Category

lifestories

Category

Aldrig tidigare har vi varit ett helt lov bara hemma utan att åtminstone ha rest till Finland, men nu har barnen fått vara hemma i hela 2 veckor. Och det känns… Vi vuxna har ju jobbat och inte bara varit, men barnen börjar nu tära på varandra och det gäller att hitta på aktiviteter åt dem så tiden inte bara spenderas framför skärmen. Och hockeyträningarna hålls som vanligt, som tur är. Ingen ungdomssport är så intensiv som ishockeyn tror jag bestämt.

Förutom att vi har läst och kollat på film och åkt skridskor på allmänhetens åkning så har barnen fått rida lite grann. Jag försöker hitta på saker för att få ut dem och en stund kan de faktiskt roa sig med att skotta snö eller borsta rent studsmattan av snö.

Jag, till grunden en ganska orolig och äventyrlig själ som vill resa mycket, har trivts hemma i soffan (och i stallet!) extra bra, men för barnens skull lär detta vara sista lovet som vi ”hemestrar”. Det behöver inte alltid vara utomlands, absolut inte, men någonstans för ett miljöbyte behöver vi helt klart åka. En annan grej som jag tänkt på var att stanna hemma och kunna vara spontana och träffa en massa kompisfamiljer. Men när ingen annan har ju spontanutrymme (dvs alla andra är bortresta och fullbokade med aktiviteter) så summerar vi att vi inte fått till en enda spontanmiddag eller -fika med vänner. Lite snopet, men jag förstår ju att det blir så.

Jag har iallafall sovit 9,5-10 timmar varenda natt. Varit ute i dagsljus och rört på mig varenda dag. Ätit godis så det sprutar ur öronen på mig (jag köpte 2 boxar tomteskum á750 gram i förrgår och nu är det nästan slut) , lagt pussel, kollat på dokumentärer och läst böcker. Återhämtning var viktigaste målet för ledigheten och det har jag/vi uppnått, men för barnens rastlösa själars skull välkomnar vi nu vardagen med alla sina aktiviteter igen. Och vi välkomnar våren med några fler miljöombyten/resor än vi fått de senaste 2 månaderna. Vi är redo helt enkelt!

Ett nytt år har börjat och vi PT’s kan kavla upp ärmarna om vi vill. För januari är hektiskt! Dock jobbar jag inte så mycket med min firma nu, så jag håller det på en lagom nivå. Och alldeles lagom nivå har det varit över jul och nyår också. Just julen har vi kommit fram till är bäst när man får ha lugn och ro, inga tider att passa, absolut inte flänga runt, göra det som faller oss in. Hösten blir alltid så intensiv till slut och det enda vi längtar efter är återhämtning. Många sömntimmar och ett lugnare tempo.

Just återhämtning är så otroligt viktigt för att vi ska hålla. Jag vill därför också ge det som mitt nyårstips som PT till dig som läser, istället för att hitta på en utmaning eller deklarera träningsmål av olika slag. Glöm aldrig att du orkar mycket, oftast mycket mer än du tror, men du behöver återhämtning för att inte krascha. Tumma inte på sömnen och ha en oplanerad stund varje dag. Gör något som ger dig energi- eller gör ingenting om just det ger dig energi!

Jag välkomnar 2019 med öppna armar för min egen del. Jag står inför en intensiv jobbperiod pga vissa förändringar och jag tycker det är bara roligt. Jag utmanar mig själv med att bli mer strukturerad för att hålla ihop allting. Jag behöver jobba lite smartare och effektivare, men jag kommer inte att låta det inte resultera i fler timmar än vanligt. För de timmarna behövs för barnen (att vara hockeyförälder till 2 är ett heltidsjobb, I tell you! Men tur att vi är 2 vi med.) och Familjen AB, men också lika mycket för mina timmar i stallet och på hästryggen, i löparspåret och skogen. Jag förtjänar några lunchpass i dagsljus och jag förtjänar en långpromenad med en podd i öronen. Min kropp förtjänar bra mat, mycket växtbaserat, mindre annat, men samtidigt förtjänar mina smaklökar söta upplevelser utan förbud.

Allt detta ser jag fram emot väldigt mycket, hela paketet!

Nyårsaftonens söta upplevelse var denna underbart goda daimcheesecake.

Jag kan iochförsig inte minnas att jag någonsin har stressat inför julen (förutom när vi hade tentor innan jul på tekniska högskolan), men ju äldre jag blir desto mer undrar jag vad julstress egentligen kommer ifrån. Skapar inte vi det själva? Jag personligen älskar att köpa julklappar och börjar ofta redan i oktober eller ännu tidigare. Handlar allt på nätet, från soffan. Julmat känns inte viktigt och vi behöver inte ha allt på bordet (vi handlar oftast i två omgångar innan jul och jag försöker göra det mitt på dagen en vardag alternativt beställa vissa saker på nätet, gärna från lokala producenter) och baka är inte min grej. På jobbet är det oftast färre möten precis dagarna innan jul. Vi i familjen flänger inte runt hit och dit utan gillar att ta det lugnt hemma. Vi skickar 3 julkort för äldre personer i vår närhet som vi vet blir glada av det. Det räcker. Så kanske är det för att vi väljer att skippa en del måsten såsom bjuda hem folk på adventsfika (det var ju det där med att baka inte är något större intresse) eller också vägrar jag att dras med i någon slags hysteri. Jag vet faktiskt inte, men jag känner lugnet.

Idag har jag hunnit med både yoga, en uteritt i skogen samt bastu + suttit i soffan och mumsat på choklad ihop med familjen. Det är nästan svårt att klämma in fler avkopplande aktiviteter på en dag.

Morgonen började med att Anna & Sporthälsa hade bjudit in till morgonyoga på The Lobby på Regeringsgatan. En skön start på dagen och jag blev påmind om hur jag borde göra morgonyoga oftare (gör det i princip aldrig).

Anna, jag och Karin efter morgonens yoga.

På lunchen blev det lite spontanridning för mig i soligt, krispigt vinterväder och efter skolan drog jag och lillebror till en lokal matmarknad och handlade massor av godsaker från Värmdö (utan stress!) medan mannen körde storebror till hockeyträning. Förresten så är det många som tycker synd om oss som ”måste” hänga i ishallen varje dag. Där om någonstans blir jag lugn. Jag hinner sitta och dricka kaffe, skriva i mina anteckningsböcker och givetvis kolla på barnen när de tränar. På hemvägen pratar vi i bilen och transportsträckorna förvandlas till tid för samtal. Hockey är en fantastisk sport! Visserligen tidskrävande, men den svetsar också ihop barn och föräldrar och ger oss vuxna möjlighet att varva ner medan vi väntar på barnen. Jag är väldigt glad över att just mina barn valde hockeyn!

Om du känner julstress, kommentera gärna för vad och varför! Jag är uppriktigt nyfiken. Och om du nu känner som du gör så finns det inget som du själv kunde välja att låta bli att göra?