Det är ju sånt naturen gör med en.

I höstas imponerade barnen på oss när vi hajkade i Alperna. Dock utan packning då, men med desto fler höjdmeter. Jag har också upptäckt att de mer eller mindre springer igenom en led upp till en mil utan att ens bli trötta. Och det är inte så konstigt då båda ju håller på med idrott. Det handlar bara om att få de att tycka om att gå (eller springa) och ibland hjälper man till med en lek eller en skatt bakom ett träd. Och fika ska man alltid ha med sig såklart.

Hursomhelst. I helgen vandrade jag och Storebror Värmdöleden i två delar. 13 + 15 km under lördag & söndag blev det med en natt i tält mitt i skogen med ett vindskydd som enda ”facilitet”. Kök och vatten inklusive diskvatten bar vi med oss på ryggen. 12 kg vägde sonens rygga (min vägde 7 kg mer pga jag bar all mat och vårt tält), men det var ingen större utmaning för honom visade det sig. Det visade sig också att hans inte-så-gamla vandringsskor redan var för små, men inte ens det fick honom att gnälla. Jag tror det var stoltheten som var hans drivkraft- och glädjen! Han VILLE verkligen göra detta och var den som var drivande i att det blev av.

Jag älskar ju själv vandring och har gjort det i alla möjliga former i både berg och skog, utomlands och hemma, med tung och lättare packning, nätter i tält, på halm i ett gammalt stall (detta häftiga var i Alperna när vi gick runt Mont Blanc) eller hotell. Det fina med att vandra/ hajka är att det finns en form för alla. Man kan också göra sitt konfirmationsläger vandrandes i Lappland- det gjorde jag! Så för mig som mamma är detta den finaste gåvan, att få uppleva riktig vandring med mitt barn.

Som säkerhetsåtgärd hade vi med oss första hjälpen kit, dubbla mobiler och powerbank och mannen var hemma och hade kunnat åka och hämta oss vid behov om vi behövt avbryta. Dessutom går Värmdöleden genom civilisationen flera gånger även om skogspartier och fält utgör största delen av sträckan. Jag hade inte tagit sonen till vildmarken ännu, men detta arrangemang var alldeles lagom och fortfarande spännande.