Sedan mina barn kunde gå så tog jag dem till skogen. Vi har packat matsäck efter matsäck och fyllt termosar med choklad. Stekt pannkakor på stormkök och täljt pinnar för korv och pinnbröd. Sovit i tält på tomten, på camping. Gått korta leder som blivit lite längre för varje år. Idag, när äldsta sonen är 9 år gammal, kan jag äntligen vandra med honom på riktigt. På riktigt så som i att jag också behöver kämpa och blir trött, så att det även blir ett riktigt äventyr för mig. Det är ett mål jag haft länge och som plötsligt blev verklighet. Fast inget hände ju plötsligt, det är ju ett arbete som tagit 9 år också. Och jag ska tillägga att jag för det mesta även njutit massor under resans gång under dessa år! I naturen har barnen alltid blivit lugnare, mer kreativa och bråkat mindre. Alltid. Det är ju sånt naturen gör med en.

I höstas imponerade barnen på oss när vi hajkade i Alperna. Dock utan packning då, men med desto fler höjdmeter. Jag har också upptäckt att de mer eller mindre springer igenom en led upp till en mil utan att ens bli trötta. Och det är inte så konstigt då båda ju håller på med idrott. Det handlar bara om att få de att tycka om att gå (eller springa) och ibland hjälper man till med en lek eller en skatt bakom ett träd. Och fika ska man alltid ha med sig såklart.

Hursomhelst. I helgen vandrade jag och Storebror Värmdöleden i två delar. 13 + 15 km under lördag & söndag blev det med en natt i tält mitt i skogen med ett vindskydd som enda ”facilitet”. Kök och vatten inklusive diskvatten bar vi med oss på ryggen. 12 kg vägde sonens rygga (min vägde 7 kg mer pga jag bar all mat och vårt tält), men det var ingen större utmaning för honom visade det sig. Det visade sig också att hans inte-så-gamla vandringsskor redan var för små, men inte ens det fick honom att gnälla. Jag tror det var stoltheten som var hans drivkraft- och glädjen! Han VILLE verkligen göra detta och var den som var drivande i att det blev av.

Jag älskar ju själv vandring och har gjort det i alla möjliga former i både berg och skog, utomlands och hemma, med tung och lättare packning, nätter i tält, på halm i ett gammalt stall (detta häftiga var i Alperna när vi gick runt Mont Blanc) eller hotell. Det fina med att vandra/ hajka är att det finns en form för alla. Man kan också göra sitt konfirmationsläger vandrandes i Lappland- det gjorde jag! Så för mig som mamma är detta den finaste gåvan, att få uppleva riktig vandring med mitt barn.

Som säkerhetsåtgärd hade vi med oss första hjälpen kit, dubbla mobiler och powerbank och mannen var hemma och hade kunnat åka och hämta oss vid behov om vi behövt avbryta. Dessutom går Värmdöleden genom civilisationen flera gånger även om skogspartier och fält utgör största delen av sträckan. Jag hade inte tagit sonen till vildmarken ännu, men detta arrangemang var alldeles lagom och fortfarande spännande.

Author

1 Comment

  1. Vore jätte snällt om man kunde få ta del av er packlista. Berätta gärna också vad ni har för tält, sovsäckar, liggunderlag osv och hur man skall tänka när man köper det. Har du erfarenhet av Decathlon? De har ju mycket vandring såg jag sist vi var där.
    Mina barn är nu 6 resp 10 och jag drömmer om en liknande vandring med en övernattning denna sommar.
    Tack för inspiration och information 🙂 🙂