Category

Hästar och ridning

Category

Det är sista november idag. November är den månad på året jag minst gillar. Men visst överlevde jag i år igen. Mörkret faller tidigt, dimmiga dagar redan före tre på eftermiddagen. Tröttheten tar över.

Men visst kan en novembervecka även GE energi. Trots min motvilja till aktivitet denna månad har den här veckan just bevisat det ovanstående: massor av energi av att vara utomhus.

Veckan började med minusgrader och frost. Kupévärmare som ska kommas ihåg, vinteroverall plockades fram, frusna fingrar som skruvar dit broddar på en iskall hästsko. Man kan välja att bara se det negativa. Men vilka vackra promenader och ridturer det blir ändå! Underbart. Men kallt.

Och så kom regnet igår. Efter stormvindarna som hade rivit sönder hagar i stallet. Med iskalla fingrar fick jag laga dem och den planerade ridturen fick bli en kortare promenad från marken. Men jag har ridit alla andra dagar denna vecka, så vad gör det! Imorse var jag ute med detta gosedjuret. Han må se för liten ut för mig, men det är han inte. Vi galopperade igång dagen på grusvägar och vips så glömde jag bort igen att hata november. Och hata, det gör jag förresten inte. Bara ogillar lite till och från.

Att få umgås med hästar är magiskt. Jag blir så lugn. Jag är så tacksam för möjligheten att få umgås med hästar och rida flera gånger i veckan. SÅ tacksam!

En annan sak som alltid lyfter mig och gör min dag är löpning, även fast man inte kan tro det då jag hade kunnat springa så mycket oftare. Men idag på lunchen tog jag rygg på mannen och sprang genom skogar i en dryg halvtimme. Tröttheten jag hade i kroppen igår kväll är som bortblåst och det bara bubblar inom mig inför en helg som strax börjar.

Ni kan se på bilderna att frosten är just nu ett minne blott. Hårda vindar och spöregn fick vi på oss, men när man väl springer så gör det inte så mycket. Det svåra är att komma iväg och där hjälptes vi åt. Jag drog med mannen och sedan drog han mig runt löpturen.

Tacksam för att bo här vi bor. Naturen gör det varenda gång, får oss att må bättre!

Jag är delvis ledig (jobbar 3,5 dagar på distans) på höstlovet och vi befinner oss i Finland. Jag och barnen har bokat in oss på en massa ridning och hittills har jag fått uppleva den mest fantastiska frihetskänslan man kan känna på hästryggen: full galopp på en stubbåker! Stora åkrar att rida på är i sig en dröm och något jag inte har tillgång till hemmavid (man får ju inte rida på andras åkrar, utan sådant ska man få tillstånd till från ägaren). Jag har ridit dressyr och sedan bara släppt loss ordentligt med fartfyllda galopper. Hästtjejen 12 år inom mig vaknar till liv och känner sig lycklig!

Imorse blev det bockkalas på ponnyn som inte syns på bilderna (pga jag var själv) och det är ett rent under att jag inte flög av utan fick endast en stukad tumme av första bocken som kom utan förvarning. Living on the edge 40+ style. Jag känner att jag lever.

Har du en plats eller aktivitet som återställer dig efter en stressig dag? Jag tror att det är viktigt att ha något som gör detta med en.

Idag hade jag en väldigt stressig morgon och förmiddag och jag jobbade både på busshållplatsen och bussen och fick springa mellan platser för att hinna. Väckarklockan hade ringt tidigare än vanligt också, för att hinna med mig själv och barnen innan jag skulle åka in till stan. Mannen hade åkt redan före 6, så honom avundas jag inte.

Men så kom jag hem och slängde av mig kavajen. På med träningskläder och promenera raskt till stallet för att hämta min fyrbenta träningskompis som just nu behöver promenera över blåbärsris och ljung för att lyfta på benen. Precis där och då, mitt bland de gula löven och när jag vid matpausen (beta gräs) borrar mig in i hennes päls, så känner jag hur allt är bra igen. Det går inte att förklara riktigt, men jag blir lugn igen. Att jag sedan jobbat hårt igen och ofta dessutom med två jobb spelar ingen roll när jag med jämna mellanrum får nollställa på detta sätt.

Nu ska det lagas middag för familjen (ska testa tomatsoppa med pasta för första gången) och stressnivån kommer att åka upp igen. Men vid 19-tiden sätter jag mig i bilen och brummar iväg till ridskolan, utan att ha radion på i bilen. Kör gärna i tystnad. Och då får jag avsluta dagen med att jobba och svettas en timme på hästryggen. Allt blir återigen bra och oftast somnar jag med ett leende på läpparna. Detta är vad kombinationen av passion, motion, djur och natur gör med en. Det är kärlek.