Hej kära läsare! Detta blir ett försök att knyta ihop säcken för 2019. Ingen krönika, men några tankar. Jag har velat uppdatera här många gånger, men kraften har inte funnits där. November och december 2019 blev tunga och jag har förstått nu hur jag legat på gränsen av mitt orkande en längre tid men ändå fortsatt framåt. Till slut tar det stopp. Jag borde förstått det när jag aldrig blir pigg även om jag sover 11 timmar per natt (vilket händer ett par gånger i veckan), när jag inte orkar träna, när jag konsumerar socker och kaffe i tid och otid och skippar ibland en måltid då jag helt enkelt inte orkar laga lunch till mig själv även om jag är hungrig (resultatet blir då väldigt mycket en Kexchoklad någon timme senare), när huvudvärken blir en ständig följeslagare. Jag borde självklart förstått. Jag borde stannat upp tidigare och plockat bort något.

Så julen har kanske inte heller varit vad jag hade önskat, men jag har haft tid att reflektera (och må dåligt, vilket man också måste göra ibland för att kunna må bättre) och också fatta ett smärtande beslut. Jag har under nästan hela 2019 åkt till ett stall där jag tagit hand om en kär ponny som min egen och utvecklats tillsammans med honom. Satsat massor av tid och pengar. Jag kan inte fortsätta att åka till flera stall utan måste välja det som är nära, vilket jag nu har gjort. En smärta och lättnad på en och samma gång. Men jag har en medryttehäst kvar och jag kommer att fortsätta träna dressyr. Jag kan också besöka min ponny och hjälpa till ibland.

Samma gäller mitt PT-jobb. Jag kommer bara att ta emot klienter på Ingarö under 2020. Här kanske någon tänker att varför ett extrajobb överhuvudtaget, men jag vill säga att jag från dag 1 har älskat att jobba som PT och det ger mig energi. Jag kommer att fortsätta, men bara skala bort transporterna som tär.

2019 lärde mig också tydligt att livet är kort. 3 människor i min närhet rycktes bort för tidigt. Jag har genom det känt ännu starkare hur vardagen är det riktiga livet och hur det är ett privilegium att få ha ett jobb, ett hus, en familj och befinna sig mitt i vardagskarusellen. Dessa fantastiska barn och att få vara en del av deras liv. Livet som hockeymamma är så fruktansvärt roligt samtidigt som det är tidskrävande (idag tex behöver vi vara vid ishallen ca 14:30- 18:30, på annandagen spenderade vi 9 timmar på en cup osv osv). Jag behöver planera min tid noggrannare, ta hjälp där det går. Vi står utan vardagshjälp och det kostar på. Taxi-verksamheten med barnens idrotter är det vi behöver tänka smartare kring för att få det att fungera och jag har nu redan tagit tag i detta. Det kommer att bli bra.

Vi har fått uppleva mycket, både nära och längre bort. Som jag brukar säga så ligger äventyret oftast runt hörnet, vilket jag tycker är viktigt att komma ihåg när man har barn. Medvetet har vi inte rest bort detta jullov utan gjort utflykter till skogen, stallet, simhallen, Livrustkammaren en kort bussresa bort och så vidare. Och uppehållet från ishockeyn var 24-25/12, så träningarna rullar på som vanligt. Vi har rest bort under alla andra loven och har några resor bokade till nästa år. Det älskar hela familjen och det vill jag fortsätta med, men i lagom dos. Att stanna hemma en ledighet som vi valde att göra nu kan också sänka stressnivåerna på ett bra sätt.

Jag älskar mitt liv oändligt och är tacksam för allt jag har. Det har vänt nu och energin börjar förhoppningsvis flöda åter. Det är av en anledning jag inte kunde förmå mig att skriva detta inlägg tidigare även om tanken har funnits där. Det är först nu när det har vänt som jag kunde hitta energin.

Önskar Dig ett lyckligt 2020, ett år fyllt med sådant som just Du har valt och som får Dig att må bra!

Ps. Bilden är från ett av jullovets äventyr.

 

Author

7 Comments

  1. Tufft att ramla ner i orkeslöshetshålet.
    Hade också som tuffast med orken samma månader, men ryggproblem sabbade återhämtningen (för ont att sova länge). Nu väntar jag på MR-tid och äter starka smärtstillande tabletter, och livsglädjen kommer krypande igen!

    • Det är tufft, men på något sätt känner jag att det vände så fort jag blev medveten om det. Men har vidtagit åtgärder också, vilket hjälpt mig att vända det.
      Hoppas du snart får hjälp med din rygg! Ryggont blir man ju påmint av vad man än gör, så det är ett tufft besvär 🙁

      • Tack!
        MR genomförd, så hoppas få svar nästa gång jag träffar läkare.
        Har hittat tillbaka till simningen, och det blir extra roligt när jag kör tre-fyra ggr i veckan istf en.
        Men yogan tappade jag, rädd att böja fel just nu, och gör för ont att ligga på rygg också.
        En till ändring gjorde jag på jobbet, att mer aktivt välja bort en av de tre delarna som bygger upp mina arbetsdagar, det var en nödvändig förändring!

Write A Comment