Som PT får man ibland agera hobbypsykolog, med betoning på hobby. Jag är självklart tydlig med att jag inte är någon psykolog, men ibland får vi lyssna och stötta samt vägleda lite. Träning och olika hälsosatsningar påverkar även andra delar i livet och ibland är det just träningen som utlöser något på andra plan du behöver bearbeta.

En fråga jag har fått flera gånger är hur man äntligen kan börja vara nöjd med sin egen träning. Det är otroligt vanligt att hela tiden känna att man ”borde” träna mer eller oftare/hårdare/mer avancerat och en mycket vanlig sak är också att brottas med dåligt samvete när man är sjuk och inte kan träna. Det är heller inte alltid jag får denna fråga uttalat, men jag ser hur min klient går runt med dessa funderingar. Min uppgift är då att försöka komma med sunda tankar och rätt slags pepp som inte är hets.

Varje individ får hitta sina egna svar (och mig kan man bolla med!), men jag vet själv hur jag tänker och hur jag själv har lyckats. Jag kan som referens säga att jag som tonåring/runt 20 inte tyckte det var värt att ge sig ut och springa om man inte kunde vara ute minst en timme. Jag kunde köra 1 h aerobics efter 1,5 h basketträning (och några timmar i stallet innan dess) trots att jag inte hade hunnit äta ordentlig middag och således inte kunde fokusera på koreografin på aerobicspasset eftersom jag var så hungrig. Jag har absolut varit dum mot mig själv, men kommit till insikt tidigt, som tur är.

Idag försöker jag alltid tänka långsiktigt och jag tänker alltid att något är bättre än inget alls. Hinner jag inte ut och springa men jag kan promenera med en häst i 30 minuter så är det bättre än noll. Eller att köra 15 min yoga på köksgolvet istället för ingen träning alls. Ni fattar. När det gäller långsiktighet så har jag som mitt långsiktiga och viktigaste träningsmål att kunna leva ett aktivt, smärtfritt, frisk liv livet ut. Det viktiga är då regelbundenhet och en aktiv livsstil inklusive både svetträning och promenader och allt däremellan och inte innehållet i enstaka pass. Att välja benen framför bilen/tunnelbanan när det går, att gå ut, att vara aktiv med barnen. Det är inte enstaka beslutet som ligger i fokus utan den livsstil jag skapat och vill leva. Således händer inget farligt om jag skippar ett pass bara jag inte gör det jämt.

På liknande sätt försöker jag se mig själv i ett större sammanhang och tänker på folkhälsan som jag känner att jag har en roll i att bidra positivt till. Ibland är det viktigare att jag ser till att barnen rör på sig eller inspirerar en nybörjarvuxen (eller en hel grupp) till träning och skapar ringar på vattnet istället för att få till min egen träning. Jag har redan skapat min vana- nu behöver fler gör samma sak. Det kan lika gärna vara en annan prioritering, tex sömn efter en period med dålig sömn, att träffa en vän när man känner sig nere eller liknande. Våga se din träning i ett större sammanhang och inte något som är tvingande. Helheten ska bli bra och ibland är det något helt annat du behöver.

Author

Write A Comment