Category

lifestories

Category

Häromdagen pratade jag med en PT-klient som precis fyllt 40 om just hur det är att bli 40. Jag är ju lika gammal själv, även om 39-år i dryga 2 veckor till. Det händer såklart inte saker bara över natten när man fyller 40, men eftersom det lätt bli en liten wake up call (man blir medveten om att inte vara en ungdom längre, även om jag själv tror det om mig själv ibland) så är det naturligt att reflektera över kroppen och knoppen och alla förändringar som hänt.

Nedan är lite saker som jag kan konstatera har hänt just med mig:

  • Hetsar inte upp mig av minsta lilla. Lyckas hitta perspektiv oftare än när jag var yngre.
  • Är dock fruktansvärt blödig och tårarna rinner dagligen, mest av tacksamhet kring barnen och att få leva i landet Sverige. Så har jag inte alltid varit.
  • Smink trollar inte längre bort allting. Rynkorna sitter där de sitter (kråksparkar för min del) och jag har accepterat att de gör det.
  • Jag har blivit en långsammare löpare (hänger givetvis ihop med att jag både tränar mindre i mängd och mindre tufft)
  • Som en person som alltid haft samma klädstorlek som vuxen (oavsett hur jag tränar eller äter) så har jag upptäckt att jag tex har ett par jeans som inte tillåter blodet att cirkulera i benen. Tidigare var de bara tajta, men ändå ok.
  • Kroppen har också ändrat form. Jag tänker inte försöka med tvång ändra den tillbaka. Värdesätter fikastunder med godsaker av olika slag, men älskar å andra sidan träning över allt. Men precis så har jag alltid tänkt, det är bara att kroppen inte funkar likadant längre.
  • Bryr mig mindre om vad andra tänker.
  • Oroar mig mer för pension och framtida ekonomi överhuvudtaget. Har verkligen aldrig tidigare oroat mig för ekonomin, men nu kan jag liksom inte släppa det. Känner nog mest mitt ekonomiska ansvar inför barnen och deras framtid.
  • Möjligheten att vistas i naturen dagligen väger tyngre än möjligheten att äga designerväskor och sånt. Därmed inte sagt att man ibland inte kan välja båda, men jag vet ändå vad som betyder mest.
  • Får inte längre en chock när jag tex konstaterar att jag skulle kunna vara mamma till min frisör. Börjar liksom vänja mig.
  • Lägger ner betydligt mer tid på andras än min egen träning (barnen & PT-klienterna)
  • Förstår tydligare för varje dag att man inte kan leva på gamla meriter.
  • Förstår och tänker på att livet kan ta slut/ ändras drastiskt idag. Har därför tvingat mig själv att bli bättre på att leva i nuet.

Året är inte slut än, men novemberregnet piggar inte upp direkt, så jag behövde skriva ett positivt inlägg. 10 bästa saker som hänt i år är en lista jag såg på någon blogg för flera flera månader sedan och nu känner jag att det är dags att använda just det kortet. Sakerna kommer utan inbördes ordning.

1. Alla resor med mina barn. 4 fina resor har vi gjort med dem i år och jag älskar varje sekund med dessa nyfikna själar! Bilden ovan är från Kos i september när vi körde vattengympa ihop. På Kos testade de också fish spa.

2. Stora familjen på besök. Som bäst var vi 14 pers som sov över i vårt hus och det var inte ens trångt (även om huset inte är stort).

3. Skolstart för storebror. Roligt för hela familjen med läxläsning och alla reflektioner.

4. De vardagsinsikter och känslor av tacksamhet som infinner sig bara man stannar upp.

5. Min professionella utveckling i år. Har vågat kliva utanför min bekvämlighetszon några gånger och ångrar det inte.

6. Barnens idrott. När lillebror äntligen fick börja sin hockey fylldes hela vårt hem med glädje och stolthet.

7. Midsommar med fantastiska vänner.

8. Vandra Värmdöleden med min man.

9. Sommaren på Ingarö och i Stockholms skärgård. Visserligen ingen enskild sak som hänt, men en av de bästa sakerna i år är helt klart att vi utforskade skärgården riktigt ordentligt i somras. Vi hyrde stuga på en camping, bodde i tält på en annan, seglade runt öar och sov över i en mysig gästhamn, testade alla restauranger och fik vi kunde hitta.

10. Sparar på denna och skriver om det lite senare. Kanske kan jag då berätta något otippat; kanske blir det något helt annat än vad jag tänker och hoppas på just nu ikväll. En cliffhanger helt enkelt. Har hört att läsare gillar det.

Jag valde en bild från förra helgen till detta inlägg, om en stund ute med barnen. Den passar lika bra för att visa något som är viktigt.

Den här helgen har jag ägnat mig åt sådant som verkligen är viktigt för mig. (Och inga bilder blev tagna.) Jag tog en semesterdag i fredags och flög till min bästa vän. I 1,5 dygn hängde vi och bara var. Drack prosecco i mysbyxor och åt chips & godis, åt lunch på en inglasad uteservering med kamin, tog en långpromenad i skogen och åt sedan en vegetarisk middag på en mysig restaurang och drack lite mer prosecco (det var en ny dag, jag dricker aldrig mängder. Vill bara vara tydlig med det på en hälsoblogg). Vi pratade, pratade och var tysta, mindes gammalt och planerade nytt genom att boka hotellnätter mitt i natten. Jag hann också prata mycket med min guddotter som redan är en självgående ung individ, snart 12-år-gammal. 1,5 dygn är en kort tid, men man kan fylla den väl och känna att den ändå räcker långt.

När jag i eftermiddags kom tillbaka till mitt älskade Ingarö och min familj så var det första jag gjorde att byta till löparkläder och sticka ut med ett av barnen på cykel. Ett perfekt sätt att umgås, motionera och få frisk luft på, allt på samma gång. Denna vecka har jag inte hunnit träna annat än ett pass pga kvällsjobb och det kändes verkligen prioriterat att få komma ut i löparskor. Och när jag bara har ett barn med mig i taget så blir det alltid fina diskussioner. Är så otroligt tacksam över allt det fantastiska som jag får dela med mina barn. Nu har 5-åringen ”lärt sig spela ishockey” på Hockeyskolan (läs: lärt sig åka skridskor) och det leendet vittnar om lycka och stolthet större än det ryms i den lilla 117 cm kroppen. Han berättar också om sin idrottslek där de gjort vissa övningar så att de blir starka. Han ville förlänga vår cykel/löptur när jag först hade tänkt vända. Jag tackar inte nej och känner mig så lyckligt lottad som faktiskt kan springa, har vänner och familj och har landat på en så perfekt plats på jorden, på vår lilla ö. Alldeles perfekt för just oss, även i mörkaste november när man måste springa med pannlampa om klockan passerat fyra på eftermiddagen.