Category

lifestories

Category

Deppiga tider nu. Så otroligt tungt vissa dagar. Mitt svåraste är att komma upp på morgonen. Vissa dagar skulle man bara vilja fortsätta sova och liksom vakna på andra sidan, tiden EFTER Covid19.

MEN det är nu det är så viktigt att orka göra saker och medvetet hitta glädjeämnen i vardagen. Vi har alla saker vi tycker extramycket om. Allt är inte möjligt att genomföra, men mycket roligheter går att få till.

Att vi mår bättre i naturen är vetenskapligt bevisat och just därför (och för att det råkar vara en av mina bästa grejer, men tyvärr inte alltid hela familjens) har vi avverkat hela 3 olika naturreservat och hajkat under påskveckan. Barnen orkar och vill numera springa leder där man tidigare fick dra fram dem. Och varje gång vi tar oss ut så blir det lyckat. Utan undantag, skulle man kunna säga.

Vi har också börjat grilla regelbundet, vilket alltid är ett säkert sommartecken. Igår fick vi ett bud från Lönneberga och barnen hade kompisar här och jag kan säga att kycklingspetten med chili & ingefära och lårfileerna försvann illa kvickt. Och mer hade barnen gärna velat ha!

Ännu en må-bra grej för mig och barnen är ridning. Storebrorsan fick en lektion häromdagen. Första gången sedan en längre vinterpaus pga huvudfokus på ishockeyn. ”Roligt!” var hans uttalande. Precis vad som var målet. Och jag själv rider på som vanligt. 3-4 gånger i veckan blir det för närvarande och det är ganska lagom.

Sist men inte minst: vi har blivit med två kissekatter. Hurra! Två killar som vi adopterat från ett katthem. Jättespännande och faktiskt en helt ny värld för mig.

Har du klart för dig hur du prioriterar i ditt liv? Jag vet inte hur många gånger jag hört att det ”kört ihop sig” och att träningsveckan därför inte blev som planerat. Vill du träna så måste du kanske tacka nej till något annat för att hitta tillräckligt många luckor i din kalender eller kanske tackar du bara nej till bil/tunnelbana och använder dina muskler istället och slipper röja nya luckor i kalendern.

För mig personligen har yoga varit en sådan sak som inte blir av så mycket som jag skulle vilja och det är ju då väldigt lätt att säga att man ”inte hunnit”. Fast jag har bara tackat ja till fel saker. Nu har jag börjat tacka nej till t.ex återhämta mig i soffan på kvällen eller handla mat på kvällen (handlat mer på nätet den senaste månaden) och istället tackar ja till 60-75 min yoga en kväll i veckan.

Genom att tacka nej till samma typ av saker så har jag också fått in 2 ridlektioner per vecka, vilket är något jag verkligen VILL tacka ja till.

När mina PT-klienter ”inte hinner” träna så brukar jag be dem att bokföra vad tiden gått till under en vecka. Sedan är det bara att ta 3 olika överstrykningspennor och använda en färg på det som är nödvändigt (t.ex lämna barnen på morgonen, läsa läxor med dem, skjutsa dem till hobbyer osv), sådant som du vill ha i ditt liv och sådant som inte är så prioriterat. Den tredje färgen dvs ”inte prioriterat” dominerar inte sällan våra kvällar t.ex. Medvetenheten hjälper oss att prioritera om.

Ett annat råd jag alltid ger är att lite är bättre än inget. Är det nödvändigt att skjutsa till barnens idrott men inte helt nödvändigt att kolla på träningen hela tiden (brukar vara uppskattat av barnen om man kollar åtminstone lite grann!) så kanske du kan jogga 30 minuter medan barnet tränar. Eller köra lite cirkelträning. 8 stationer á 45 sekunder med 15 vila emellan x 3 varv tar 3×8 minuter = mindre än en halvtimme och kan innefatta ett helkroppspass.

Vi trillar alla dit då och då, men om du några gånger per år funderar på dina prioriteringar så kommer du automatiskt att fatta beslut som är bra för dig.

Bild: Anna Lissjanis på vårt Frisk och Stark Familj event där jag ledde familjeyoga.

Hej kära läsare! Detta blir ett försök att knyta ihop säcken för 2019. Ingen krönika, men några tankar. Jag har velat uppdatera här många gånger, men kraften har inte funnits där. November och december 2019 blev tunga och jag har förstått nu hur jag legat på gränsen av mitt orkande en längre tid men ändå fortsatt framåt. Till slut tar det stopp. Jag borde förstått det när jag aldrig blir pigg även om jag sover 11 timmar per natt (vilket händer ett par gånger i veckan), när jag inte orkar träna, när jag konsumerar socker och kaffe i tid och otid och skippar ibland en måltid då jag helt enkelt inte orkar laga lunch till mig själv även om jag är hungrig (resultatet blir då väldigt mycket en Kexchoklad någon timme senare), när huvudvärken blir en ständig följeslagare. Jag borde självklart förstått. Jag borde stannat upp tidigare och plockat bort något.

Så julen har kanske inte heller varit vad jag hade önskat, men jag har haft tid att reflektera (och må dåligt, vilket man också måste göra ibland för att kunna må bättre) och också fatta ett smärtande beslut. Jag har under nästan hela 2019 åkt till ett stall där jag tagit hand om en kär ponny som min egen och utvecklats tillsammans med honom. Satsat massor av tid och pengar. Jag kan inte fortsätta att åka till flera stall utan måste välja det som är nära, vilket jag nu har gjort. En smärta och lättnad på en och samma gång. Men jag har en medryttehäst kvar och jag kommer att fortsätta träna dressyr. Jag kan också besöka min ponny och hjälpa till ibland.

Samma gäller mitt PT-jobb. Jag kommer bara att ta emot klienter på Ingarö under 2020. Här kanske någon tänker att varför ett extrajobb överhuvudtaget, men jag vill säga att jag från dag 1 har älskat att jobba som PT och det ger mig energi. Jag kommer att fortsätta, men bara skala bort transporterna som tär.

2019 lärde mig också tydligt att livet är kort. 3 människor i min närhet rycktes bort för tidigt. Jag har genom det känt ännu starkare hur vardagen är det riktiga livet och hur det är ett privilegium att få ha ett jobb, ett hus, en familj och befinna sig mitt i vardagskarusellen. Dessa fantastiska barn och att få vara en del av deras liv. Livet som hockeymamma är så fruktansvärt roligt samtidigt som det är tidskrävande (idag tex behöver vi vara vid ishallen ca 14:30- 18:30, på annandagen spenderade vi 9 timmar på en cup osv osv). Jag behöver planera min tid noggrannare, ta hjälp där det går. Vi står utan vardagshjälp och det kostar på. Taxi-verksamheten med barnens idrotter är det vi behöver tänka smartare kring för att få det att fungera och jag har nu redan tagit tag i detta. Det kommer att bli bra.

Vi har fått uppleva mycket, både nära och längre bort. Som jag brukar säga så ligger äventyret oftast runt hörnet, vilket jag tycker är viktigt att komma ihåg när man har barn. Medvetet har vi inte rest bort detta jullov utan gjort utflykter till skogen, stallet, simhallen, Livrustkammaren en kort bussresa bort och så vidare. Och uppehållet från ishockeyn var 24-25/12, så träningarna rullar på som vanligt. Vi har rest bort under alla andra loven och har några resor bokade till nästa år. Det älskar hela familjen och det vill jag fortsätta med, men i lagom dos. Att stanna hemma en ledighet som vi valde att göra nu kan också sänka stressnivåerna på ett bra sätt.

Jag älskar mitt liv oändligt och är tacksam för allt jag har. Det har vänt nu och energin börjar förhoppningsvis flöda åter. Det är av en anledning jag inte kunde förmå mig att skriva detta inlägg tidigare även om tanken har funnits där. Det är först nu när det har vänt som jag kunde hitta energin.

Önskar Dig ett lyckligt 2020, ett år fyllt med sådant som just Du har valt och som får Dig att må bra!

Ps. Bilden är från ett av jullovets äventyr.