Category

lifestories

Category

Det fina citatet såg jag på ett skyltfönster i Nyköping där vi spenderade vår helg. Hela helgens tema var för mig att göra det bästa och roligaste av situationen och då passade detta fina citat så bra! Vi var nämligen på hockeyläger för sonen och att mestadels spendera en hel helg i en kall ishall kan lätt kännas som slöseri med tiden, men jag/vi kände att vi lika gärna kunde göra något roligt av det. Så vi åkte hela familjen! Barnen gillar att bo på hotell och så kunde jag och lillebror hitta på lite aktiviteter medan storebror tränade hockey och pappan hejade. Fast vi två hejade också. Jag får rysningar av denna fina sport och hur klokt tänket kring barn- och ungdomshockeyn är idag. Alltså verkligen klokt, utvecklande och inkluderande! Så tacksam!

I samma idrotshallskomplex (Rosvalla) där sonen spelade fanns en bowlingbana och vi körde bowling både lördag och söndag med lillebror. Vi åkte in till den otroligt mysiga staden (se bara på bilderna!) och fick lite gratis turistande på annan ort på köpet. Jag handlade mössa och solbrillor (prioriterar annars aldrig att gå på stan utan använder nätet) och så valde vi lördagsgodis med stor noggrannhet och storhetsvansinne och lillebrors ögon verkligen glänste: ”mamma, du är så snäll!”. Ibland så… Och så viktigt med enskild mamma-son-tid utan broren.

Biomys med popcorn på kvällen, härlig hotellfrukost efter ett kort gymbesök (för mig) och lek med hockeybarnen på lunchen. Vi vuxna lärde känna andra föräldrar bättre, vilket gör det roligare under vinterns träningar. Trötta men lyckliga när vi väl kom hem, men den som tycker synd om hockeyföräldrar utspridda i kalla ishallar i vårt avlånga land kan faktiskt sluta nu. Det blir vad man gör det till och barnens glädje är alltid den bästa glädjen för en förälder!

Det händer ständigt att folk frågar hur det är att bo så långt från stan (vi har ca 30 min med buss till Stockholm, så vi snackar ändå inte middle of nowhere här) och om det inte är ensamt att jobba mycket hemifrån. Och jag brukar svara med en kärleksförklaring till livet på landet. För det går inte en dag när jag inte tänker på hur bra det är för mig/oss är bo precis där vi bor, mitt i skogen, men ändå med gångavstånd till skola, affär och posten (Circle K). Med en stor tomt där grannens höns springer fria och älgar och rådjur hälsar på med jämna mellanrum. Med närheten till vattnet, både sjö och hav. Med så många fina stigar att springa och promenera på. Hästar och ridvägar, blåbärsskog, sandstränder och klippor.

Det fanns en tid när jag trodde att jag alltid vill bo med närhet till restauranger och fik. Nu styr andra saker. Här ute i skärgården har barnen mycket äventyr och utevistelse i skolan. Jag oroade mig för avsaknaden av lekplatser när vi flyttade hit, men cykelturer och skogsäventyr/ lek på stranden/ lek på vår egen tomt har slagit varje parklek med hästlängder. Jag går sällan i affärer numera. Det vi behöver brukar jag beställa på nätet eller så tar jag en runda på lunchen de dagar jag befinner mig i city och jobbar. Det räcker. Jag vill verkligen inte spendera så många timmar i affärer längre. Och gör man inte det så uppstår färre behov när man inte frestas hela tiden. Jag lever mitt liv mest i tränings- och ridkläder. Det är otroligt skönt! Jag är fortfarande mycket intresserad av mode, men då får jag ta på mig ”finkläder” de dagar jag jobbar i stan helt enkelt. No big deal. Förr la jag mycket pengar på dyra kontorsplagg såsom kavajer och sånt. Nu köper jag nog max 2 nya kavajer per år och lägger mina pengar mest på äventyr/resor/upplevelser/tjänster (samt på ridkläder ska erkännas).

Tempot är automatiskt lite lägre här ute. Jag vistas i skogen varenda dag, antingen i löparskor, plockandes blåbär eller med barn/häst. Är jag i skogen så är jag där. Jag tänker inte på nästa möte eller nästa mathandling. Nollställningen sker per automatik.

Jag går och petar på mina trädgårdsblommor, vattnar och plockar bort torra blad. Tråkigt, hade mitt 25-åriga jag tyckt; meditativt, tycker jag som 40-åring. Sticker jag ut på en löptur på kvällen så sätter jag på bastun för att kunna basta efter passet. Unnar mig en god dryck i bastun och bara njuter. Kanske bara 5-10 minuter, men verkligen utan att oroa mig för det som ska göras sen.

Med hästar är livet så harmoniskt. Jag mår aldrig så bra som när jag hänger med dem. Eller framförallt henne, min kloka vän T. Gammal och vis, men så pigg och energisk. Och med mina djurvän (inkluderat höns också) känner jag mig aldrig ensam.

Mår jag dåligt så åker jag till havet, oftast till klipporna på Björnö Naturreservat. Eller så springer jag i skogen. Och alltid mår jag bättre när jag kommer tillbaka.

Livet på landet kan beskrivas som otroligt vackert, naturnära, lugnt och harmoniskt. När jag väl har fått leva just det livet i några år så vill jag aldrig byta. Här mår jag så bra, även när den mörka vintern kommer och jag blir påmind om att vår väg inte har någon gatubelysning.

Jag tror det är Isabella Löwengrip som sagt meningen ovan (jag vill minnas att jag hörde det när jag lyssnade på Framgångspodden) och jag gillar verkligen det jag hörde. För visst är det så att livet inte blir så bra om vi bara lever för semester och ledighet.

Igår började jag jobba och barnen började fritids. Skolan börjar på onsdag. I 10 veckor pusslade vi så att barnen kunde vara lediga. Av dessa veckor var jag ledig i nästan 6 då jag också kunde ta lite föräldradagar för att dryga ut min semester. Under dessa 10 veckor hann vi skapa oss en annan typ av vardag med rutiner som att bada och äta glass 2 gånger om dagen, minst. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände något motstånd alls när nu den ”riktiga” vardagen närmade sig efter världens längsta och varmaste sommar. För vilken underbar sommar vi haft med resor, bad i både pool, hav & sjö, stug- och tältliv, lite segling, ridning, sovmorgnar, vänner på besök osv osv. Jag kunde inte ha önskat mig mer.

Nu gäller det att vara medveten kring sina rutiner från början för att de ska få en att må bra. Jag vill verkligen inte lägga mina kvällar på nätsurf till exempel. Jag måste aktivt välja bort sådant innan jag faller dit. Jag gillar inte matlagning i vardagen när man är stressad och eftersom jag vet det så är det smart att lägga ner lite mer tid på söndagar och göra storkok så att vi bara kan plocka fram mat under åtminstone ett par middagar i veckan. Ska jag få in lite träning så måste jag även planera in lunchträning. Och jag vet att mina lunchpass, framförallt om de sker ute i naturen, är som en liten minisemester i vardagen. Samma gäller när vi gör utflykter med barnen och när jag är med hästar. Jag vet att jag inte behöver någon semester om jag får fylla mina dagar med saker som dessa och om jag dessutom försöker minimera stressmoment såsom matlagning. På jobbet vill jag vara på hugget och vara med och påverka så mycket som möjligt, vilket jag hittills alltid fått göra. Det gör att allt känns mer meningsfullt och jag känner mig mer delaktig och automatiskt gillar det jag gör. Dagarna går fort och jag känner mig mer energipåfylld än dränerad.

Själv använder jag mycket papper och penna och skriver listor för att medvetandegöra mig själv och planera. Det passar inte alla, men jag brukar ändå be mina PT-kunder att testa det när vardagen väller över och träning och goda vanor inte verkar få någon plats i det stressiga livet.

De lugna stunderna med kaffekoppen i handen på en brygga behöver inte alls vara över på ett tag. Jag har förmånen att kunna jobba mycket hemifrån och med en sjö runt knuten har jag faktiskt möjlighet att ta en kaffepaus med semesterkänslor även nu när jobbet har börjat. Problemet är bara oftast att jag inte gör det, men sådant är ofta upp till oss. Vi måste själva skapa det liv vi vill ha, det vi inte behöver ta semester ifrån.