Category

healthstories

Category

Jag har testat en ny sportklocka (från 2018), Huawei GT Sportwatch, och levt med den dygnet runt i någon månad. Här kommer jag nu att sammanfatta mina erfarenheter. Som en tidigare Apple Watch-användare är det första jag reagerade på att till skillnad från Apple Watchen, som ska laddas varje dag, behöver Huaweis klocka ”aldrig” laddas. I strax över 2 veckor höll batteriet för mig och då är jag inte ens första användaren av klockan dvs den kom till mig begagnad! Mycket skönt för användaren!

Man kan själv enkelt välja utseendet för urtavlan i displayen och jag fastnade för den som syns på översta bilden. Lite klassiskt utseende som passar bättre på kontoret till vanliga kläder även om klockan i sig är sportig. Klockan har en touch screen och det är helt självinstruerande att tex just byta utseende för urtavlan. Jag är ju en typisk person som inte orkar kolla i manualer! Dock måste jag säga att jag behövde ta en snabb till för att lära mig hur man startar ett träningspass, men det har verkligen varit det enda. GPS:n fungerar klockrent och det är enkelt att registrera sina träningspass!

Annat som klockan helt automatiskt registrerar är pulsen och så också sömnen om du sover med klockan på. Mycket intressant att se mängden lätt/djup/REM-sömn och för mig blev det så att jag utmanade mig själv att sova längre (vilket de flesta inkl mig behöver!) då klockan så tydligt visade mina staplar på sömntimmar.

Klockan kopplas till Huaweis egen Health-app och där kan man se all statistik såsom just sömn, puls, träning, steg, km. Det går också att ställa in klockan så att den vibrerar när telefonen ringer eller när du går meddelande på mobilen. Klockan är vattentålig och passar även för simning.

Summa summarum så är detta en prisvärd (ca 2500kr) sportklocka som verkligen imponerar med sin långa batteritid och är enkel att använda och stödjer flera olika sporter såsom löpning, cykel och simning. Det finns även skinnarmband att köpa till. (Den ska man dock inte simma med.)

Vi människor älskar när någon säger till oss hur vi ska göra. En PT ger dig ett program eller ett kostschema och följer du det så ”lyckas” du. En sanning med modifikation. Livet är nämligen inget program eller kur och förr eller senare så stöter du på hinder som tvingar dig att frångå de rutiner du har bundit dig till att följa. Det kan vara sjukdom eller jobbresa som rubbar din balans och efter det är det många som ”glömmer bort” sina rutiner. Så jag önskar att jag kunde plantera en känsla och attityd hos människor istället för att bara ge ett program. Och tro mig, jag jobbar på det med mina PT-klienter och också med denna hemsida, jag försöker. Jag hoppas att jag själv kan agera förebild, en som lever livet helt vanligt med fika och diverse utsvävningar (som några vill kalla det), men som känner starkt för rörelse och friluftsliv och vill göra det så ofta som tillfälle ges. Och just det, det där tillfället ger du oftast själv dig själv och ingenting blir förstört om du t.ex brukar morgonträna, men missar det en morgon (eller fem för den delen) pga ett tidigt möte eller barnens sjukdom eller vad det nu kan vara. Kärleken till det du älskar att göra och som får dig att må bra försvinner inte bara du avviker från något du brukar göra. Jag tänker t.ex själv att jag är en löpare, fast sanningen är att jag inte sprungit en hel mil sedan någon gång i våras. Hypotyreos har satt käppar i mina hjul och jag har fått pausa från löpningen och sedan hålla på lugnare än jag gjort tidigare och exakt så har det varit under mina graviditeter och efter förlossningarna. Men aldrig har jag velat sluta även om det kan ha gått två månader utan ett enda löpsteg. Ingen tvingar mig tillbaka utan det är själva känslan jag kan få av löpning som alltid tar mig tillbaka.

Det som fick mig att skriva detta inlägg var en kommentar på Instagram om hur jag ”tränar så mycket” och ”hur jag hinner”. Min första reaktion var en tanke: ”Men när har jag ens tränat senast?”. Jag har nämligen inte satsat på något på väldigt länge (statistiken i SATS-appen: 22 träningstillfällen under 2018 är inte speciellt upplyftande om man mäter i termer av prestation) och planerar inte min träning utan tänker rörelse i dagsljus varje dag. Det kan vara en rask morgonpromenad i skogen, en halvtimmes lunchjogg, en ridtur + en massa stallarbete som absolut kan likställas med promenad eller skidor i 40 minuter, vilket det blev idag på lunchen. Och visst att längdskidor och jogg är träning, men jag vill bara ut och röra på mig. Jag tar på mig underställ och sportbh redan på morgonen om jag jobbar hemifrån och resten blir liksom av sig självt. Jag bygger knappt någon kondition (utan underhåller en basnivå), men däremot en grundhälsa och välmående. Det är själva stadiga grunden och också min mentala boost. Det händer att grunden byggs på med riktig träning såsom marklyft och knäböj målmedvetet (förra våren, tränade med PT i 10 veckor, sedan inga marklyft) eller 10 chins som mål (i juni 2018. Sedan jag nådde målet innan midsommar tror jag inte jag har gjort en enda chins. Program och galna kurer är som sagt inget hållbart.. men visst är chins en grym övning som jag kan längta till ibland!).

Vad jag vill sagt med detta är att jag önskar att fler förstod att hållbara hälsosamma vanor inte är lika med strikta dieter och noggranna programmeringar. Sådant kan behövas mot specifika mål, men i livet i stort behöver du hitta din motivation och glädje för rörelse i det som på riktigt gör dig glad. Gör med fördel olika saker och stressa inte om rörelse inte blir av ibland. Du är inte summan av dina workouts, men det är alltid härligt att unna sig rörelse och dagsljus.

Som PT med blogg får jag en del böcker skickade till mig från förlag och PR-byråer och så älskar jag böcker privat också och har en större bok- än klädkonto tror jag. Vågar nog påstå att jag läser varje dag faktiskt, åtminstone en stund. Så ja, böcker är fint!

Det är många hälsoböcker jag börjar läsa men ger sen upp. Ofta är det för mycket påståenden i stil med ”detta funkar för mig” alternativt att författaren är känd och snygg och har därför släppt en träningsbok utan att egentligen vara någon riktig expert. När jag fick hem boken Slutbantat av Erik Hemmingson så konstaterade jag dock direkt att han vet vad han pratar om. Han har forskat på övervikt i tiotals år och hänvisar noggrant till olika forskningsresultat runtom i världen. Erik skriver i sitt förord:

Som forskare har jag också ett ansvar att se till att allmänheten får tillgång till ny kunskap på ett lättfattligt och överblickbart sätt, vi forskar ju trots allt med skattemedel. Här är mitt bidrag till den dialogen.

Jag började läsa boken i lördags morse under sonens ishockeyträning och kunde inte gå och lägga mig innan jag hade läst ut boken samma kväll. Detta händer med väldigt få böcker och då är det ändå en hel del böcker som jag läser eller skummar varje år. Sunt förnuft och faktabaserad kunskap präglar boken. Den ger också läsaren konkreta tips för ett hälsosamt leverne. Erik berättar hur kroppen är skapt för att göra allt för att lagra fett och hur svårt det faktiskt är att kämpa emot just det. Han förklarar hur stor påverkan dina gener och din tidiga barndom har för vikten (jag trodde ärligt talat inte det innan jag läste boken) och man lär sig mycket om hormoner och vad de gör med din kropp. Jag tillhör dem som aldrig någonsin har bantat och förstår efter att ha läst boken varför jag inte behövt det. Erik pratar om en ”set point” som är den vikt kroppen själv vill ha och genom upprepande bantningskurer ökar du ditt set point ju mer du bantar dvs kroppen söker sig naturligt mot en tyngre vikt, men bara upp till en viss punkt. Mitt set point har inte ändrats uppåt eftersom jag aldrig försökt rubba det. Äter jag en stor efterrättsbuffé så förbränner kroppen extra den dagen eftersom den vet att någon svält inte är att förvänta dagen efter. Har du däremot rubbat ditt system med just svält så funkar inte regleringen av förbränningen som den ska.

Erik Hemmingson ser på vikten och hälsan ur ett helhetsperspektiv med en stor vikt på sömnens och stressens påverkan på din hälsa (och vikten) utan att glömma det mentala och sociala heller. Allt hänger ihop och även om boken handlar om bantning så handlar den egentligen om hälsa i stort. Jag som PT hade stor behållning av boken, men jag tror att alla som är det minsta hälsointresserade har det.

I slutet av boken ger Erik rekommendationer till vad du ska fylla din kyl och skafferi med och jag gillar att han här tar hänsyn till hela hälsoaspekten inklusive miljöpåverkan. Han rekommenderar grönsaker och rotfrukter i säsong och skriver följande om kött:

Om du äter kött, prioritera kvalitet över kvantitet! Forskning visar tydligt att det inte är hälsosamt vare sig för oss eller vår planet att äta stora mängder kött. Försök använda kött som smaksättare eller ett tillbehör, snarare än basen i måltiden.